Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bern - Bern - Bernabei, Ercole - Bernacchi, Antonio - Bernadotte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
franske trupperna segrande i hufvudstaden.
Berns hela område, som införlifvades med den
nybildade helvetiska republiken, delades 1803
i tre kantoner: Bern, Aargau och Pays de Vaud.
Genom Wienkongressen 1815 fick B. i ersättning
störste delen af det forna biskopsstiftet Basel,
som Frankrike förut innehaft. Men under
inflytelsen af den allmänna reaktionen i Europa
återställdes de 200:s råd, och styrelsen
förbehölls å nyo de patriciska slägterna, endast med
den inskränkningen att till detta råd lades 99
medlemmar, valda såsom representanter för
kantonens öfrige innevånare. Missnöjet
deröfver bragtes till utbrott genom Juli-revolutionen
1830. Rådet äfvensom de fleste patriciske
ämbetsmännen måste afträda i Jan. 1831.
En ny författning antogs, enligt hvilken den
lagstiftande makten skulle utöfvas af ett stort
råd af 240 ledamöter, valda för 6 år; 1/3 skulle
utträda hvart annat år. 200 ledamöter
tillsattes af folket genom medelbara val (1
elektor på 100 innev.); för valbarhet fordrades viss
ålder och viss förmögenhet. De öfriga 40
utsagos af de 200. Det stora rådet valde inom
sig ett "regeringsråd" af 16 personer med en
"schultheiss" (fogde) i spetsen. B. blef
derefter öfverhufvudet för de frisinnade kantonerna
i Schweiz och ingick 1832 förbund med 6 andra
kantoner för att värna den nyvunna friheten.
Den nuvarande författningen stadfästes d. 31
Juli 1846 genom allmän folkomröstning. "Stora
rådet" (representationen) eger beslutande rätt.
Medlemmarna (1 på 2,000 innev.) utses genom
sluten omröstning vid omedelbara val; rösträtt
tillkommer alla statsborgare, som hunnit 20 års
ålder. Valbara äro alla, som uppnått 25 år, med
undantag af prester och ämbetsmän. Omval till
hela rådet sker hvart fjerde år och äfven annars,
när minst 8,000 röstberättigade fordra det.
Samma antal kan yrka författningens revision. Alla
lagförslag skola 2 gånger pröfvas af Stora rådet,
med minst 3 månaders mellantid. Enligt ett
stadgande af 1869 skola alla lagar, för att
erhålla giltighet, stadfästas af folket genom allmän
omröstning. Stora rådet utnämner för den
verkställande maktens utöfning ett "regeringsråd",
bestående af 9 medlemmar (för 4 år) och en
president (för hvarje år). Stora rådet utser ock
en öfverdomstol af 15 medlemmar, hvilkas
ämbetstid är 8 år. Hälften af dem afgår hvart
fjerde år. Både regeringsrådets och
öfverdomstolens ledamöter bevista Stora rådets sessioner.
För de lägre instanserna finnas ämbetsdomstolar
(president, 4 bisittare, 2 suppleanter), som utses
af Stora rådet enligt förslag af kretsarna
("bezirke") och öfverdomstolen. De särskilda
kommunerna hafva fått bibehålla sina fredsdomare.
Alla medborgare äro förpligtade till krigstjenst.
Författningen förbjuder stående härar och
militärkapitulationer med främmande stater.
Kantonen är indelad i 30 "amtsbezirke". Till
schweiziska förbundsförsamlingens andre kammare
("der nationalrath") sänder B. 23 medlemmar,
och till dess förste kammare ("der ständerrath")
2, liksom de öfrige kantonerna.
2) Hufvudstad i kantonen af samma namn
och sedan 1848 säte för den schweiziska
centralregeringen och förbundsförsamlingen. Omkr.
36,000 innev., till störste delen protestanter.
B., som är beläget på en halfö i floden Aar,
är en af Schweiz’ mest välbyggde städer, med
raka, breda gator samt en mängd
springbrunnar. De flesta husen äro försedda med
arkader. Märkliga byggnader äro:
katedralkyrkan ("münstern"), uppförd i gotisk stil
1421–1502, med ett ofullbordadt, 191 fot högt torn;
Helgeands-kyrkan; förbundspalatset, fullbordadt
1857; stadsbiblioteket (50,000 band och 1,500
handskrifter); 2 museer; rådhuset, en sengotisk
byggnad från det 15:de årh.; ett klocktorn
(zeitglockenthurm), med ett märkvärdigt
urverk (200 ctr) m. fl. På platsen framför
münstern finnes en minnesvård öfver slaget vid
Laupen och en annan öfver stadens
grundläggare, hertig Berthold. Bland lärdomsanstalterna
må nämnas ett universitet (från 1834).
Handeln och industrien äro blomstrande. Betydlig
tillverkning af ylle- och sidentyg, halmhattar,
bomullsvaror, maskiner, krut, fysiska och
matematiska instrument m. m. – Enligt sagan har B.
fått sitt namn efter en björn, som hertig
Berthold V af Zähringen dödade på stadens
nuvarande plats. Med afseende derpå har staden
en björn i sitt vapen, och från urminnes tider
förvaras i "björngropen" utanför Aarbergporten
lefvande björnar, som underhållas på
kommunens bekostnad. 1405 brann en stor del af
staden. B. var förut befäst. Det belägrades 1288
af Rudolf af Habsburg och motstod flere
gånger de närgränsande furstarnas och riddarnas
anfall. Numera hafva vallarna blifvit
förändrade till promenader.
Bern, den i gamla tyska och nordiska sånger
brukliga formen för Verona. Den östgotiske
konungen Teoderik hade der sitt residens och
kallas med anledning deraf "Didrik af B".
Bernabei, Ercole, italiensk komponist, f.
omkr. 1620, lärjunge af Benevoli, blef
kapellmästare vid Peterskyrkan i Rom och senare
(1674) i München, hvarest han dog 1690. Han
räknas bland det 17:de årh:s störste harmoniker
och skref mässor, madrigaler, motetter samt
några operor. A. L.
Bernacchi [-a’kki], Antonio, italiensk
kastratsångare, f. omkr. 1700, lärjunge af Pistocchi,
grundlade 1730 i Bologna en mycket berömd
sångskola och dog 1740. Han var ej af naturen
begåfvad med någon skön stämma, men förstod
att med konst dölja denna brist. Han gäller
såsom upphofsman till ruladerna i den italienska
sången. A. L.
Bernadotte [-då’tt], en sydfransk borgerlig
slägt, som ännu fortlefver, har blifvit
verldsbekant genom Jean Baptiste Jules B.,
sedermera konung Karl XIV Johan (se d. o.).
Denne var andre son af en advokat
Bernadotte i Pau, och hans moders familjenamn var
Saint-Jean de Boeuil. En ännu (1877)
lefvande medlem af den franska slägten B.,
Jules B., blef af konung Ludvig Filip i
Frankrike baroniserad och erhöll af Karl Johan
nordstjerne-ordens högste grad. Ett nu i offentlig
ego förvaradt bref till den svenske kronprinsen
Karl Johan från en Jacques Bernadotte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
