Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bettelini, Pietro - Betti (l. Betto), Bernardino di, italiensk målare. Se Pinturicchio - Betti, Salvatore - Bettina, tysk författarinna. Se Arnim (Elisabeth von) - Bettinelli, Saverio - Bettna - Betto (l. Betti), Bernardino di B., italiensk målare. Se Pinturicchio - Betula, bot. Se Björk - Betulaceæ - Betulia - Betz, Franz - Betäckning - Betäckte vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bettelini, Pietro, italiensk kopparstickare,
f. i Lugano 1763, d. i Rom 1828, lärjunge af
Bartolozzi och Raf. Morghen, förstod att med
grafstickeln på ett utmärkt sätt återgifva
originalets anda och färgverkan. Hans förnämsta
arbeten äro Grafläggningen (efter A. del Sarto),
Madonna col divoto (Correggio), Marias
himmelsfärd (Reni) samt Alexandertåget och flere
andra reliefer efter Thorvaldsen.
Betti (l. Betto), Bernardino di, italiensk
målare. Se Pinturicchio.
Betti, Salvatore, italiensk lärd, f. 1792,
är professor i historia och mytologi vid
konstakademien San Luca samt president i
Accademia antiqvaria i Rom. Hans förnämsta verk
är det på hela den apenninska halfön högt
värderade L’illustre Italia. Dialoghi (1841–43),
hvilket gifver karakteristiker af Italiens mest
framstående personligheter.
Bettina, tysk författarinna. Se Arnim
(Elisabeth von).
Bettinelli, Saverio, italiensk författare, f.
i Mantua 1718, ingick 1736 i jesuit-orden, var
1739–55 lärare i Brescia och Parma och
sysselsatte sig, efter nämnde ordens upphäfvande
1773, med literära arbeten. Död 1808. Hans
förnämsta verk i obunden form äro
Risorgimento d’Italia negli studj, nelle arti e ne’
costumi dopo il mille (1775), i hvilket han på ett
något ytligt sätt skildrar den italienska
odlingens återuppblomstring från 1000–1500, Dell’
entusiasmo nelle belle arti (1769) och Lettere
dieci di Virgilio agli arcadi. I sistnämnda
arbete uppträdde B., som var anhängare af
den franska kritiska skolan, mot den växande
dyrkan af Dante och råkade derigenom i en
strid, ur hvilken han ej utgick som
segervinnare. Bland hans sirliga och snirklade Poesie
(3 bd) skattas Versi sciolti högst. Hans Opere
utkommo 1801.
Bettna, socken i Södermanland,
Södermanlands län, Oppunda härad. Arealen 8,409 hekt.
(17,033 tnld). 56 1/4 fm. mtl. 1,916 innev. (1875).
Konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Strengnäs
stift, Oppunda östra kontrakt.
Betto (l. Betti), Bernardino di B.,
italiensk målare. Se Pinturicchio.
Betula, bot. Se Björk.
Betulaceae, bot., naturlig växtfamilj af
Hängeträdens (Amentaceae) grupp, närmast
beslägtad med Hasselfamiljen (Corylaceae).
Familjen innefattar träd och buskar, hvilka alla
äro sambyggare, hafva både han- och
honblommor samlade i ett slags skenbara hängen
(se d. o.) samt nötfrukt. Ett utmärkande drag
är rikedomen på balsamiska och hartsartade
ämnen. Till denna familj höra endast två
slägten, al- och björkslägtet, med ej särdeles många
arter, af hvilka 6 eller 7 finnas i Sverige och
ingen utom den norre tempererade zonen. Men
oaktadt arternas fåtalighet intager familjen
genom individernas mängd en högst framstående
plats i de nordliga landens vegetation, i det
vissa arter äro lika bestämmande för
landskapens karakter som vigtiga i menniskans
hushållning. S. A.
Betulia, betsjuanby i södre delen af
Oranjerepubliken i Syd-Afrika, vid floden Caledon.
4,000 innev. Station för franska missionärer.
Betz, Franz, tysk sångare, f. 1835,
debuterade 1855 i Hannover i operan Lohengrin och
är sedan 1859 engagerad vid k. operan i
Berlin. Många gästspel hafva gjort honom bekant
öfver hela Tyskland. Förtrogen med alla
stilar, i det hans repertoar omfattar alla
förnämligare högre och lägre baritonpartier, utvecklar
B. sin egentliga individualitet i Wagners
musikdramer och hör till de främste
Wagnersångarna. 1876 sjöng han på den nyinrättade
teatern i Baireuth Wotans parti i Wagners "Ring
der niebelungen". A. L.
Betäckning. 1) Krigsv. a) Trupper
(betäckningstrupper), som afdelas för det särskilda
ändamålet att skydda andra trupper, hvilka
utföra belägringar eller dylikt, eller för att
åtfölja och skydda vare sig transporter af fångar,
krigsmateriel, förnödenheter, tross
(trossbetäckning) o. s. v. eller trupper af annat slag, såsom
artilleri- (kanonbetäckning) och
ingeniörtrupper, hvilka i fält måste utföra sina uppgifter
utan att sjelfva kunna sörja för sin säkerhet.
– b) Naturföremål eller konstgjorda föremål:
diken, höjder, häckar, hus o. s. v., af hvilka
hela truppafdelningar eller enskilda soldater
kunna begagna sig för att under strid vinna
skydd mot fiendens eldvapen. I betraktande
af de nutida eldvapnens oerhördt stora verkan
har ett riktigt bruk af betäckningar, nu mycket
mer än fordom, blifvit hvarje befälhafvares
pligt, och man kräfver numera t. o. m. af hvarje
soldat, att han, under strid i spridd ordning,
skall kunna skickligt "taga betäckning". G. U.
2) Betäckning i astronomisk mening inträffar,
då två himlakroppar befinna sig i rät linie med
åskådaren, så att de för honom skenbart intaga
samma läge på himmelen. Om den närmare af
de båda himlakropparna har en skenbart större
yta, kan betäckningen blifva fullständig (total).
De betäckningar, som mest uppmärksammas,
äro solförmörkelserna. Fixstjernors
betäckningar genom månen lemna ett godt medel
att bestämma longituden för observations-orten.
Då nämligen en fixstjernås skenbare diameter
kan sägas vara lika med noll, så är det
tydligt, att månen under sitt framskridande på
himmelen i ett enda ögonblick (ej småningom,
såsom vid betäckandet af en planet)
fullständigt betäcker stjernan, hvilken således i det
ena ögonblicket lyser med full glans, i det
nästa fullständigt försvinner, hvarför dessa
fenomen äro ytterst lätta att skarpt iakttaga. E. J.
Betäckte vägen, befästningsk., kallas en
omkr. 9 m. (30 f.) bred gång rundt omkring en
fästnings landfronter, anlagd mellan fästningens
ytterste vall (fältvallen) och den der bakom
varande grafven. Hans ändamål är: att utgöra
skyddad förbindelse mellan fästningen och
fältet, att tjena till skyddad samlingsplats för
trupper före och efter utfall – hvarför han ock i
ut- och ingående vinklar vidgas till
vapenplatser – och slutligen att förekomma fästningens
öfverrumpling, för hvilket ändamål han förses
med palissader. Betäckte vägens bibehållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
