- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
359-360

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bertin, Louis François B. de Vaux - Bertin, Louis François B. de Vaux - Bertini, Henri - Bertòla, Aurelio de Giorgi - Berton, Henri Montan - Berton, Jean Baptiste - Bertramsrot - Bertrand, Henri Gratien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

broder kallad "den gamle" (B. l’ancien) eller
"äldre" (B. l’aîne), fransk journalist, f. 1760 i
Paris, blef under revolutionen journalist och
inköpte 1799, jämte sin broder, eganderätten
till den sedan 1789 bestående Journal des
débats et des décrets,
hvilken tidning
under hans ledning fick namnet Journal des
débats
. Misstänkt för rojalistiska tänkesätt,
blef han 1800 häktad och förvisad till Elba,
men undkom, återvände 1804 till Paris och blef
sedan ej vidare oroad. På Napoleons
befallning måste han emellertid ändra titeln på sin
tidning till Journal de l’empire samt antaga
en af regeringen utnämnd öfverredaktör, under
det han sjelf tillsammans med Chateaubriand
redigerade Le Mercure de France. 1814
återfick tidningen sin gamle titel och rojalistisk färg.
B. följde Ludvig XVIII till Gent, redigerade
der under de hundra dagarna Moniteur
universel
och öfvertog efter sin återkomst på nytt
Journal des débats. När hans vän
Chateaubriand 1824 aflägsnades från ministèren, och
denna åter införde censuren, öfvergick B. till
oppositionen. 1830 blef han af ministèren
Polignac satt under åtal, men frikänd. Efter
revolutionen ställde han sig på den nya
dynastiens sida och lemnade denna troget bistånd,
men bevarade dock ett visst oberoende. Död
1841. – 2) Louis François B. de Vaux,
den förres broder, kallad "le superbe", föddes
1771 och understödde sin broder vid
redaktionen af hans tidningar. 1801 grundade han
ett bankirhus i Paris och blef snart derpå
domare och president vid handelsdomstolen.
1814 uttalade han sig lifligt för bourbonerna,
och 1820–27 var han deputerad för Paris.
Under Juli-monarkien spelade han en större rol,
skickades 1830 såsom sändebud till Haag och
blef efter sin återkomst, 1832, utnämnd till pär.
Död 1842.

Bertini, Henri, fransk pianist, f. 1798, gjorde
redan vid 12 års ålder konstresor i Holland,
Belgien och Tyskland, nedsatte sig 1824 i Paris
såsom pianolärare, och var som sådan mycket
eftersökt. Död 1876. Han gjorde sig ett namn
genom sina förträffliga etyder, som öfverallt äro i
bruk och utgöra en lämplig förskola till Cramers.
Hans öfriga kompositioner äro föga betydande,
ehuru melodiska och väl arbetade. A. L.

Bertòla, Aurelio de’ Giorgi, italiensk
skald, f. 1753, d. 1798, var först munk, men
rymde från klostret och blef, sedan han en tid
fört ett kringflackande lif, soldat i den
österrikiska armén. Efter några år begaf han sig
hem igen och mottogs åter i sin orden.
Sedermera befriades han från sitt klosterlöfte, blef
lärare vid sjökadettskolan i Neapel och slutligen
professor i Pavia. 1787 besökte han Schweiz
och slöt der vänskap med Gessner, hvars idyller
han öfversatte till italienska. Bland B:s dikter
må särskildt nämnas hans Cente favole (1785)
och Raccolta di favole ed epigrammi (1788),
hvilka öfverträffa hans något fadda idyller och
versifierade naturskildringar.

Berton [bärtå’ng], Henri Montan, fransk
operakompositör, f. 1767, studerade under
Sacchini, vann redan vid 17 års ålder ryktbarhet,

hvilken sedan var i ständigt stigande, blef 1795
lärare i komposition vid det nyinrättade
konservatoriet i Paris, var 1807–09 direktör vid
den italienska operan, 1809–15 sångdirektör
vid stora operan och derefter å nyo professor
vid konservatoriet. Död 1844. Bland hans
många operor äro de förnämsta: Les rigueurs
du cloître, Ponce de Léon, Montano et Stéphanie

(hvilken han skref i förening med Grétry och
med hvilken han besegrade Méhuls
täflingsopera "Ariodant"), Le délire samt Aline, reine
de Golconde.
Utom den sistnämnda äro Le
concert interrompu
("Afbrutna konserten"), Les
maris garçons
("Gifta ungkarlarna") och La
romance
("Romansen") uppförda i Stockholm. B.
utmärker sig genom lätt uppfinning, älskvärd
friskhet och scenisk blick. Han uppträdde
äfven såsom musikalisk skriftställare. A. L.

Berton [bärtå’ng], Jean Baptiste, fransk
militär, f. 1774, utmärkte sig som krigare och
steg småningom till brigadgeneral. Efter
bourbonernas restauration fick han afsked, emedan
han offentliggjort för regeringen misshagliga
flygskrifter och till kamrarna inlemnat flere
petitioner angående större politisk frihet. Invecklad
i en af polisen sjelf anstiftad komplott, höjde
han d. 24 Febr. 1822 i Thouars upprorsfanan,
proklamerade en provisorisk regering och
marscherade med 100 man fotfolk och 25 ryttare
på Saumur; men denna obetydliga styrka
upplöste sig, innan hon nått staden. B. sjelf
flydde förklädd, men blef häktad, ställd inför
rätta och dömd till döden. Han afrättades d. 5
Okt. s. å.

Bertramsrot, farmak., Radix Pyrethri
(germanici), den hos oss officinella roten af den
ettåriga Anacyclus officinarum Hayne (se
Anacyclus). Denna "tyska" bertramsrot är
fingerlång, smal, af högst en mindre skrifpennas
tjocklek, vanligast enkel samt glest besatt med
rottrådar och qvarsittande rester af stjelk och
bladskaft. – Den "romerska", icke hos oss
officinella, bertramsroten fås af den mångåriga
A. Pyrethrum DC., som förekommer i Italien
och norra Afrika. Denna sort består vanligen
af 6–10 centim. (2–3,3 tum) långa, inemot 1
centim. (0,3 tum) tjocka, kantiga och något
fårade samt i ändarna ofta afskurna stycken af
mörkt gråbrun färg. Båda slagen sakna lukt,
men hafva en länge ihållande, skarp, brännande,
och salthaltig smak, starkare hos den tyska
varan. Dess smak beror på närvaron af ett
skarpt harts samt en flyktig och en fet, skarp
olja, hvilka beståndsdelar sammanblandade ingå
i det ämne, som blifvit kalladt pyretrin.
Bertramsrot nyttjas till beredning af
tandtinkturer. O. T. S.

Bertrand [bärtra’ng], Henri Gratien, grefve
de B., fransk general, Napoleon I:s förtrogne vän,
f. 1773, blef ingeniör och ingick under
revolutionen i ingeniörkåren, i hvilken han 1795 blef
kapten. 1796 kom han till den italienska armén,
deltog derpå i expeditionen till Egypten och
steg derunder till brigadgeneral. Hans tapperhet
i slaget vid Austerlitz 1805 förvärfvade honom
Napoleons synnerliga gunst, och han blef
upptagen bland kejsarens adjutanter. Sedan utmärkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free