Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bielke (Bjelke) - Bielke, Nils Turesson - Bielke, Ture Turesson - Bielke, Anna - Bielke, Gunilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksrådet Ture Pedersson, som dog 1577.
Dennes söner, riksråden Svante och Nils Bielke.
blefvo 1608 friherrar. Svantes ätt utdog med
hans son, men från Nils härstammar såväl den
friherrliga ätt, hvilken utdog med Ture Johan
1792 (se nedan), som den ännu lefvande
grefliga ätten, hvars stamfader är fältmarskalken
Nils Bielke. A. B. B.
1. Bielke, Nils Turesson, den ofvannämnde
Ture Kettilssons son, Ölands, Tiohärads och
Finlands lagman, drots, förekommer såsom
lagman på Öland 1339, blef riddare 1342, konungens
rådsherre 1344 och innehade drotsämbetet första
gången s. å. När konung Magnus Eriksson
1348 återkommit från sin första ryska härfärd,
utnämndes B. åter till drots och förde i denne
egenskap styrelsen i Sverige under konungens
andra härtåg mot ryssarna, 1350–51. År 1353,
när Bengt Algotsson blifvit konungens
förnämste förtroendeman, måste B. afstå från
drotsvärdigheten, förmodligen emedan Magnus
betviflade hans trohet, och var derefter endast
lagman i Tiohärad (i Småland), hvilken lagsaga
var så godt som ärftlig i hans slägt. I striden
mellan Magnus och dennes son Erik ställde sig
B. på den senares sida. Han var ock ett bland
de svenska sändebud, som 1361 i Lübeck
afslöto fred med hansestäderna och kort derpå i
Greifswald å Sveriges vägnar med dem ingingo
ett mot den danske konungen Valdemar III riktadt
förbund, hvarvid de, trots Magni i fullmakten
gifna förbud, lofvade vissa slott och län i Skåne
och Halland såsom ersättning för hjelpen.
Sedermera var B. en af de främste i den liga
af stormän, som stämplade mot konungen. Ännu
1362 var han emellertid lagman i Finland, men
1363 landsförvisades han med de andre
förrädiske herrarna. Han återkom med Albrekt af
Mecklenburg, hvilken dessa utsett till konung,
och öfvertog då för tredje gången drotsämbetet
samt fick, för sina tjenster mot tyskarna, bl. a.
Viborgs slott och län. När Albrekt hösten 1364
öfvergick till Finland för att sätta sig i
besittning af detta land, åtföljdes han af B., som
under belägringen af Åbo slott s. å. slöt sin
oroliga bana. A. B. B.
2. Bielke, Ture Turesson, Ölands lagman,
marsk, var son af Uplands-lagmannen Ture
Stensson och brorsons sonson till den föregående samt
hörde till de svenske stormän, som voro tillgifna
unionen. Ehuru nära beslägtad med konung Karl
Knutsson (dennes första hustru, Birgitta, var
B:s halfsyster) förefunnos dock flere
anledningar till missämja dem emellan. Så t. ex. när
den gamle drotsen Kristiern Nilsson (Vase), som
var omgift med B:s moder, 1439 på Refvelsta
gård blef gripen af Karls tjenare, måste hans
husfru lida svåra förolämpningar och blef till
och med sårad af de råe knektarna.
Förlikning ingicks väl 1445, men denna moderns
behandling jämte andra tvisteämnen torde hafva
grundlagt ett djupt hat hos sonen. Han tyckes
hafva blifvit riddare vid Karl Knutssons
kröning, och 1451 fick han befälet på Axevalls
slott. Under konung Karls härjningståg i Skåne
1452 sändes han att sköfla i Halland, men han
förbjöd i stället sitt folk att göra fienden
någon skada. På Axevall stod han i hemlig
brefvexling med danskarna, hvilka han
meddelade konung Karls planer och annat, som kunde
lända dem till nytta. När Tord Bonde 1452
öfverrumplade danskarna på Lödöse, föll denna
brefvexling i hans händer. Förrädaren togs
genast af Tord till fånga, men fick tillåtelse
att uppehålla sig i Värnhems kloster, med
vilkor att han ej skulle aflägsna sig derifrån utan
Tords eller konungens tillstånd. Men vid
underrättelsen om Karl Knutssons annalkande
flydde B. till Danmark och vistades der till
1457. I Sverige dömdes han, äfvensom de
andre förrädiske herrarna, 1453 att mista lif,
ära och gods. När Kristiern I 1457 uppsteg
på Sveriges tron, erhöll B. Kalmar län i
förläning, hvarjämte han utnämndes till marsk och
befälhafvare på Stockholms slott, hvilken senare
beställning han innehade under störste delen af
Kristierns regering. Sedan ärkebiskop Jöns
Bengtsson 1463 blifvit af konungen fängslad
och när Uplands bönder, som rest sig till hans
försvar, tågade mot Stockholm, blefvo de af B.
försåtligt öfverfallna och skoningslöst nedgjorda.
Också fick han derför öknamnet "slagtaren". Under
de följande omhvälfningarna stod han
fortfarande på Kristierns sida och försvarade 1464
med tapperhet Stockholms slott mot Karl
Knutsson, men 1465 måste han uppgifva det åt
ärkebiskopen. Derefter uppehöll han sig mest
på Kalmar slott, uppträdde emellanåt såsom
fredsmäklare i öfre Sverige samt deltog både i
landtkriget och i kaperierna till sjös, hvilka
han fortsatte, äfven sedan Kristiern utlofvat
stillestånd. I slaget vid Brunkeberg d. 10 Okt.
1471 stred han på danska sidan. I slutet af Mars
1472 uppgaf han Kalmar slott åt Sten Sture,
med förbehåll att han skulle återfå sina gods och
värdigheter, samt lefde sedan på sitt stamgods,
Kråkerum (nära Kalmar). Som svensk fullmäktig
bevistade han åtskilliga möten, der unioniella
frågor behandlades. Död 1488. A. B. B.
3. Bielke, Anna, var dotter till riksrådet
Erik Turesson. Sedan hennes man, riksrådet
Johan Månsson (Natt och Dag) till Göksholm
1520 dött, bibehöll hon någon tid hans
förläningar, Kalmar slott och län med Öland, samt
försvarade slottet manligen mot danskarna
under Sören Norrby. När Gustaf Vasa 1520
hemkom från sin fångenskap i Danmark, vände han
sig först till Anna B., som mottog honom med
glädje, gaf honom vänliga råd och lofvade all
den hjelp hon kunde lemna. Denna blef dock
icke stor, ty då Gustaf uppmanade Kalmar stads
borgare till uthållighet och tappert försvar,
möttes han af köld, och af slottets tyska
besättning, som icke ville äfventyra ett längre
motstånd, hotades han till lifvet, hvadan han måste
skyndsamt lemna staden, som kort derefter
uppgafs åt fienden. Anna B. dog 1520. A. B. B.
4. Bielke, Gunilla, drottning, f.
1568, dotter af riksrådet och ståthållaren öfver
Östergötland Johan Axelsson (Bielke). När Johan III
om hösten 1584 beslöt ingå nytt äktenskap –
"för många orsakers skuld", såsom hans egna
ord lyda, och "besynnerligen till att undfly
tillstundande sjukdomar och ohelsa, så ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
