Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergh, Johan Edvard - Berghaus, Heinrich Karl - Berghem, N., holländsk målare. Se Berchem - Berghem - Berghult l. Bärhult - Bergianska trädgården i Stockholm. Se Bergius, P. J. - Bergius, Nikolaus - Bergius, Bengt - Bergius, Peter Jonas - Bergjum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1869; mr Forbes i London), Skärgårdslandskap
(1871; hr van Schoten i Amsterdam), Björkskog
(1874; mr Bejer i Manchester), Björkskog (1876;
i Kristiania nationalgalleri).
Berghaus, Heinrich Karl, tysk geograf och
kartograf, f. 1797, blef 1816 ingeniör-geograf
i preussiska krigsministèren och var
1824–55 professor i tillämpad matematik
vid byggnadsakademien i Berlin. Hans mest
framstående kartografiska verk är Physikalischer
atlas (2:dra uppl. 1849–51). Bland hans literära
alster må nämnas Was man von der erde weiss
(1856–60; "Hvad vi veta om jorden", 1857,
ej fullständig) och Die völker des erdballs
(1845–47; "Jordens folkslag" o. s. v. 1847–50).
Berghem, N., holländsk målare. Se Berchem.
Berghem, socken i Vestergötland, Elfsborgs
län, Marks härad. Arealen 3,891 hekt. (7,882
tnld). 42 ofm., 22 7/8 fm. mtl. 1,549
innev. (1875). B. utgör jämte Hajom ett
konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Göteborgs
stift, Marks och Bollebygds kontrakt.
Berghult l. Bärhult, skeppsb. (jfr Balkvägare;
fig. 1, c). På träfartyg består berghultet af
några bordläggningsgångar, tjockare än den öfriga
bordläggningen, hvilka anbringas öfver och i
närheten af lastvattenlinien. Oftast hafva de
intill berghultet liggande bordläggningsgångarna
betydligt mindre tjocklek än detta, till följd
hvaraf berghultets såväl under- som öfverkant
märkbart framträda på fartygssidan; men ofta
är det också brukligt, att de under berghultet
belägne bordläggningsgångarna få en sådan
tjocklek, att någon afsats ej blir synlig, som
kan angifva hvar berghultets underkant finnes;
och någon gång inträffar äfven ett sådant
förhållande med bordläggningsgångarna öfver
berghultet. – Fläckplanka (se Balkvägare,
fig. 1, g) kallas plankgången närmast
öfver berghultet, om den är tunnare än
detta, men tjockare än den ofvanför liggande
bordläggningen. Fläckplankan är på yttersidan
affläckad i öfverkant, så att hon här får samma
tjocklek som den närmast öfver henne liggande
bordläggningsgången. – På jernfartyg förstås
med berghult det bordläggningsstråk, som ligger
midtför öfversta däck eller sjelfva hufvuddäcket
och som är betydligt tjockare än den öfriga
bordläggningen. (Se Balkvägare, fig. 2, c.)
R. N.
Bergianska trädgården i Stockholm. Se Bergius,
P. J.
Bergius, Nikolaus, prest, f. i Reval
(födelseår okändt), blef 1687 pastor vid
fransk-lutherska församlingen i Stockholm,
utnämndes 1700 till svensk pastor i Narva och
superintendent i Ingermanland samt dog 1706 som
general-superintendent i Livland och prokansler
vid universitetet i Pernau. Han är mest känd
genom sitt giftermål med fröken Kristiana
Juliana Oxenstjerna – en förening, som på sin
tid väckte ett ofantligt uppseende och vållade
aristokratien mycken ond blod. Såsom ett bevis
på den förbittring, som fru Bergii "mesallians"
framkallade inom hennes egen slägt, kan
nämnas, att när hon dog, åtskilliga af hennes
fränder ville, att hon skulle begrafvas "i tysthet"
liksom en sjelfspilling. För att rentvå sin makas
minne från hvarje fläck utgaf B. efter hennes
död Kort beskrifning af then högvälborna frus,
fru Christiana Juliana Oxenstjernas lefvernes
lopp (1704) – ett rätt märkligt bidrag till
tidens odlings- och sedehistoria.
Bergius, Bengt, vetenskapsman och historisk
samlare, f. 1723 i Vestergötland, blef student
i Lund 1741, filos. magister 1745 och docent
i historia 1747. Några år senare begaf han sig
till Stockholm, der han 1758 blef e. o. assessor
i antiqvitets-arkivet och 1762 utnämndes till
bankokommissarie. Redan som student började
B. sina historiska samlingar, och vid hans död,
1784, uppgingo dessa till 20 stora band.
Bland de källskrifter, som han utgaf, äro K.
Karl IX:s rim-chrönica samt K. Gustaf Adolphs
påbegynta chrönica (1759) de vigtigaste för
häfdaforskningen. Ganska stort uppseende
väckte hans "Småsaker till nöje och tidsfördrif",
i sin fortsättning kalladt "Allahanda",
en samling poem (åtskilliga af Dalin),
anekdoter m. m., mot hvilkas offentliga
försäljning förbud utfärdades – något, som
gjorde skriften än mer begärlig. 1766 invaldes
B. i Vetenskaps-akademien och var två gånger
dess preses nämligen 1769, då han höll ett
Tal om svenska ängsskötseln och dess främjande
gerom lönande grässlag – hvilket tal väckte
uppseende äfven utomlands och eggade till mer
än ett nyttigt försök i Sverige – samt 1800, då
han höll sitt om ofantlig beläsenhet vittnande
Tal om läckerheter, både i sig sjelfva sådana,
och för sådana ansedda, hvilket efter hans död
utgafs (i 2 bd 1785, 87) af P. J. Bergius och S. Ödman samt
öfversattes på tyska af J. R. Forster och
K. Sprengel (1792–93).
Bergius, Peter Jonas, den förres broder,
läkare, f. i Småland 1730, blef student
i Lund 1746 och medicine doktor i Upsala
1754. S. å. begaf han sig till Stockholm, der han
fick stor praktik, utnämndes till hist. nat. et
pharmac. professor 1761 och till assessor i
Collegium medicum 1766. Död 1790. B. gjorde
sig känd för ovanlig insigt i botaniken och i
den farmacevtiska kemien samt intresserade sig
lifligt för "apotekens rätta handhafvande"
och medicinalträdgårdars anläggande. Han
främjade verksamt kokoppympningen, som på hans
tid rönte mycket misstroende. Bland hans många
skrifter må nämnas Stockholm för 200 är sedan
och Stockholm nu för tiden o. s. v. (1758)
och Materia medica o. s. v. (s. å.). Till
Vetenskaps-akademien testamenterade han sitt
värderika bibliotek och sin vackre malmgård
vid Karlbergs-allén i Stockholm. Den senare,
hvilken är känd under namn af Bergianska
trädgården, utgör en skola för danande af
skickliga trädgårdsmästare. Föreståndare är en
af Vet.-akad. utsedd naturhistoriker, hvilken,
enligt testaters förordnande, har till pligt
att ansvara för inrättningens drift och hålla
föreläsningar under den vackra årstiden.
Bergjum, socken i Vestergötland, Elfsborgs
län, Vätle härad. Arealen 5,574 hekt. (11,294
tnld). 37 5/8 ofm.; 25 5/16 fm. mtl. 1,107 innev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
