Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benningsen, tysk familj - Bennington - Benno - Bénouville, Jean Achille - Benpipa - Benrangel l. Skelett - Benröta - Benshelm - Benskörhet - Benstomme, anat. Se Benrangel - Bensvärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vice-president i de båda nämnda församlingarna
och valdes 1873 till förste ordförande i den
preussiske deputerade-kammaren. Sedan 1868
står B. såsom "landes-direktor" i spetsen för
Hannovers provinsiella styrelse.
Bennington [-tön], stad i den nordamerikanske
unionsstaten Vermont. 2,501 innev. (1871). Der
besegrades engelsmännen af amerikanerna d. 16
Aug. 1777.
Benno, katolskt helgon, f. 1010, d. 1107,
härstammade från en grefiig familj och fick
af kejsar Henrik IV biskopsdömet Meissen. Men
då han under påfvens tvister med kejsaren
ställde sig på den förres sida, blef han
afsatt från sitt ämbete, hvilket han dock
sedermera återfick. B. verkade för införandet
af kristendom och åkerbruk bland slaverna. När
han (1523) kanoniserades, utgaf Luther skriften
"Wider den neuen abgott und alten teufel, der
zu Meissen soll erhoben werden".
Bénouville [-vi’l]. 1) Jean Achille B., fransk
landskaps- och arkitektur-målare, f. 1815
i Paris, lärjunge af Picot, har målat flere
förträffliga stycken med italienska motiv:
Tivoli, Colosseum, Torre de’ Schiavi m. fl. –
2) François Leon B., den förres broder,
historiemålare, f. i Paris 1821, d. 1859,
utbildade sig i sin födelsestad under Picots
ledning samt i Rom genom studiet af de äldre
italienske mästarna. Hans berömda Den helige
Francisci död (1853, i Luxemburg) är ett verk af
sann och djup känsla samt fulländad form. Bland
hans öfriga arbeten må nämnas Kristna martyrer
i en romersk amfiteater (1855), Poussin på
Tiberstranden (1857) samt flere goda porträtt.
Benpipa, anat., kallas hvarje långsträckt,
inuti mjukt eller ihåligt ben af mer
eller mindre trind form. Vissa sådana ben,
märgben eller märgpipor, innehålla klumpar
af rikt fetthaltig bindväf (märg). De
finnas endast i lemmarna (extremiteterna.)
G. v. D.
Benrangel l. Skelett, anat., kallas ett djurs
eller en menniskas samtliga ben, då de äro
beröfvade sin köttbeklädnad och förenade i
naturlig ordning. I den lefvande kroppen och
såsom formgifvande för densamme kallas det
benstomme. Tänkt såsom ett stort sammanhängande
helt af ett enda slags väf, af bestämda former
och i viss ordning, kallas det bensystem.
Menniskans benrangel innehåller (efter
olika räknesätt) 200–261 ben. Det indelas,
liksom sjelfva kroppen, i hufvud, bål och lemmar
(extremiteter). Hufvudet innehåller 22 ben,
bålen 24 kotor och 27 andra ben, de öfre lemmarna
hvardera 32 ben, de nedre hvardera 31 ben,
hvartill komma 6 öronben och 1 tungben jämte ett
vexlande antal af senben. G. v. D.
Benröta, caries, patol., är en inflammatorisk
förstörelseprocess i de ben, af hvilka skelettet
består, och som samtidigt eller efter hvartannat
kan uppträda i flere af dessa, sprida sig från
det ena till det andra eller inskränka sig
till ett enda ben eller till en mindre del af
ett sådant. Benrötan fortgår under bildning
af var och af en lös, antingen qvarblifvande
eller också åter sönderfallande, grynig väfnad
(granulationsväf, svallkött), likartad med den,
som man
finner på bottnen af varbildande (suppurerande)
sår i yttre delar. Hela processen är öfver
hufvud taget öfverensstämmande med en elakartad
sårbildning i kroppens mjuke väfnader. Stundom
är varbildningen, stundom åter nybildningen af
granulationsväf öfvervägande. I hvilketdera
fallet som hälst förstöres sjelfva den hårde
benväfnaden i det angripna partiet; han liksom
smälter, och hans plats intages af varet eller
granulationsväfven. Större eller mindre gropar
eller håligheter uppstå till följd deraf i benet,
och detta blir sålunda anfrätt eller, såsom man
brukar benämna det, karieradt, kariöst. Varet
får ofta aflopp utåt genom fistelgångar, som
uppstå i omgifningen. Ej sällan inträffar det,
att sjelfva benväfnaden ej fullständigt smälter,
utan faller sönder i små korniga partiklar, som
inblandas i varet och kunna bortgå med detta,
eller också afdör benet i större och mindre
stycken, hvilka efter hand lösgöras och verka
retande på omgifningen. Dessa stycken måste ofta
aflägsnas genom operativa åtgärder. Ett dylikt
bortdöende (brand) af ben i sammanhängande
stycken – hvilket för öfrigt kan föranledas af
många andra orsaker än caries – kallar man
nekros (se d. o.). Den förstörelse, som föranledes
af benröta, kan ersättas derigenom att den
omnämnde granulationsväfnaden småningom fyller de
uppkomna luckorna i benet och sedermera, under
det varbildningen upphör, småningom förändras
till verklig benväfnad. Den sålunda nybildade
benväfnaden blir ofta mycket tätare och fastare
än den gamle, ja den kan blifva nära nog så fast
som elfenben. Ofta står caries i samband med
ett allmänt sjukligt tillstånd, såsom skrofler
eller syfilis, men den kan också framkallas
af tillfälligt inverkande omständigheter
och vara af fullkomligt lokal betydelse.
A. -y.
Bensheim, kretsstad i hessiska
prov. Starkenburg, s. om Darmstadt. Omkr. 5,000
innev.
Ben-skörhet kallas en sjukdom, hvilken
uppträder hos ungboskap och kor, som
utfodras svagt, hvarför ock denne sjukdom
är allmännast i magra trakter af vårt land
samt under missväxtår. Vanligast visar sig
benskörhet under vintern och uppnår sin höjd
emot våren. Djuren afmagra; deras hud blifver
hård och sluter sig fast till hullet,
deras rörelser ske med svårighet, och ett eller
flere ben afbrytas af ytterst ringa orsaker
(deraf sjukdomens namn). Benen efter djur,
som haft benskörhet, äro lättare och skörare
än benen efter friska djur. De af sjukdomen
angripna djur, hos hvilka något af bäckenets
eller lemmarnas ben blifvit afbrutet, böra
slagtas, och de öfriga sjuka böra få riklig
utfodring af säd, oljekakor o. s. v. – Djuren
kunna ej återställas, såvida man ej gifver dem
fodermedel, som äro rika på proteinämnen. Släppas
de ut på godt bete, tillfriskna de efter kort
tid. Läkemedel äfvensom foderbenmjöl, hvilket
mångenstädes användes, är utan nytta. Benskörhet
förvexlas ofta med benmjukhet (se d. o.).
C. A. L.
Ben-stomme, anat. Se Benrangel.
Ben-svärta, kem., kallas pulveriserade
benkol. Sådan användes till svart målarefärg, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
