Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis / 281-282 (1878) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergfiskar - Bergfolk l. Bergtroll - Berggalt, Berggylta, zool. Se Bergsnultra - Berggreen, Andreas Peter - Berggren, Jakob - Berggren, Sven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de tropiska hafven; dock utmärka sig äfven de
tempererade hafvens bergfiskar genom skönhet i
färgteckning. Denna synes emellertid hos dem
alla vara föga ständig: vexlande i lifvet,
försvinner dess glans helt snart efter döden.

De till Skandinaviens fauna hörande
bergfiskarna, hvilka alla tillhöra
underfam. Labrinae, kunna urskiljas från hvarandra
enligt följande schema:

A.	Analfenan har tre taggstrålar.
	a.	Käkarna hafva blott en enkel rad af tänder eller endast glesa småtänder innanför denna.
		α.	Sidolinien har mer än 40 fjäll.
			1.	Labrus maculatus, Bergsnultra: ryggfenan har 19–21 taggstrålar, analfenan 8–9 mjuka strålar; streckteckningen på hufvudet är röd.
			2.	Labrus mixtus, Blåsnultra: ryggfenan har 16–18 taggstrålar, analfenan 11 mjuka strålar; streckteckningen på hufvudet är blå.
		β.	Sidolinien har mindre än 40 fjäll.
			3.	Labrus (Crenilabrus) melops, Skärsnultra: en svart näck vid stjertfenroten under sidolinien.
	b.	Käkarna hafva flere rader af tänder innanför den yttre raden.
			4.	Labrus (Ctenolabrus) rupestris, Stensnultra: en svart fläck vid stjertfenroten ofvanför sidolinien.
B.	Analfenan har mer än tre taggstrålar.
	a.	Käkarna hafva flere rader af tänder innanför den yttre raden.
			5.	Labrus (Acantholabrus) Palloni, Brunsnultra: ryggfenan har 9 mjuka strålar. En svart fläck vid stjertfenroten ofvanför sidolinien.
	b.	Käkarna hafva blott en enkel rad af tänder eller endast glesa småtänder innanför denna.
			6.	Labrus (Centrolabrus) exoletus, Grässnultra: ryggfenan har 6–7 mjuka strålar.

F. A. S.

Bergfolk l. Bergtroll kallas de ännu i
folktron lefvande naturväsenden, som enligt
sägnen bebo jordens inre, men stundom lemna
sina dolda hemvist för att uppenbara sig för
menniskorna. Ett "söndagsbarn" kan möjligen
under ljusa sommarnätter lyckas att få se en
skymt af detta dolda rike. Många berättelser
äro gängse i våra landsorter om personer, som
efter att hafva gått vilse i skogen slutligen
vid en korsväg fått se en stenhäll höja sig och
derunder en praktfull sal framglänsa med ett
skimmer af kristaller, dyrbarheter och ädla
metaller. Derinne dansa bergets innevånare
omkring "bergakungens" tron, och olycklig den
dödlige, som låter locka sig ditin! Kommer han
ut, så sker det åtminstone ej utan förståndets
förlust; ty hvad man derinne ser, kan ingen
dödlig uthärda. Allmänt känd är legenden om
"den bergtagna", som i åtta år måste stanna
bland bergfolket, der hon under tiden skänkte
bergakungen sju söner och en dotter, hvarefter
hon fick återvända till sina jordiske anhöriga.

Bergfolket har, enligt sägnen, sitt eget
"bergfä", som vallas från solens nedgång
till hennes uppgång, hvarvid man stundom kan
få höra "berghundens" skällande. Äfven bland
skogens villebråd har det sina älsklingsdjur,
hvilka särskildt omhuldas, och den, som med ett
olyckligt skott råkat fälla en af bergfolkets
harar, han drabbas helt visst inom kort af någon
stor olycka.

Bergfolket är med all säkerhet en qvarlefva
af de gamles "huldrefolk" eller "alfver",
hvilka enligt eddamyten bodde nere i jorden
och merendels trädde i fientlig beröring med
menniskorna. Uppfattningen af dessa väsenden har
genom kristendomen undergått någon modifikation,
och deras karakter utgör numera i den allmänna
folktron en sammanblandning af våra förfäders
svartalfver och ljusalfver. Jfr Alfver, Dvärgar,
Jättar. R. G.

Berggalt, Berggylta, zool. Se Bergsnultra.

Berggreen, Andreas Peter, dansk musiker,
f. i Köpenhamn 1801, blef 1838 organist vid
Trinitatis-kyrkan och 1843 chordirector
samt öfvertog 1854 redaktionen af en
musiktidning. 1832 uppträdde han med en komisk
opera, Portraitet og bysten. För öfrigt har
han komponerat sånger och pianostycken. 1876
utgaf han C. E. F. Weyses biografi. Sin största
berömmelse har B. såsom samlare af folkvisor:
Folkesange og melodier, fädrelandske og
fremmede (2 uppl. 1864), Chansons populaires
flamandes et françaises (2 uppl. 1864).
A. L.

Berggren, Jakob, prest, resebeskrifvare,
f. 1790 i Bohus län, blef student i Upsala
1809, filos. magister 1815 samt var derefter
en kort tid anställd vid kongl. biblioteket
och såsom lärare vid tyska national-lyceum i
Stockholm. 1818 blef han prestvigd och utnämndes
s. å. till legationspredikant vid den svenska
beskickningen i Konstantinopel, hvarifrån
han företog resor till Syrien, Egypten och
Palestina. 1822 lemnade han Konstantinopel och
färdades sedan genom åtskilliga europeiska land,
bl. a. Ryssland (1824–25). År 1830 utnämndes
han till kyrkoherde i Skällvik i Linköpings
stift. Död 1868. Bland B:s literära alster
må nämnas: Resor i Europa och österländerna
(1826–28), hvilket arbete blifvit öfversatt på
flere språk, samt Guide français-arabe vulgaire
des voyageurs et des francs en Syrie et en
Egypte o. s. v. (1844). Början af sistnämnda
verk, omarbetadt af O. I. Senkowski, utkom
1825 i Petersburg med titel "Dictionnaire
français-arabe". Fortsättningen är efter
förändrad plan utgifven af C. J. Tornberg.

Berggren, Sven, botaniker, f. i Hör socken i
Skåne d. 12 Aug. 1837, blef student i Lund 1857,
filos. doktor 1865 och docent i botanik 1866. Af
alla de svenske naturforskare, som under de
bägge sista årtiondena besökt främmande land
och verldsdelar för att rikta vår kunskap om
deras natur, torde B. vara den mest bereste. Han
har nämligen ej allenast deltagit i de svenska
arktiska expeditionerna till Spetsbergen 1868 och
till Grönland 1870 (under den senare expeditionen
utförde han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>