Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bensvärta - Bensystem, anat. Se Benrangel - Bensår - Bentham, Jeremy - Bentham, George - Bentheim - Bentinck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blanksmörja och till affärgning af färgade
vätskor, såsom orena sockerlösningar m. m.
P. T. C.
Bensystem, anat. Se Benrangel.
Bensår, med. Egentligen skulle hvarje å någon af
de nedre extremiteterna förekommande sår kunna
kallas bensår; men vanligast förstår man dermed
sådana sår, som ej äro färska, ej uppkomna af
yttre våld, eller, om de från början varit det,
sedermera ej visa tendens till läkning, utan
blifva stationära och t. o. m. gripa omkring
sig. Sådana sår, på konstspråket ulcera,
förekomma för öfrigt snart sagdt hvar som hälst
på kroppen; likväl äro de vanligen mest envisa å
underbenet och särskildt å dess framsida. Orsaken
till att de ej läkas är, vetenskapligt taladt,
den, att det "läkkött" (den granulationsväfnad),
som bildas, ej besitter den kraft, som fordras
för ärrbildning, utan allt jämt faller sönder,
och att äfven de omgifvande delarna dragas med i
förstöringen eller undergå sådana förändringar,
som äro hinderliga för läkningen. Praktiskt
taladt äro orsakerna till bensår mångahanda,
Först må nämnas den ofördelaktige byggnaden af
underbenets framsida, der huden ligger nästan
omedelbart på benhinnan, till följd hvaraf
nutritionen är ofullständig, hvarför ock de till
utseendet obetydligaste orsaker, t. ex. smärre
mekaniska skador inverka oproportionerligt
störande. En annan orsak är, att patienter
ogerna underkasta sig den för läkningen
behöfiige graden af stillhet. Vidare är ett
dåligt helsotillstånd i allmänhet, särdeles
vissa sjukdomsformer, t. ex. skjörbjugg, dålig
beskaffenhet af blodkärlssystemet, särdeles
venerna (åderbråck), o. s. v. mycket egnadt att
framkalla och underhålla bensår. Slutligen, och
ej minst, underhållas bensåren genom den ofta
förvända behandlingen, ej sällan öfverlemnad
åt qvacksalfvare eller med saken mindre
förtrogna quasi-kirurger. Detta förhållande
är så mycket bedröfligare, som behandlingen
af bensår i de flesta fall ingalunda är en
lätt sak, utan kräfver mycken omtanke hos
den, som skall sköta dem, liksom tålamod och
undergifvenhet hos patienten. Att unna den
sjuke delen behöflig hvila är hufvudsaken för
den senare. Läkaren å sin sida har att tillse
det genom tillräckligt kraftiga medel, inre
och yttre, de sjukliga partierna så omskapas,
att nytt, friskt lif ingjutes i dem och
granulationerna vinna läkningstendens. Ej
sällan kan läkningen påskyndas, derigenom att
man på såret öfverför lösklippta bitar af frisk
hud från patienten eller annan person, hvilka,
då nödiga försigtighetsmått vidtagas, tämligen
lätt taga fast i såret (som dock förut måste
vara stadt i läkning). Denna operation kallas
transplantation.
Under stundom kunna bensåren hafva blifvit så
svåra, så ohyggliga och omöjliga att bringa till
läkning, att amputation af benet blir den ende
utvägen att bereda patienten ett drägligt lif.
Rsr.
Bentham [bä’ntham], Jeremy, engelsk rättslärd,
f. 1748, d. 1832, egnade sig en kort tid åt
advokat-yrket, men öfvergaf det för att i stället
verka såsom författare. Redan hans
första arbete, A fragment of government (1776),
röjde en mognad tänkare, men ännu märkligare
var hans skrift Defense of usury (1787),
i hvilken han visade oklokheten af att icke
frigifva räntan. Uti sin Introduction to
the principles of moral and legislation
(1781) behandlade han regeringskonstens
förnämsta uppgifter, och i Panopticon, or the
inspectionhouse (1791) förordade han ett nytt
sätt för byggande af fängelser, arbetshus,
dårhus o. d. inrättningar. B. ifrade för en
radikal parlamentsreform. Sina åsigter om
nödvändigheten af en sådan framlade han i Plan
of parliamentary reform (1817). Hans teorier
angående lagstiftning och lagskipning rönte
stort bifall i Amerika, der staten Louisiana
år 1830 antog en efter hans skrifter utarbetad
lagbok. B:s utilitaristiska idéer (han är
grundläggare af den s. k. utilitarismen,
"nyttighetsfilosofien") omfattades med
stort intresse af de franske kommunisterna
på 1820-talet och spredos genom deras organ
"L’utilitaire". Det anses allmänt, att B:s
skrifter utöfvat en högst välgörande inverkan på
Englands hela administrativa maskineri äfvensom
på lagväsendet i detta land.
Bentham [bä’ntham], George, engelsk botaniker,
f. 18007 är författare till många vetenskapliga
arbeten och ryktbar såsom en af Europas störste
växtkännare. Sedan 1862 utgifver han tillsammans
med J. D. Hooker det ännu ofullbordade verket
Genera plantarum, hvars syfte är att kritiskt
bestämma alla växtarter. B. har såsom ordförande
i "Linnean society" i London icke obetydligt
bidragit till detta sällskaps utveckling.
Bentheim. 1) Grefskap i preussiska
prov. Hannover, förr fritt, nu
mediatiseradt. Omkring 30,000 innev. – 2) Stad
i nämnda grefskap. Omkr. 2,200 innev. I närheten
finnas goda qvarnstensbrott.
Bentinck, en ursprungligen pfalzisk adelsslägt,
som under trettioåriga kriget flyttade till
Nederländerna, hvarifrån hon under 17:de
årh. spred sig till England och i en senare tid
till Tyskland.
Den äldre linien. 1) Johan Vilhelm B.,
statsman, f. 1648, d. 1709, kom till England med
prins Vilhelm af Oranien och upphöjdes, sedan
denne under namnet Vilhelm III uppstigit på
tronen, till baron af Cirencester, viscount af
Woodstock och earl af Portland. 1698 skickades
han som engelskt sändebud till Frankrike och
åstadkom 1700 traktaten om den spanska monarkiens
delning. Efter Vilhelm III:s död (1702) drog
B. sig tillbaka från det offentliga lifvet.
– 2) William B., hertig af Portland,
den förres sonson, f. 1709, d. 1762, är mest
känd genom sitt giftermål med den rika Margaret
Cavendish, hvars namn familjen lade till sitt
eget. – 3) William Henry Cavendish-B., hertig af
Portland, engelsk statsman, den förres son,
f. 1738, blef 1783 förste skattkammarlord, men
måste efter några månader vika för ministèren
Pitt. Icke dess mindre ingick B. 1794 i
sistnämnda regering som inrikesminister och
behöll detta ämbete till Pitts afgång, 1801.
År 1807 trädde han i spetsen för ett kabinett
och dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
