Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilateral - Bilbao - Bilberg, Johan - Bilboquet - Bilbref - Bild, Evert - Bildande konster - Bilddyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bilateral (af Lat. bis, två gånger, och latus,
sida), tvåsidig; som sträcker sig åt två motsatta
sidor. – Bilateral-kontrakt, ett till
ömsesidiga förpligtelser bindande fördrag.
Bilbao. 1) En af de baskiska
provinserna i Spanien, bildad 1833 af störste delen
af Biscaya samt smärre delar af Alava och
Gamla Kastilien. Arealen 2,198 qv.-kilom. (40
qv.-mil). 187,920 innev. (1870). Se Biscaya. –
2) Hufvudstad i denna provins, fordom
hufvudstad i de baskiska provinserna, nära floden
Nervions utlopp i Biscaya-viken. Omkr. 18,000
innev. B. är en af Spaniens vigtigaste
handelsstäder, har stora skeppsvarf, arsenal,
jerngjuterier och fabriker för sjöfartsartiklar. Dess
hamn är Portugalete, beläget 10 kilom, (något
mer än en mil) derifrån. – Staden hette
egentligen Belvao ("godt vadställe") och anlades år
1300. Många strider hafva utkämpats vid B.
De märkligaste voro de, som föreföllo 1873 och
1874 under det sista karlistupproret, när don
Carlos (Karl VII) ansträngde sig till det
yttersta – fastän utan framgång – för att
bemäktiga sig denne stad, i hvars katedral han
ämnade låta kröna sig till konung.
Bilberg (skref sig först Billberg), Johan,
biskop, f. 1646 i Mariestad, d. 1717, kom vid 13
års ålder till Upsala, der han 1672 aflade filosofie
kandidat-examen och försvarade en akademisk
afhandling. Kort derpå besökte han under en
fyra-årig resa med en ung ädling Europas
förnämsta hof och akademier samt förvärfvade
derunder ovanligt stora kunskaper. 1679 blef han
utnämnd till professor i matematik i Upsala.
Såsom universitetslärare utvecklade han under tio
års tid en vidsträckt verksamhet på de
matematiske vetenskapernas område och efterlemnade ett
stort antal dissertationer. Småningom började
dock filosofien locka hans håg. Sedan han 1689
blifvit teologie professor, egnade han
hufvudsakligen sin verksamhet åt denne vetenskap och
fick derigenom ett väsentligt inflytande på sin
tids bildning. I den häftiga striden mellan
anhängarna af Cartesii filosofi och de ortodoxe
teologerna, hvilka utgingo från Aristoteles, var
han en af de ifrigaste kämparna på de förres
sida och blef derför häftigt angripen af
teologerna. Striden upphörde ej ens sedan
regeringen tillsatt en kommission för att granska
och afgöra stridsfrågan, hvilken granskning
utföll till B:s och cartesianernas förmån. 1692
blef han af konungen utnämnd till pastor i
Örebro, der han fortfarande under stort tillopp
af åhörare höll offentliga föreläsningar. 1701
blef han efter Erik Benzelius d. ä. biskop i
Strengnäs, hvilket ämbete han skötte med
allvarlig stränghet till sin död. B. var en af
sin tids namnkunnigaste män, en verklig
polyhistor, i synnerhet framstående såsom
reformator af de filosofiska och teologiska
studierna. Han är äfven berömd såsom
matematiker, grekisk filolog och latinsk skald. Han
sysselsatte sig ifrigt med förslag till förbättringar
i tidräkningen, hvilka dock först efter hans död
buro frukt. Sin största betydelse förvärfvade
B. såsom universitetslärare, genom det sätt,
hvarpå han förstod att leda ungdomen.
Bilboquet [-båke], Fr. (af bille, kula, båll, och
Gammalfr. boquet, bochet, liten mun, öppning,
urhålkning), leksak, bestående af ett slags liten
bägare med tillhörande skaft och en dervid
medelst ett snöre fäst kula. Leken består deri, att
den i luften uppkastade kulan uppfångas i
bägaren eller på spetsen af skaftet.
Bilbref (af Holl. bijl, yxa, bila), jur., en
skriftlig handling, som enligt k. förordn. 1868
angående pass- och nationalitets-handlingar
utfärdas för hvarje till utrikes sjöfart afsedt
nybygdt eller förbygdt svenskt fartyg, hvars
drägtighet uppgår till 6 ny läster eller derutöfver.
För bilbrefs erhållande fordras: af vederbörande
styrkta uppgifter om för hvilkens räkning
fartyget blifvit bygdt eller förbygdt (undergått
större reparation), äfvensom orten der detta
skett, af hvad virke det är samt om det är
bygdt på kravel eller klink, vidare uppgift om
dess längd, bredd och djuplek samt intyg
om att alla, som arbetat derpå, utfått sina
arbetslöner. Bilbref utfärdas på den ort, der
fartyget bygges: i stad af magistraten och på
landet af domaren i orten eller magistraten i
närmaste stad. För utrikes bygdt fartyg
meddelas bilbref af ofvannämnda myndigheter på
den ort, der fartyget efter sin ankomst till
riket blifvit angifvet och journaliseradt. Förr än
bilbrefvet aflemnats till Kommers-kollegium,
meddelas icke fribref för fartyget. –
Numera medföra fartygen hvarken bilbref eller
mätebref, emedan dessa handlingars
väsentligaste innehåll finnes upptaget i fribrefvet och
de således äro öfverflödiga till bestyrkande af
ett fartygs nationalitet. R. N.
Bild, Evert, dansk länsman (landshöfding)
i Trondhjem, tvangs 1563 att uppgifva slottet
Stenviksholm åt svenskarna, men återtog det
med allmogens bistånd. C. R.
Bildande konster (byggnads-,
bildhuggare- och målarekonst). Se Konst.
Bilddyrkan. Benägenheten att i bild
försinliga föremålen för religiös dyrkan är urgammal
och af hedniskt ursprung. Det var ock
hufvudsakligen på grund af sistnämnda omständighet,
som de förste kristne i allmänhet hyste stark
afsky för alla slags bilder och i synnerhet
motsatte sig deras förekomst å de ställen, som voro
helgade åt gudstjensten. Endast i hemmen
tolererades de. Men redan i slutet af 4:de årh.
funnos, tämligen allmänt, äfven i kyrkorna
målade religiösa bilder, för hvilka man visade sin
vördnad genom knäböjande. Derifrån var,
såsom det ock visade sig, steget ej långt till
dyrkan af bilderna. Åtminstone i den österländska
kyrkan vann bilddyrkan ganska snart insteg.
Den vesterländska deremot ogillade länge all
egentlig tillbedjan af bilder, men ansåg dem
dock böra finnas i kyrkorna till värdig
prydnad, åskådlig undervisning och kraftig
uppmuntran att efterlikna de i bild framställda
helgonen. Någon egentlig strid om bildernas dyrkan
uppstod ej förr än i 8:de årh. Den grekiske
kejsaren Leo III isauriern trodde sig nämligen
kunna lättare vinna muhammedaner och judar för
kristendomen, om det lyckades honom att förmå
kyrkan att öfvergifva den för de nyssnämnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
