Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berzelius, Jöns Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flere i mineralvatten förut ej iakttagna ämnen.
På ett naturforskaremöte i Berlin 1828 intog
B. hedersplatsen, och vid samma tillfälle
öfverlemnades till honom, ett exemplar af hans på
spanska öfversatta och i Mejico tryckta
skrifter. 1830 deltog han i naturforskarnas möte i
Hamburg. Efter hemkomsten derifrån
uppgjorde han i förening med M. M. af Pontin
planen till en trädgårdsförening i hufvudstaden.
B:i verksamhet togs nu i anspråk för flere
allmänna värf, och han såg sig till följd deraf
1831 nödsakad att af gå från sin professur vid
Karolinska institutet. Under kolera-året 1834
var han ordförande i Adolf Fredriks
församlings sundhetsnämnd. En kall morgon, då han
hade tillsyn öfver kolera-likens jordfästning,
insjuknade han i gikt, hvilken för alltid bröt hans
krafter. 1835 gifte han sig med en dotter till
statsrådet Poppius, och på bröllopsdagen (d.
19 Dec.) fick han friherrediplom. 1847
öfverfölls B. af en sjuklighet, som d. 7 Aug. 1848
ändade hans ärofulla lif, och med honom
slocknade äfven hans ätt. – Hela den bildade
verlden sörjde hans bortgång. Farmaceutiska
sällskapet i Leipzig sände till
Vetenskaps-akademien en väldig eklöfskrans af silfver, med
inskriften "Dem andenken des meisters in der
wissenschaft J. J. von Berzelius". Solna
kyrkogård gömmer hans stoft under en enkel vård.
Hans af Qvarnström modellerade staty i
Stockholm aftäcktes d. 16 Juli 1858 på den plats,
som efter den store mannen fått namnet
"Berzelii park". – Få dödliga hafva fått så många
utmärkelser som B. Han var medlem af de
flesta svenska och 81 utländska vetenskapliga
samfund. 1829 blef han hedersledamot af
Vitterhets historie och antikvitetsakademien, och
1837 intog han ett rum i Svenska akademien.
H. Kopp säger i sitt klassiska verk öfver
kemiens historia: "För att kunna lemna en
fullständig öfversigt af B:i arbeten fordras,
att man öfverfar hela kemiens omfång. Det
finnes i denne vetenskap ej någon lära, till
hvars utbildning han ej bidragit; det finnes
intet grundämne, om hvars föreningar man ej
genom B. erhållit bättre kännedom." Några af
hans vetenskapliga arbeten äro nämnda i det
föregående. Antalet af hans afhandlingar och
uppsatser uti in- och utländska tidskrifter
uppgår till 213. Dertill komma de förut omtalade
läroböckerna och årsberättelserna. B:i tidiga
undersökningar öfver galvanismens inverkan på
salter lade grunden till hans elektrokemiska,
dualistiska teori, som under första hälften af
detta århundrade enväldigt herskade i
vetenskapen. Också var denna teori med sällspord
konseqvens tillämpad i alla vetenskapens
detaljer, och i öfverensstämmelse med henne står
den af B. utbildade nomenklaturen och
beteckningssättet, enligt hvilket hvarje grundämnes
atomvigt betecknas med begynnelsebokstaven
eller begynnelsebokstäverna till ämnets
latinska namn och föreningarna genom de bredvid
hvarandra ställda tecknen för grundämnena.
Detta senare beteckningssätt förtjenar särskildt
framhållas. Genom sin enkelhet och
uttrycksfullhet har det nämligen på kemien utöfvat ett
ofantligt stort inflytande och skall utan tvifvel i
alla tider bibehållas. (Jfr Kemiska tecken.)
Såsom enhet för atomvigterna valde B. syrets
atomvigt, hvilken antogs vara 100. Såsom de
öfriga ämnenas atomvigter antogos, ehuru med
flere undantag, de vigtsmängder af andra
element, som kunde förenas med 100 delar syre
för att bilda den lägste syrsättningsgraden.
Stödd på Gay-Lussacs undersökningar öfver
volymförhållandena hos gaser, som förenas,
antog B., att i många fall begreppen atomvigt
och equivalentvigt ej äro identiska – såsom de
kort efter B:s död allmänt antogos vara, tills
den moderna kemien å nyo infört den af B.
förut gjorda distinktionen. Så ansåg B., att en
molekyl vatten verkligen, i enlighet med nu
gällande åsigter, utgjordes af 2 atomer väte och
en atom syre. Men enligt B. kunde vätet, och
på samma sätt saltbildarna, qväfvet, fosforn o.
s. v., aldrig ingå i föreningar annat än såsom
tvänne förenade atomer, s. k. dubbelatomer – en
åsigt, i hvilken de nu herskande teorierna ej
öfverensstämma med B. – B:i forskningar öfver
de bestämda proportionerna äro förut omnämnda.
I sammanhang dermed stå hans
atomvigtsbestämningar, hvilka äro frukten af många års
mödor samt de tillförlitligaste och noggrannaste,
som dittills utförts. Att B. på mineralogiens
område (1814) tillämpade de nyupptäckte
lagarna för kemiska föreningar, gjorde honom
till en reformator af nämnde vetenskap, på
samma gång som hans många utomordentligt
noggranna mineral-analyser bragte reda och
klarhet i kännedomen om mineralens kemiska
natur. För dessa undersökningar måste B.
utarbeta nya analytiska metoder, bland hvilka
flere ännu i dag äro allmänt använda. Så t. ex.
lärde B. att med fluorvätesyra sönderdela
silikat, att använda klor för att skilja metaller,
hvilkas åtskiljande eljest är ofullkomligt. För
att med minsta uppoffring af material och tid
finna ett minerals eller ett ämnes
beståndsdelar utbildade B. blåsrörskemien (jfr Analys,
kemisk). Hans 1820 utgifna af handling Om
blåsrörets användande i kemien och
mineralogien utgafs på tyska (3 uppl.) samt på
franska, engelska, italienska och ryska. Äfven hans
mineral-undersökningar hade vigtiga följder för
kemien. Under dem upptäckte han grundämnena
cerium (i förening med Hisinger), selen och
torium, och på samma gång gaf han en fullständig
utredning af dessa elements egenskaper. Äfven
på den organiska kemiens område utöfvade han
ett utomordentligt inflytande. Redan tidigt
utforskade han djurkroppens väfnader och vätskor,
och hans Föreläsningar i djurkemien (1806–08)
voro grundläggande för den fysiologiska
kemien. Sin elektro-kemiska teori tillämpade B.
äfven på de organiska ämnena – ett stort
arbete, då han för dess utförande måste
analytiskt undersöka en mängd organiska föreningar
och bestämma deras molekylarvigt. Dertill
erfordrades förbättring af elementar-analysen samt
den af B. först använda metoden att bestämma
molekylarvigten genom kroppars förening med
syror eller baser äfvensom analysen af dessa
föreningar. De organiske kropparna voro enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
