Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berthold - Berthold af Regensburg (Ratisbonensis) - Berthold von Holte - Berthollet, Claude Louis - Bertholletia H. & B. - Berthoud, Samuel Henri - Bertin, Louis François B. de Vaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omvända livländarna, men blef fördrifven. Snart
återkom han dock med en här af korsfarare.
Han segrade i ett slag 1198, men fick sin bane
under striden. Först hans efterträdare, Albrecht,
lyckades omvända det livländska folket.
Berthold af Regensburg (Ratisbonensis),
franciskan-munk, Tysklands utmärktaste
folkpredikant under medeltiden, f. mellan 1210
och 1220, d. 1272, genomvandrade efter 1250
Schweiz, Österrike, Ungern, Mähren, Böhmen,
Sachsen och Schwaben för att predika en renare
kristendom och väcka menniskorna till en sann
gudsfruktan. Hans predikningar, hvilka äro
hållna i ett kraftfullt, gripande språk, hafva i
vår tid offentliggjorts efter de ännu befintliga
handskrifterna och derjämte utkommit i en
nyhögtysk öfversättning.
Berthold von Holle, medelhögtysk skald,
lefde vid Johans af Braunschweig hof (1252–77).
Af hans episka dikter, hvilka alla äro
bearbetade efter franska mönster, finnas ännu
fragment i behåll. Dessa utgåfvos af Bartsch 1858.
Berthollet [-tållä], Claude Louis, grefve,
fransk kemist, f. 1748 i Talloire, nära Annecy i
Savojen, tillhörde en ursprungligen fransk familj,
som utvandrat under religionskrigen. Sedan B.
erhållit doktorsgraden i Turin, begaf han sig
1772 till Paris, der han blef lifmedikus hos
hertigen af Orléans. Nu egnade han sig åt
kemien och utmärkte sig snart deri så, att
regeringen åt honom uppdrog inspektionen öfver
färgerierna. I denna befattning gjorde han
färgerikonsten vigtiga tjenster dels genom
teoretiska förklaringar öfver förloppen vid färgningen,
dels genom tekniska förbättringar. Under
franska revolutionen, då Frankrike nödsakades att
inom sig producera sådant, som det förut till
större delen hemtat från utlandet, upptäckte B.
nya hjelpmedel. Under hans ledning utvecklades
salpeter- och stålberedningen äfvensom flere
andra industrigrenar till en oväntad höjd. 1792 blef
han uppsyningsman för myntet, 1794 medlem
af komitén för konster och yrken, hvilken
hufvudsakligen skulle förbättra åkerbruket. S. å.
blef han professor i kemi vid normal- och
polytekniska skolorna i Paris. Sedan fransmännen
under Bonaparte 1796 intagit Italien, ditsändes
B. af direktorium för att göra ett urval af de
vetenskapliga arbeten, som skulle föras till
Paris. Vid denna tid blef han bekant med
Bonaparte, på hvars uppmaning han medföljde på
expeditionen till Egypten; han var äfven en af
de få, som 1799 åtföljde denne fältherre på
hans återresa till Europa. Mot slutet af sin
lefnad drog sig B. tillbaka till Arcueil (en by
nära Paris), och hans hus der var någon tid
samlingsplatsen för samtidens utmärktaste lärde,
hvilka under hans presidium bildade ett lärdt
sällskap, "Société d’Arcueil", som åren 1807–17
utgaf 3 band "Mémoires". 1815 blef han pär af
Frankrike. Sina sista lefnadsår tillbragte B. i
tillbakadragenhet, djupt skakad af en sons
sjelfmord. Han dog 1822.
B. var utan gensägelse en af sin samtids mest
betydande och inflytelserike vetenskapsmän.
Han var en bland de förste, som anslöto sig
till den nya riktning i kemien, som utgick
från Lavoisier. Bland hans många vigtiga
arbeten må nämnas hans undersökning öfver
ammoniak-gasens qvantitativa sammansättning
och hans 1785 utförda undersökning öfver den
af Schéele kort förut upptäckta
"deflogisticerade saltsyran" eller kloren. (Enligt B. skulle
kloren vara en förening af saltsyra med syre
– en åsigt, som allmänt antogs till 1810, då
hon segerrikt angreps af Davy.) Under dessa
arbeten med klor sökte B. göra detta ämnes
blekande egenskap användbar i blekerierna, och
från denna tid daterar sig den numera så
vigtiga klorblekningsmetoden. Han upptäckte
äfven det klorsyrade kali’t, som nu är af så stor
teknisk betydelse. 1787 undersökte och utredde
han blåsyrans kemiska sammansättning, och 1788
upptäckte han knallsilfver. Af stor teoretisk
betydelse voro hans arbeten öfver den kemiske
frändskapen och frändskapsfenomenens beroende
af produkternas löslighet, flyktighet, massor m.
m. B. författade ett stort antal afhandlingar i
olika vetenskapliga tidskrifter samt flere
särskildt tryckta arbeten, som i öfversättningar
spriddes i andra land, t. ex. Eléments de l’art
de la teinture (1791), Description du
blanchiment des toiles par l’acide muriatique oxygéné
(1795), Recherches sur les lois de l’affinité
(1801; 2:dra uppl. 1806) och Essai de statique
chimique (1803). P. T. C.
Bertholletia H. & B., bot., ett växtslägte,
hörande till nat. fam. Myrtaceae R. Br., afd.
Lecythideae och kl. Monadelphia (Polyandria)
L. Slägtet tillhör södra Amerika. B. excelsa
H. & B. är ett mycket resligt träd med
klotformiga frukter af ett hufvuds storlek, hvilka
frukter inom sitt vedhårda hylle, som öppnar sig
med ett rundt kringskuret lock, innesluta 15–20
tresidiga, 4–6 centim. (1,35–2 f.) långa frön.
Dessa kallas hos oss "brasilianska nötter" eller
"Para-nötter". Deras kärnor hafva, så länge
de äro friska, en behaglig mandelsmak, men
de härskna snart, emedan den feta olja, som
de innehålla, lätt förändras. Fröen ("nötterna")
kallas i Brasilien "juvias" och trädet
"juviaträd".
O. T. S.
Berthoud [bärtou], Samuel Henri, fransk
literatör, f. 1804, gjorde sig redan som ung
bemärkt genom åtskilliga följetongsartiklar i
vetenskapliga ämnen. Sedermera blef han en
af Frankrikes mera framstående romanförfattare.
Många af hans arbeten i denna diktart, t. ex.
Pierre-Paul Rubens (1840), El-Hioudi (1847)
och Le zéphyr d’el-Arouch (1850) utmärka sig
genom synnerligen intressanta kultur- och
sedeskildringar. På odlingshistoriens område har
han författat många verk, bl. a. Chroniques et
traditions surnaturelles de Flandre (1831–34).
B. har äfven utgifvit åtskilliga arbeten för
ungdom, såsom La France historique, industrielle
et pittoresque (1835–36), Le monde des insectes
(1864) och L’esprit des oiseaux (1866). Under
psevdonymen Sam utgaf han ett urval af de
vetenskapliga följetongerna Fantaisies
scientifiques (1861) och Petites chroniques de la science
(1862 och följ.).
Bertin [bärtä’ng]. 1) Louis François B.
de Vaux, till skilnad från sin liknämnde yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
