Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergenhus - Bergen op Zoom - Bergenstjerna, Johan - Berger, Kristian Johan - Berger, Ludvig - Berger, Kristina Charlotta Ulrika - Berger, Johan Kristian - Berger, Johann Nepomuk - Bergerac
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qv.-mil) med 86,205 innev. (1875). Amtets
södre del genomskäres af den långa och vidt
förgrenade Sognefjorden, under det i Söndfjord
finnas två mindre fjärdar, Dalsfjord och
Fördefjord. Nordfjord ligger omkring en mycket
lång fjärd, som egentligen icke har något namn
för hela sin sträckning. Naturen i detta amt är
ännu vildare än i det södra; särskildt hafva de
inre delarne att bjuda på landskap, som höra till
det vildaste och mest storartade i Norge. Mellan
Sogn och Nordfjord finnes Norges största glacier,
Jostedalsbräen, som med sina jöklar sträcker
sig ned till alla de kringliggande dalarna.
Y. N.
Bergen Op Zoom [såm], stark fästning i
holländska prov. Nord-Brabant, vid den
lilla floden Zooms förening med östra
Schelde. 8,352 innev. (1869). Ansjovishandel,
krukmakerier. Fästningen har flere gånger varit
belägrad af spaniorerna, bl. a. 1588 af
hertigen af Parma och 1622 af Spinola. 1747
intogs hon af fransmännen under marskalk
Löwendahl och 1795 likaledes af fransmännen
under Pichegru.
Bergenstjerna, Johan, amiral, f. i
Norrtelje 1618, ingick 1640 i amiralitetet
som bysseskyttare och deltog i åtskilliga
sjödrabbningar under kriget mellan Sverige och
Danmark 1643–45. År 1646 tog han anställning
som båtsman på en ostindiefarare och blef vid
sin hemkomst, 1651, utnämnd till löjtnant i
amiralitetet. Under Karl X:s krig mot Danmark
utmärkte sig B. genom den största tapperhet
och vann den ena befordran efter den andra,
tills han 1676 blef amiral. Han utbytte då
sitt borgerliga namn (Berg) mot det adliga
Bergenstjerna. S. å. utgick han med flottan från
Elfsnabben, men dog på sitt amiralsskepp efter
ett par dagars förlopp.
Berger, Kristian Johan, dansk läkare,
f. 1724, d. 1789, medverkade i väsentlig
mån till upprättandet (1759) af barnhuset i
Köpenhamn ("födsel-stiftelsen"). Derigenom
att han var anställd som lifmedikus vid
hofvet, kom han i beröring med Struensee,
men föll med honom (1772) och förvisades
till Ålborg. Efter två års förlopp blef han
emellertid utnämnd till professor i Kiel.
C. R.
Berger, Ludvig, tysk pianist och tonsättare,
f. i Berlin 1777, elev af Clementi, gjorde
konstresor till Petersburg, Stockholm (1812)
och London, återvände till Berlin 1815 och dog
1839. Bland hans lärjungar må nämnas Mendelssohn,
Taubert och Henselt. Hans spel berömmes för
mjukt anslag och förträfflig fingersättning. Hans
kompositioner äro gedigna och utgöras af sonater,
rondon, variationer, etyder m. m. för piano,
vidare sånger, af hvilka några blifvit verkliga
folksånger, samt större verk, som dock mestadels
förblifvit manuskript. A. L.
Berger, Kristina Charlotta Ulrika, född
Cronhjelm, författarinna, f. 1784, gift 1817
med majoren vid dåv. Smålands dragonregemente
J. G. Berger. Död 1852. Hon skref en mängd
noveller, hvilka dels utkommo i bokform, dels
såsom följetonger. Derjämte var hon en flitig
skaldinna och försåg under signaturen Ch*******
Boyes "Magazin för konst, nyheter och moder"
med flere poem. Bland hennes prosaverk må nämnas
Trollgrottan i San Miniatos dal (1816), Hilda och
Ebba (1816), Albert och Louise (1817), Noveller
(1846) samt Kapten Dunderbergs första och andra
resa och Tante Rosina – de båda senare intagna
som följetonger i Aftonbladet. De mest kända
bland fru B:s skaldestycken äro otvifvelaktigt
Ett kors på Idas graf och Ungkarlslifvet,
till hvilka hennes man satte musik.
Berger, Johan Kristian, marin- och
landskapsmålare, f. i Linköping 1803, egnade
sig åt den militära banan, på hvilken han
steg till kapten. Omkr. 1830 började han
begagna undervisningen vid målareakademien. De
akademiska ämnena passade dock icke för honom;
det var under en längre vistelse i Frankrike
och hufvudsakligen i England, som B., utan
tvifvel påverkad af den excentriske engelske
målaren Turners verk, utbildade sig till marin-
eller kanske snarare kustmålare. Hans arbeten
äro många. De behandla företrädesvis svenska
och engelska motiv: hamn- och kustutsigter,
hvaribland många Stockholmsvyer. Nationalmuseum
eger af hans hand fem oljemålningar. B. har
äfven målat vackra aqvareller – äfven de
sannolikt frukter af hans beröring med den
engelska konsten. Hans arbeten vittna om en
vaken blick för naturens egendomligheter, om
en fantasirikedom, som stundom slår öfver i
det underliga och fantastiska, om en ständigt
sökande, orolig ande – drag som, i trots af den
konventionella färgen med dess tvära oförmedlade
öfvergångar, och oaktadt utförandet sällan
svarar mot afsigten, gifva dem en fläkt af
poesi. B. var ifrån 1840 ledamot af Akademien
för de fria konsterna. Han dog i Upsala 1871.
Upk.
Berger, Johann Nepomuk, österrikisk
statsman, f. 1816 i Prossnitz i Mähren,
studerade filosofi och juridik i Olmütz
och Wien samt uppträdde såsom författare i
juridiska och (under psevdonymen Sternau)
i belletristiska tidskrifter. 1844 blef han
lärare vid den Teresianska riddare-akademien,
och 1848 togs hans erfarenhet till råds
af ministèren vid öfverläggningen om
den nye presslagen. S. å. invaldes han i
Frankfurt-parlamentet, i hvilket han tillhörde
den ytterste venstern och ansågs såsom en
af de skarpsinnigaste och mest begåfvade
talarena. Han uppträdde der i synnerhet
emot förslaget att öfverlemna den tyska
kejsarvärdigheten åt konungen af Preussen. Efter
de österrikiske deputerades hemkallande fortsatte
han i Wien sin redan 1845 började verksamhet
såsom advokat och gällde snart såsom en af
stadens förnämste sakförare. 1861 insattes
han i Wiens kommunalrepresentation, s. å. i
den neder-österrikiske landtdagen och 1863 i
riksrådets deputerade-kammare. Der räknades han
till det liberala partiets hufvudmän och tog
såsom utskottsledamot, referent öfver vigtiga
lagförslag och lycklig talare en betydande
andel i det parlamentariska arbetet. 1868 blef
B. minister utan portfölj, men afgick 1870 och
dog s. å.
Bergerac [bärsj’ra’k], stad i franska
depart. Dordogne, på högra stranden af floden
Dordogne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
