Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bessemer, Henry - Bessemer-göt - Bessemer-metall - Bessemer-metoden - Besser (Bessi) - Bessières, Jean Baptiste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot den päronformige stjelpugnen, som ofta
kallas konverter.
L. R.
Bessemer-göt (Eng. bessemer ingot) kallas
de gjutna stycken (göt) af bessemer-metall,
hvilka, sedan de blifvit upphettade till rödvärme,
formas eller bearbetas (medelst hammare eller
valsverk) till skenor, axlar, hjulband, plåt m. m.
Den flytande besserner-metallen hälles ur
konvertern, derigenom att denne omstjelpes, i en
skänk. Är konvertern orörlig, öppnas i stället
ett hål vid dess botten. Skänken är ett kärl
af stark jernplåt, inuti beklädd med eldfast
murbruk eller tunt tegel och i bottnen försedd med
ett stycke eldfast lergods, hvari finnes ett
passande hål för metallens uttappning. Vidare
finnes för hålet en stopp af eldfast gods,
hvilken är fäst vid en med likadant gods beklädd
jernstång, som går upp genom den flytande
metallen och kan stadigt föras upp och ned, för
att öppna och tillsluta nämnda hål samt
derigenom efter hand låta den flytande metallen
rinna i de formar af tackjern, öfver hvilka
skänken föres. L. R.
Bessemer-metall är en af den smidbare
jernmetallens varieteter, hvilken innefattas under
det mera allmänna namnet götmetall, och
uppkommer genom den flytande metallens
formning till göt. Begreppet bessemer-metall
omfattar bessemerjern och bessemerstål med alla
deras varieteter, liksom götmetall omfattar
götjern och götstål. Bessemer-metallens
användning har ökats, i samma mån som hans
egenskaper blifvit närmare utredda. Af de
krigsfartyg, hvilka blifvit byggda i Frankrike sedan
början af 1873, äro tre till störste delen af
bessemerjern, och f. n. (1877) ligga tre andra sådana
på stapel. Om de noggranna undersökningarna
angående detta jerns egenskaper meddelas
upplysningar i en af J. Barba 1875 utgifven
broschyr under titeln Etude sur l’emploi de l’acier
dans les constructions (öfvers. och införd i
"Ingeniör-fören:s förhandlingar" 1870). Några
yngre metallurger hafva velat använda ordet
"stål" (Fr. acier) sorn namn på allt slags
smidbar jernmetall, som varit göt eller beredd genom
fullständig smältning, utan att de tillika deri
inrymt begreppet om härdning, hvilket af ålder varit
fäst vid begreppet stål. Man undviker all
tvetydighet genom att säga bessemerjern och
bessemerstål.
L. R.
Bessemer-metoden (jfr Bessemer).
Orsaken till att denne metod kom till sin första
praktiska användning tidigare i Sverige än i
England var utan tvifvel Göranssons ihärdighet i
experimenterande, hvarigenom han lärde sig
bereda ett för ändamålet passande tackjern. Hans
bemödanden underlättades deraf, att de svenske
malmerna i allmänhet äro fosforfattiga.
Fosforn kan nämligen icke genom denne metod
aflägsnas från jernet. Medelst puddlingsmetoden
kunde man väl i England af ett fosforrikt
tackjern bereda ett ganska användbart smidbart
jern, hälst en icke obetydlig del af fosforn
aflägsnades genom denne metod och för öfrigt
naturen hos det puddlade jernet motverkade
fosforns egenskap att göra jern kristalliniskt och
sprödt vid vanlig temperatur; men
bessemer-metallen – i sig sjelf fri från mekanisk
inblandning af slagg och derför benägen att
antaga kristallinisk textur, åtföljd af sprödhet –
led mycket genom fosforns närvaro, särdeles
då han förekom i så stor mängd som en procent.
Efter den tiden har man för bessemer-metoden,
såväl i England som annanstädes, ofta efter en
dyrt förvärfvad erfarenhet, sökt skaffa sig så
fosforfattigt tackjern som möjligt. England hade
dervid god hjelp af sina hematit-malmer,
hvarjämte det, liksom Frankrike, vissa delar af
Tyskland o. s. v., skaffat sig goda jernmalmer
från de ofantliga förråden på Elba, i Alger och
i Spanien, så att bessemer-metoden i andra land
icke saknat utvägar hvarken att umbära de
svenske malmerna och tackjern-sorterna eller att i
många fall täfla med de svenske produkterna.
I Förenta staterna finnas ofantliga tillgångar
af såväl goda jernmalmer som träkol och goda
stenkol, och bessemer-metoden har derför äfven
der gjort betydliga framsteg. 1867 tillverkades
der omkr. 3,000 tons bessemer-metall, 1870
omkr. 40,000 och 1873 omkr. 157,000, deraf
störste delen skenor. Mer än 20 konvertrar
af 120 ctrs (5 tons) rymlighet äro uppställda
derstädes. Äfven i Stor-Britannien har
bessemer-metodens användning hastigt tilltagit. 1870
tillverkades der omkr. 215,000 och 1874 omkr.
540,000 tons bessemer-metall. Frankrike
tillverkade 1874 nära 200,000 tons. I
Tyskland finnas på flere ställen högst betydliga
bessemerverk med konvertrar, af 7–7 1/2 tons
rymlighet, ehuru man der, mer än i förenämnda
land, lider brist på malmer, som passa för denne
metod. I Österrike och Ungern drifves
metoden i stor skala. I Sverige tillverkades 1869
omkr. 5,300 tons och 1874 omkr. 21,000 tons
bessemer-metall – sistnämnda år från 15
särskilda verk, med konvertrar af 2–4 tons
rymlighet. Den egentliga stångjernstillverkningen
var 1874 nära åtta gånger större, eller inemot
168,000 tons. Man har trott sig kunna för år
1873 beräkna hela jordens tillverkning af icke
gjutet smidbart jern till 8 1/2 mill. tons samt af
smidbar götmetall, hufvudsakligast bessemer,
till 1 mill. tons.
Allt detta visar, att bessemer-metoden varit
epokgörande. Före 1858 hade Sverige nästan
ingen tillverkning af götmetall, ehuru svenskt
jern för dylik tillverkning, egentligen
degelmetall, användes i England. Efter nämnda tid
utbildade sig – först vid Sandviken, dit
bessemer-metoden med stjelpugnar snart flyttades
från Edsken, sedermera vid Karlsdal,
Långshyttan, Siljansfors och, efter 1866, Vestanfors
m. fl. st. en ståltillverkning medelst
bessemer-metoden, och alstren deraf äro för många
behof lika användbara som det engelska
gjutstålet. L. R.
Besser (Bessi), folk i nordöstra Trakien, vid
Haemus, underkufvades i det makedoniska
kriget (70 f. Kr.) af M. Licinius Lucullus.
Octavius förvandlade landet till en romersk
prefektur, Bessica. Hufvudort: Uskudama.
Bessières [bässiär], Jean Baptiste, hertig
af Istrien, fransk marskalk, f. 1768, inträdde
1790 i Ludvig XVI:s konstitutionella garde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
