- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
385-386

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskattningsrätt - Beskickning, diplomatisk. Se Ambassad - Beskickning - Beskow, Bernhard von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utöfvas af riksdagen allena. Huruledes
särskilda menigheter må för egna behof sig
beskatta, bestämmes genom kommunallagarna,
hvilka af konungen och riksdagen gemensamt
stiftas". Beskattningsrätt är sålunda äfven
kommunerna tillagd. Konungen utöfvar genom sin
ekonomiska lagstiftningsmakt inflytande på
beskattningen och har sjelf en viss
beskattningsrätt: han bestämmer t. ex. jernvägs- och
telegraftaxor, båk- och fyr-afgifter, väg-, bro- och
färgpenningar. Jfr Bevillning, Budget,
Ekonomisk lagstiftning, Finanslag
o. s. v. E. V. M.

Beskickning, diplomatisk. Se Ambassad.

Beskickning, metallurg., kallas en viss
bestämd mängd råämnen (metall, mineral, skärsten
m. m.), som "uppsättes" å en ugn för att der
smälta. Så t. ex. utgöres "beskickningen" vid
masugnar af de malmer och – om så
behöfves – nödiga flussmedel, som i vissa bestämda
proportioner sättas på kolen i ugnen. På samma
sätt utgöres vid råkopparsmältningen
beskickningen af den s. k. skärstenen och
slaggbildande ämnen, och inom stålberedningen
"beskickas" t. ex. en Martinsugn med en
blandning af tackjern och smidesjern. Th. N-m.

1. Beskow, Bernhard von, skriftställare,
verldsman, akademist, föddes i Stockholm d.
22 April 1796. Han var en af naturens och
lyckans gunstlingar, "ett söndagsbarn, född med
segerhufva", såsom hans moder sjelf yttrat.
Naturen skänkte honom fagert utseende, ståtlig
gestalt, smidig och mångsidig
uppfattningsförmåga, lätthet i umgänge ooh arbete; lyckan gaf
honom ett rikt föräldrahem, en urban fader
– den från Pommern till Sverige inflyttade
bruksegaren och grosshandlaren Bernhard B. –
som lät honom fritt följa sina åt det lysande
riktade själs-tycken. I sitt sjunde år erhöll han
till informator skalden J. M. Stjernstolpe. Denne
riktade tidigt den unges blickar mot vitterhetens
rymder, dess solar och meteorer. Stjernstolpe
egde äfven talang i målning och musik och
införde också sin lärjunge på dessa områden. B.
fick lära sig teckna, spela klaver och blåsa "flute
douce", hvilket mycket "behagade" honom,
såsom han anmärker i sina efterlemnade
Lefnadsminnen (tryckta 1870). Dessa öfningar
inkräktade likväl icke på bokstudierna: redan 1807
tog B. studentexamen i Upsala.

Tiden för B:s vistelse vid universitetet,
1807–14, var en märkvärdig brytningstid för
Sverige. Aurora-förbundet stormade mot Svenska
akademien, Tegnérs höga, Geijers djupa toner
ljödo, Götiska förbundet stiftades, Finland
lösslets frän Sverige, Gustaf III:s son och
statsskick störtades, Karl Johan uppträdde, Sverige
tog del i jättekampen mot Napoleon I. Ett så
betydelsefullt lif måste kraftigt inverka på B.,
fästa hans sinne vid fosterjordens odling och
öden och hos honom frammana sympatier,
bestämmande för hans eget lif. Hans mångsidiga
anlag, lätthet att intressera sig och oberoende
i yttre afseende gjorde dock hans val af vitae
genus
länge vacklande. Efter att hafva velat
egna sig än åt målarekonstcn och än åt
tonkonsten, vände han sig slutligen till vitterheten
och stannade dervid, måhända derför att han

med vitterlekarens kall beqvämt kunde förena
verldsmannens, för hvilket senare han var
anlagd minst lika mycket som för det förra.
Sedan B. tagit kansli-examen, ingick han som
tjensteman i Handels- och finans-expeditionen,
steg der hastigt i graderna, blef 1815 kopist,
1816 kanslist och 1818 protokollssekreterare.
Samtidigt framträdde han på det vittra området
och intog sin ställning till partierna och deras
hufvudmän. Kring Leopolds hjessa glänste ett
sjunket tidehvarfs aftonskimmer, från Tegnérs
bländade med makt en ny tids morgonsolsken,
mellan dessa båda kämpade i morgonrodnaden
fosforisterna för idéer och former, som ännu
icke voro erkända, ännu icke färdiga. B. slöt
sig hälst till det redan erkända och färdiga; han
älskade makten och glansen. I vitterheten såg
han icke ett arbete, en strid, utan allenast en
njutning, en seger för snillet. Han hyllade sig
å ena sidan till Leopold och Svenska
akademien, å den andra till Tegnér och göterna. I
Wallmarks "Allmänna journalen" – Svenska
akademiens organ – påträffas i N:o 11 för år
1815 ett med B:s signatur (B. B.)
undertecknadt poem: Försök till öfversättning af Horatii,
3:dje ode i andra boken.
I Götiska förbundets
tidskrift ("Iduna", 10:de del., 1824) förekommer
af honom poemet Den gamla rustkammaren.
Inom nämnda förbund bar B. namnet Thidrekr.
1818–19 utgaf han anonymt två delar lyriska
dikter under titeln Vitterhetsförsök (andra
upplagan med utsatt namn 1829; tredje uppl. 1:sta
del. 1862). Skapande förmåga finner man ej i
dem, men väl en framstående talang. Den
beundran för Karl XII, som uttalar sig i flere
bland dessa dikter, uppenbarar redan ett drag,
hvaruti B. snart icke lät sig öfverträffas af
någon: dyrkan af den svenska storhetens och ärans
glans.

Han begaf sig nu på en europeisk rundresa,
1819–21, för att fullända sin vittra och
verldsmanna-bildning, medförande på denna liksom
på en följande resa, 1827–28, två mäktiga
talismaner: en väl försedd börs och ypperliga
rekommendationer. Han uppsökte och gjorde
bekantskap med samtidens ryktbarheter i
vitterhet, konst och vetenskap: Öhlenschläger,
Göthe, Tieck, F. v. Schlegel, Bonstetten, Canova,
Cherubini, Sismondi, Hugo, Lamartine, Thiers,
Guizot, Villemain m. fl. Vänskapsband knöt
han med Öhlenschläger, Tieck och den gamle
Bonstetten. Det förvånar att finna två de
förnämste romantikerna ibland B:s literäre vänner,
då man påminner sig, att han slutligen
förklarade såväl fosforismen som hela nyromantiken
för en blunder i literaturen. Förhållandet
förklaras af B:s böjliga emottaglighet för allt
personligt ryktbart och snillrikt samt af hans brist
på filosofiskt djup, som gjorde, att han aldrig
kunde rätt mäta klyftan mellan retorik och poesi,
"sens commun" och idealism. I Bonstetten, den
"lefnadsglade verldsvise vid Lemans stränder",
hvilken icke grubblade öfver, endast njöt af
lifvet, fann han ett praktiskt ideal efter sitt sinne.
Intrycken från sin första resa offentliggjorde
han i Vandringsminnen (2 del., 1833–34;
anteckningar till en fortsättning finnas, men äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:21:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfab/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free