- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
495-496

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bielke, Hogenskild - Bielke, Klas - Bielke, Ture - Bielke, Sten - Bielke, Sten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förhandlingarna och medföljde ej häller på flykten till
Polen. Också kunde han, till följd af den
försigtighet han hade iakttagit, vid rättegången på
Linköpings riksdag (1600) icke öfverbevisas om
att hafva rådt Sigismund till det inbördes kriget,
ehuru hertigen svor vid himmel och jord, "att den
gamle räfven vore rätta orsaken till allt". Han
dömdes dock att vid nästa allmänna möte fria sig
med ed eller anses skyldig till samma brott som
de lifdömde herrarna och hölls allt framgent i
fängsligt förvar. Uppbragt öfver de blodiga
tilldragelserna 1600 och öfver sin egen
behandling, glömde B. nu sin vanliga klokhet. Till
sin dotter och åtskilliga andra personer skref
han nämligen en mängd bref, uppfyllda af
smädelser mot Karl och dennes familj. Många bland
dessa bref uppsnappades, hvarjämte säkra bevis
erhöllos på att han 1598 stått i förbindelse med
Sigismund. B. anklagades derefter å nyo på
riksdagen i Stockholm 1605, öfverbevisades,
dömdes och afrättades. Två söner, som
öfverlefde honom, dogo utomlands. – B. var en
lärd, skicklig och genomslug man, hvars
öfverlägsne egenskaper gjorde honom passande till
partiledare. Deremot var han egennyttig, hård
och godtycklig mot underhafvande – ett fel,
som han delade med flere bland sina
ståndsbröder. Utom andra ämbeten innehade han en
tid äfven lagmansvärdigheten i Östergötland och
senare i Upland. S. B.         A. B. B.

6. Bielke, Klas, den förres broder,
statsman, f. 1544, utnämndes 1576 till ståthållare
på Kronoberg och lagman i Tiohärads lagsaga,
blef 1585 riksråd samt upphöjdes vid
Sigismunds kröning (1594) till friherre, med Vik
till friherreskap. Han nyttjades bl. a. vid
åtskilliga beskickningar. Så fick han t. ex. 1573
åtfölja Gustaf Banér och sin broder Hogenskild
till Polen, och 1579 förordnades han att med den
förre afgå till kejsaren. I själsgåfvor var han
underlägsen sina bröder, men ansågs dock
såsom en klok och duglig herre. Derjämte var
han Sveriges rikaste man samt – genom sitt
gifte med drottning Gunillas syster Elsa – svåger
med Johan III, hvilket gjorde honom till en
högst betydande person. Under Johans tid
vacklade han mellan konungen och rådet, men
undgick likväl att, såsom de andre rådsherrarna,
falla i onåd. Efter Arboga riksdag flydde han
väl ej till Polen (se Banér, Sten), men vid
Sigismunds ankomst till Sverige 1598 var han
en af de förste, som öppet togo dennes parti.
Af denne konung utnämndes han till
ståthållare på Stockholms slott. Sedan kastades han
i fängelse, ställdes inför rätta i Linköping, men
förödmjukade sig inför hertig Karl samt
begärde och fick nåd. Det osunda fängelset hade
så skadat hans helsa, att han under hela sin
återstående lifstid måste nyttja kryckor. Efter
Hogenskild B:s af rättning fruktade Karl den
svage, men på mångfaldigt sätt retade B:s
hämd, och denne måste derför 1606 lemna
landet. 1615 fick hån tillstånd att återkomma.
Död 1623. A. B. B.

7. Bielke, Ture, de båda föregåendes
broder, statsman, f. 1547, blef 1572 ståthållare på
Kalmar slott, 1582 drottning Katarina
Jagellonikas hofmästare, 1585 hofråd, 1586 riksråd,
öfverste-skattmästare och kammarråd samt 1593
lagman i Tiohärads lagsaga. 1573–74 var han
stadd i en beskickning till de italienska och
franska hofven och hade bl. a. uppdrag att
i Rom återfordra det klosterhus, hvilket den
hel. Birgitta der låtit uppbygga, 1585–86
deltog han i fredsunderhandlingarna med
Ryssland, och 1587 åtföljde han Sigismund till
Polen. B. var en af dem, som 1589 råkade
ut för konung Johans ovilja; han afsattes från
sitt riksrådsämbete, miste sina förläningar och
kastades i fängelse, hvarur han ej befriades
förrän 1592 (jfr Banér, Sten). Såsom en för
Sigismund personligen behaglig man utsändes
han 1593 till Polen för att underrätta
konungen om Upsala mötes beslut och begära hans
bekräftelse såväl på detta som på Sveriges lag
och ständernas privilegier. Under brytningen
mellan konungen och hertigen höll han sig
stadigt fast vid den förre samt flydde slutligen
(1598) jämte Gustaf Banér till Polen. Efter
slaget vid Stångebro utlemnades han till hertig
Karl, ställdes inför rätta i Linköping, dömdes
till döden och afrättades (d. 20 Mars 1600).
B. hade ett fördelaktigt utseende, var vältalig
och stod på höjden af sin tids bildning. I
lärdom och duglighet var han jämngod med den
äldste brodern, i redlighet och högsinthet
honom öfverlägsen. A. B. B.

8. Bielke, Sten, friherre, statsman, son till
rikskansleren Svante B., tillhörde den gren af
Bielke-ätten, som alltid höll med hertig Karl
(Karl IX). I sin ungdom gjorde han mycket
vidsträckta resor och besökte derunder det
heliga landet. Efter hemkomsten blef han 1625
kammarherre, sändes 1631 som legat till
Pommern samt blef två år senare generalguvernör
derstädes och derjämte riksråd. När Axel
Oxenstjerna 1636 begaf sig till Sverige, fick B.
uppdrag att jämte Adler Salvius öfvertaga högsta
ledningen af ärendena i Tyskland. De sista
åren af sitt lif var han sjuklig, och 1638 dog
han i Stettin. Af sina samtida omnämnes han
såsom en duglig, lärd och vältalig man. Gustaf
Adolf värderade honom högt och ansåg honom
såsom den lämpligaste att fylla Axel
Oxenstjernas plats, om denne ginge bort, ett omdöme,
som rikskansleren sjelf icke jäfvade. A. B. B.

9. Bielke, Sten, den förres kusin,
riksskattmästare, son till riksrådet Nils B., föddes 1624
på Åbo slott, ingick först i sjötjenst och
befordrades 1654 till vice-amiral och
amiralitetsråd. 1657 blef han amiral och s. å. riksråd.
Han användes sedan i flere beskickningar, bl. a.
såsom kommissarie vid fredsunderhandlingarna
i Roskilde 1658 och vid de derefter pågående
underhandlingarna om bi-recessen och om en
allians med Danmark, hvarvid han genom alltför
stor eftergifvenhet väckte konungens missnöje. I
detta ärende uppehöll sig B. i Köpenhamn, när
Karl X Gustaf i Aug. 1658 plötsligen bröt
freden. B. blef då förklarad för dansk statsfånge;
1659 utlöstes han dock mot tre danska riksråd.
Efter Karl Gustafs död afslöt han 1660 jämte
Schering Rosenhane freden i Köpenhamn. 1663
blef B. president i Reduktionskollegium, hvars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:21:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfab/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free