Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underrättelse, är det, som konung Osymandyas
i Egypten säges hafva anlagt i Memphis och
öfver hvars ingång han hade låtit sätta orden:
"Läkedom för själen". De månge papyrusrullar,
som blifvit funna i de egyptiske grafkamrarna,
vittna om tillvaron af flere egyptiska bibliotek.
Bland dessa blef det Alexandrinska
biblioteket mest frejdadt och egde längst bestånd
(till 47 f. Kr.). Till Alexandria fördes
sedermera äfven biblioteket i Pergamus (anlagdt
omkr. 190 f. Kr.), hvilket, innehållande omkr.
200,000 vol., af Antonius skänktes (36 f. Kr.) till
drottning Kleopatra, men blef lågornas rof 391
e. Kr. Hos hebreerna funnos
handskriftsamlingar vid templen. Ursprungligen omfattade dessa
samlingar endast de heliga skrifterna; men
dermed förbundos sedermera äfven böcker af annat
innehåll, såsom förhållandet torde hafva varit
både med det af Nehemia anlagda och det af
Judas Maccabaeus återupprättade biblioteket i
Jerusalems tempel. I Persien omtalas af forntida
författare Achaemenidernas bibliotek i Susa.
Tillvaron af ett eget slags bibliotek i Assyrien
tyckes vara ådagalagdt genom den stora mängd
af med kilskrift fullristade lertaflor och
cylindrar, hvilka anträffats i Ninives ruiner och af
hvilka 30,000 blifvit förda till British museum.
I Grekland lär Peisistratos (d. 527 f. Kr.) i
Athen hafva anlagt den första offentliga
boksamlingen, hvilken berättas hafva blifvit
bortförd af Xerxes, men af Selevkos Nikator (d.
281 f. Kr.) återgifven åt athenarna. Af enskilda
boksamlingar sägas Euklides’, Euripides’ och
i synnerhet Aristoteles’ hafva varit ganska
betydliga. Den sistnämndes lär, efter åtskilliga
öden, hafva hamnat hos Sulla i Rom. I denne
stad anlade Aemilius Paullus, efter
Makedoniens eröfring, af det der vunna bytet ett
bibliotek, och sedermera blef det en modesak för
Roms stormän att ega ett sådant. Cicero,
Atticus och Varro hade stora boksamlingar. Bland
det byte, som Lucullus bemäktigade sig under
fälttåget i Asien, var äfven en stor mängd
böcker, hvilka han förenade till ett bibliotek.
Detta säges hafva varit tillgängligt för
allmänheten. Caesar hade för afsigt att anlägga ett
offentligt bibliotek i Rom, men hindrades af
döden. Först under Augusti tid kom ett
sådant till stånd, när Asinius Pollio 36 f. Kr.
anlade ett bibliotek, hvartill allmänheten hade
tillträde vissa tider på dagen. Augustus
anlade dessutom två bibliotek i Rom: det ena
(Octaviana), brann upp under Titus, men
återupprättades under Domitianus; det andra
(Palatina), som omfattade både grekiska och
latinska författare samt fick sin plats i Apollos
tempel på Palatinske kullen (28 f. Kr.), egde
bestånd, tills Gregorius den store (d. 604) lät
förstöra alla hedniska författares skrifter. Af de
bibliotek, som anlades under de följande
kejsarna, förstördes många vid den eldsvåda, som
under Nero år 64 hemsökte Rom. Enligt Publius
Victors uppgift funnos i 4:de årh. 28 offentliga
bibliotek i nämnde stad; men både dessa och
de boksamlingar, som tillhörde enskilda
personer, skingrades och förstördes under
folkvandringarna. Efter 3:dje årh. började äfven de
kristne att anlägga boksamlingar. De
ansenligaste bland dessa voro: i Asien det af Julius
Africanus grundade och af Eusebius till 30,000
band ökade biblioteket i Caesarea, i Afrika
biblioteket i Hippo samt i Europa det af
Konstantin den store anlagda och af såväl
Julianus Apostata som Theodosius d. y. ökade
biblioteket i Konstantinopel, hvilket lär hafva
uppgått till 100,000 band, när det under kejsar
Zenos tid (d. 491) ödelades genom eldsvåda.
Under medeltiden voro klostren nästan de enda
ställen, der böcker samlades och förvarades.
I synnerhet förvärfvade sig vissa munkordnar
(benediktinerna, cistercienserna m. fl.) stor
förtjenst om literaturen, i det de gjorde till sin
pligt att afskrifva, samla och bevara de
kringspridda böckerna. Sålunda uppstodo småningom
bibliotek i de flesta klostren, bland hvilka
särskildt må nämnas Monte Casino och det för sin
tillverkning af palimpsester (se d. o.) sorgligt
ryktbara klostret i Bobbio, vidare klostren i S:t
Germain des Près, Fleury, Clugny, S:t Gallen,
York, Cambridge, Durham m. fl. Under Karl
den stores tid anlades bibliotek i Corvey,
Hersfeld, Fulda m. fl. st. Påfven Sylvester II
(d. 1003) använde hela sitt inflytande för att
från alla land samla böcker i Rom. I
Byzantinska riket stiftade såväl Basilius Macedo (d.
886) som Komnenerna (i slutet af 1000–talet)
flere bibliotek, bland hvilka det på Athos
befintliga var det märkligaste. Hos araberna lär
i de fleste hufvudstäderna, såsom Bagdad (der
flere bibliotek grundades af Al-Mamun,813–33),
Bokhara, Alexandria, Kairo m. fl., bibliotek hafva
funnits, bland hvilka det, som tillhörde den
siste fatimidiske kalifen i Kairo, Aladid, torde
hafva varit det ansenligaste, med, såsom det
berättas, mer än 2,000,000 bd. I Spanien
funnos under 12:te årh. 70 offentliga bibliotek,
bland dem ett i Cordova, som lär hafva egt
250,000 bd. Efter de klassiska studiernas
återupplifvande i Italien började man med ifver
anlägga boksamlingar, hvilka hufvudsakligen
bestodo af de klassiske författarnas arbeten.
Petrarca, Boccaccio m. fl. voro ifriga
boksamlare; furstarna satte en ära i att hafva
bibliotek, och deras exempel följdes sedermera af
andra. När universiteten uppstodo, bildades
äfven vid dem bibliotek, hvilka snart kunde i
rikedom mäta sig med dem, som grundats af
furstar, såsom af Karl V i Paris (Louvre),
Mediceerna i Florens, påfven Nikolaus V i
Rom (Vatikan-biblioteket) och konung Mattias
Corvin i Ofen. Det sistnämnda biblioteket
skingrades, när turkarna 1526 intogo denne
stad. Med boktryckeri-konstens uppfinning,
hvarigenom samlandet af böcker betydligt
underlättades, började ett nytt tidsskede för
biblioteken, och när genom reformationen
klostren upphäfdes, kom en mängd mindre
boksamlingar att sammanslås med de större biblioteken
vid universiteten och i de större städerna. De
flesta bland Europas nuvarande större bibliotek
blefvo grundlagda under 16:de och 17:de årh.
Rörande de särskilda bibliotekens uppkomst och
historia må hänvisas till Petit Radel,
"Recherches sur les bibliothèques anciennes et
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
