Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benjovski, Moritz August - Benkendorf, rysk familj. Se Benckendorf - Ben-kroppar, anat., äldre namn på benceller. Jfr Benväf - Benkulen - Ben-lakuner - Ben-lim, tekn. Se Lim - Ben Macdui - Benmjukhet - Benmjöl - Bennet, Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biträdde sedan de polske konfedererade mot
Ryssland, men blef 1769 tillfångatagen och
sänd till Kamtsjatka. Der kom han i stor
ynnest hos ståthållaren och fick hans dotter
till hustru, fastän han förut var gift. 1771
tillställde B. ett myteri, vid hvilket
svärfadern mördades och regeringskassan
plundrades. Derefter bemäktigade han sig en
rysk kron-galliot, på hvilken han med sin hustru
och 96 andra sammansvurna begaf sig till ön
Formosa. Derifrån ställde han färden till Macao,
hvarest hans hustru och åtskilliga bland hans
följeslagar dogo. Sedan for han till Frankrike,
der han blef chef för ett infanteriregemente
och fick i uppdrag att grundlägga en koloni
på Madagaskar. B. fullgjorde lyckligt detta
värf och blef så omtyckt af åtskilliga
bland infödingarna, att de utropade honom
till konung (1776). Franska regeringen fann
emellertid, att B. var en äfventyrare och
vägrade honom vidare understöd. Han trädde då
åter i österrikisk tjenst och deltog i kriget
mot Preussen. 1785 ankom han till Madagaskar i
spetsen för en expedition, som blifvit utrustad
af enskilda personer i London och Baltimore för
att kolonisera ön. Fransmännen satte sig emot
detta försök, och i en strid med deras trupper
fick B. 1785 sitt banesår.
Benkendorf, rysk familj. Se Benckendorf.
Ben-kroppar, anat., äldre namn på benceller. Jfr
Benväf.
Benkulen (Eng. Bencoolen, Holl. Benkoelen). 1)
Holländskt residentskap på sydvestra kusten
af ön Sumatra. 134,116 innev. (1874). Landet
är osundt, men fruktbart. Förnämsta produkten
är peppar. B. var ursprungligen engelsk
koloni, anlagd 1685, men öfverlemnades 1825
åt holländarna i utbyte mot besittningar
på halfön Malakka. – 2) Hufvudstad i förut
nämnda residentskap. Omkr. 6,000 innev. Under
engelsmännens tid betydande handelsstad; numera
förfallen. I närheten ligger en bergstopp,
som af de sjöfarande kallas "sockerbrödet".
Ben-lakuner, anat., de hålor i den fasta
benmassan, i hvilka bencellerna finnas. Jfr
Benväf.
Ben-lim, tekn. Se Lim.
Ben Macdui [bänn mackdu’j], topp på
Cairngormsgruppen af Grampian-bergen, grefskapet
Inverness, 1,281 m. (4,305 f.), näst Ben Nevis
Stor-Britanniens högsta berg.
Benmjukhet (osteomalacia), husdjurssk.,
är en hos nötkreatur förekommande sjukdom,
som årligen uppträder i vissa trakter af vårt
land, i synnerhet der djuren utfodras med hö
från låglända och sumpiga marker. Sjukdomen
antages bero deraf, att foderväxterna (och
äfven vattnet), som djuren i dylika trakter
erhålla, icke har den för djurens näring nödiga
mängden af mineraliska ämnen. Vanligen börjar
sjukdomen dermed, att kreaturen gnaga sönder
krubbor, båsbalkar, t. o. m. båsgolfvet, och den
kallas derför flerestädes sleksot. Sedermera
inträder uppsvällning af lederna, och kreaturen
röra sig med svårighet, hvarefter refbenen och
bäckenets ben förete afvikelser från sin normala
form och riktning. Dessa sjukdomstecken
framträda småningom under vinterns lopp. Dertill
kommer, att hos ett eller annat af de sjuka
djuren benen lätt afbrytas. Benen efter djur,
som varit i någon betydligare mån angripna af
benmjukhet, hafva icke den hårdhet, som ben
efter friska djur, hvarför man mången gång
kan med knif afskära refbenen efter sjuka
djur. Till förekommande af denne sjukdom,
i de trakter der han årligen brukar uppträda,
är det nödigt att torrlägga betesmarkerna, der
sådant låter sig göra, och att göda fälten med
mineraliska gödningsämnen, såsom kalk, märgel,
benmjöl eller superfosfat. Till hvart och ett
af de sjuka djuren gifves dagligen ett par ort
kalk eller superfosfat, hvilka ämnen antingen
utröras i drycken eller strös på fodret.
C. A. L.
Benmjöl, eller söndermalna kreatursben,
utgör ett inom landtbruket högst värdefullt
och numera tämligen allmänt begagnadt
gödningsämne. Utom det för växterna oumbärliga
kalcium-fosfatet innehåller det qväfvehaltiga
organiska ämnen, som vid förruttnelsen gifva
ammoniak-föreningar. Den fosforsyra, eller
rättare fosforsyrade kalk, som benmjölet
innehåller, är visserligen olöslig i vatten,
men till följd af den deri tillika ingående
förruttnande organiske substansen sönderdelas
benmjölet under gynsamma förhållanden ganska
snart, hvarunder såväl fosforsyran som qväfvet
öfvergå i föreningar, som lätt upptagas eller
tillgodogöras af växterna. Ehuru till följd
deraf benmjölets verkan ej kan visa sig så snart,
som när man använder lättlösliga superfosfater
och ammoniak-salter, är densamma emellertid mera
varaktig under loppet af flere år, så vida man på
en gång gödslar jorden med en tillräckligt stor
mängd benmjöl. Af denna orsak nyttjas benmjöl
förnämligast när fältet igensås med gräs- eller
klöfverarter och sålunda lägges i flerårig
vall. – Med ångprepareradt benmjöl förstås mjöl
af ben, som blifvit ångkokade och derigenom
delvis befriade från fett och andra organiska
ämnen. Derigenom kunna benen lättare krossas,
sönderbokas eller malas till ett stoftfint mjöl,
som kan fullständigare spridas och fördelas i
jorden samt tillika hastigare förvandlas till
en föda, som af växterna lätt assimileras. För
några årtionden tillbaka användes benmjöl ej
synnerligen mycket i Sverige, hvarför ock vid
denna tid insamlade kreatursben exporterades
till utlandet, vanligen till England. Numera
förbrukas i vårt land ej allenast de ben, som här
hopsamlas, utan betydliga qvantiteter benmjöl
importeras från andra land, i synnerhet från
Ryssland. Detta är en naturlig följd af det
svenska jordbrukets utveckling och den ökade
insigt landtmannen numera förvärfvat sig med
afseende på växtnäringen och jordarternas natur.
C. E. B.
1. Bennet [-nätt], Vilhelm, svensk krigare,
f. 1680, ättling af en gammal skotsk slägt, var
en af Karl XII:s tappraste stridsmän och, efter
Stenbocks vitsord, "en kärna af officer". Som
kornett vid d’Albedhylls regemente deltog han
i träffningen vid Düna (1701), räddade konungen
vid Klissov (1702) undan en öfverlägsen styrka,
slog ryssarna vid Indura, intog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
