Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bestyckning - Beståndsdelar - Beställningshemman - Besuki - Besutenhet - Besvär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bestyckning är det gemensamma namnet på
alla de eldvapen, som tillhöra en befäst plats.
– Bestyckningsplan kallas den plan enligt
hvilken man bestämmer såväl pjesernas kaliber
som det erforderliga antalet af olika kalibrar
på platsens olika linier. W. G. B.
Beståndsdelar, kem., kallas de grundämnen
(ytterste beståndsdelar) eller grupper af
grundämnen (närmare beståndsdelar), hvilka
förekomma i kemiska föreningar. P. T. C.
Beställningshemman, kamer., hemman, af
hvilka räntorna förr voro anslagna till löner åt
den indelta arméns befäl. De kallades äfven
Fördels-, Lönings- eller Fri-hemman. Kbg.
Besuki, provins på nordöstra kusten af ön
Java i Ostindien. 14,150 qv.-kilom. (257 qv.-mil).
562,786 innev. (1857). Landet är
vulkaniskt och fruktbart. Hufvudstadcn, Besuki,
har 18,000 innev.
Besutenhet, förv. Besuten anses, enligt k.
förordn. d. 6 Aug. 1864, enhvar, som med
eganderätt eller stadgad åborätt innehar så stor
hemmansdel, att han af dess afkastning i vanliga
år kan påräkna bergning för ett hushåll af
minst tre arbetsföra personer och erlägga de
utskylder, som äro förenade med hemmansdelen.
I fråga om besutenhet bör äfven tagas i
beräkning sådan binäring, hvaraf hemmansåbon kan
hafva säker och ständig förtjenst. Att hemman
är klufvet i så små delar, att de icke medföra
besutenhet, hindrar ej lagfart eller inteckning;
men innehafvare af "obesuten lott" i hemman
är skyldig att mot lösen afstå sin del till
annan delegare i samma hemmansnummer. När
jord afsöndras från hemman, utan att mantal
åsättes den afsöndrade delen (och således
jordafsöndring, ej hemmansklyfning, eger
rum), fordrar lagen ej besutenhet såsom vilkor
för trygghet i egande- eller besittningsrätt.
Det sagda gäller för Sverige i allmänhet. För
de socknar i Dalarna, hvilka undergått storskifte,
äro föreskrifter i ämnet gifna genom k. kung.
d. 18 Febr. 1859 och dessutom genom k. bref
särskildt för hvarje socken. E. P.
Besvär (T. beschwerde, af schwer, tung), eg.
tyngd, olägenhet, möda; klagomål. 1) Kamer.
Det sätt, hvarpå staten, när han hunnit någon
högre grad af utveckling, företrädesvis anskaffar
medel för tillfredsställandet af sina behof,
består deri, att han af samhällsmedlemmarna
upptager vissa bestämda skatter. De inflytande
skattemedlen användas för att löna dem, hvilka
utföra det arbete, som erfordras för samhällets
bästa, eller till anskaffande af sådana föremål,
af hvilka staten är i behof. En del af detta
arbete eller dessa förnödenheter är emellertid
sådan, att den icke lämpligen kan eller bör
utföras eller anskaffas genom aflönade
funktionärer, antingen derför att arbetets beskaffenhet
fordrar, att det skall fullgöras af samhällets
medlemmar sjelfva (t. ex. vissa medborgerliga
och kommunala uppdrag), eller ock derför, att
dess verkställande eller anskaffande genom
statsmaktens organ antages komma att på samma
gång möta större svårighet och medföra större
utgift, än om arbetet utfördes eller
förnödenheterna tillhandahölles omedelbart af samhällets
medlemmar. De tjenstbarheter eller andra
prestationer, hvilka sålunda utkräfvas af de
enskilde medborgarna och afse att omedelbart
fylla ett allmänt (statens eller kommunens)
behof, kallas allmänna besvär (onera publica,
last, tunga).
Detta sätt att tillgodose vissa allmänna
behof anlitades i synnerhet i forna tider, innan
ännu arbetets fördelning vunnit den
utsträckning som i nyare tider, och då tillgången på
penningar för skatters betalande var ringare
och svårigheten för den enskilde medborgaren
att anskaffa dem följaktligen större än nu. Flere
af de titlar, som ingå uti den till beloppet
betydligaste af våra grundskatter, eller den s. k.
"räntan", hafva ock tillkommit såsom ersättning
för allmogens befrielse från vissa honom förut
åliggande tjenstbarheter. Innan ännu handel
och industri samt dessas mäktigaste häfstång,
den rörliga förmögenheten, hunnit någon högre
grad af utveckling, var egandet af jord något,
som i allmänhet medföljde hvarje mera
oberoende samhällsställning. Detta förhållande, i
förening med den omständigheten att arbetets
fördelning endast föga kan göra sig gällande
inom jordbruksnäringen och att denna till följd
deraf lättare än andra yrken låter förena sig med
personella besvär och skyldigheter, föranledde
naturligen, att en betydlig del af dessa besvär
eller onera skulle komma att drabba
innehafvarna af fast egendom i allmänhet och
ickeprivilegierad jord i synnerhet. Genom att fästa
dessa besvär vid jorden beredde staten sig
tillika den största möjliga trygghet för deras
riktiga utgörande. Stundom fingo egarna till de
hemman, hvilka sålunda onererades, af staten ett
slags vederlag, som vanligen bestod i befrielse
från alla eller någon del af hemmanets skatter.
Detta utgjorde t. ex. grunden till den s. k.
frälsefriheten för jord, hvars egare befriades
från skatt till kronan mot skyldighet att tjena
konungen med "vapnom och hästom".
Såsom ofvan blifvit antydt, utgöras de flesta
och betydligaste besvär på grund af
innehafvande fast egendom. De vigtigaste af dessa
äro: rust-, knekte- och båtsmanshållen,
inqvartering, skyldigheten att uppföra
och underhålla vissa allmänna
byggnader, vägunderhållet och
skjutsningsskyldigheten (jfr d. o.). På senare tider,
och i samma mån som andra samhällsklasser
uppstått vid sidan af den jordegande, hafva
klagomålen öfver att denna senare nästan ensam
skulle vidkännas den tunga, som dessa besvär
medföra och hvilken i många fall stegrats i
jämnbredd med samhällets ständigt fortgående
utveckling, blifvit allt högljuddare. Dessa
klagomål hafva ock redan föranledt lindring,
borttagande eller rättvisare fördelning af
åtskilliga bland dessa besvär. Så har t. ex. den
ordinarie kronobrefbäringsskyldigheten upphört
och öfvertagits af postverket, och de kostnader,
som härröra af skyldigheten att bygga och
underhålla kyrka med hvad dertill hörer, blifvit i
viss mån annorlunda fördelade än förut. Det
anspråk, som fordrar, att dessa besvär skola
aflyftas från jorden eller åtminstone jämnare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
