Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Billingen - Billingsfors - Billington, Elisabeth, född Weichsel - Billion - Billiton - Billmark, Karl Johan - Billom - Billon - Billroth, Johann Gustav Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken landsvägen mellan Sköfde och Skara
framgår.
Utom den öfverste delen, som består af den
massformiga bergarten trapp, utgöres bergets
stomme af sedimentära berglager, som tillhöra
de kambriska och siluriska formationerna. Dessa
berglager, hvilka äro nästan vågrätt utbredda,
endast med en svag lutning åt n. eller n. v.,
bestå af sandsten, som bildar sjelfva basen
och med omkr. 30 m. (100 f.) mäktighet
sträcker sig under hela B. och långt
derutom. Sandstenens lägste, konglomerat-artade,
på sjelfva urberget (här gneis) hvilande del
har iakttagits endast vid den norre spetsen, i
några der belägna qvarnstensbrott. Ofvan på
sandstenen ligger en omkr. 24 m. (80 f.)
mäktig bädd af alunskiffer, med lager och
körtlar af orstenskalk. På alunskiffern, men
derifrån skild af ett ungefär 0,3 m. (l f.)
mäktigt lager konglomeratartad och
glaukonitförande kalk, kommer ortoceratit-kalkstenen.
Denne har en mäktighet af omkr. 60 m. (200 f.),
är i den nedre delen grå och hvitaktig, men
utgöres till sin öfre del af omvexlande röda och
gråa kalklager. Ofvanpå ortoceratit-kalkstenen
följer en mäktig bädd af omvexlande
lerskiffer- och märgelskiffer-lager, de förra
vanligen svarta och gråa, de senare röda eller
grönaktiga.
På flere ställen i bergets sidosluttningar och
vid dess fot, der de olika berglagren träda i
dagen, äro dels kalkbruk anlagda (i hvilka
alunskiifern användes såsom bränsle), dels flere
stenbrott öppnade.
I de öfriga Vestgötabergen (Kinnekulle,
Mösseberg, Alleberg, Gisseberg o. s. v.) finnas,
ehuru mer eller mindre fullständigt utvecklade,
samma slags lager som i B., och man anser, att
dessa lager ursprungligen i ett sammanhang
utbredt sig äfven emellan dem alla, men under
Skandinaviens istid (kanske till en del äfven
före denna) blifvit, delvis eller helt och hållet,
bortnötta, utom på de punkter, der den hårda,
massformiga bergarten trapp såsom ett
skyddande täcke utbredt sig öfver de lösare
kalkstens- och skifferlagren. På B. bildar trappen en
troligen omkr. 30 m. (100 f.) mäktig bädd. E. E.
Billingsfors, jernbruk (vid Laxsjön) i
Steneby socken af Vedbo härad, Elfsborgs län,
anlagdt 1738, tillhör numera Baldersnäs bolag.
Taxeringsvärdet 600,000 kr. B. har 4
lancashire-härdar, Lundin’sk vällugn samt masugn,
sågverk och omkr. 100 arbetare. Sedan 1868
eger det kanalstation, postexpedition, läkare och
apotek. Bruksförsamlingen B., som bildades
1761, upplöstes 1872 genom dithörande
hemmans återförening med Steneby och Laxarby
socknar. Den på en holme belägna
brukskyrkan begagnas dock under stundom ännu.
Billington [-tön], Elisabeth, född
Weichsel, engelsk operasångerska, f. 1769, uppträdde
1786 med glänsande framgång på operan i
Dublin och anställdes kort derefter vid
Covent-garden i London mot ett på den tiden oerhördt
honorarium, 1,000 p. st. (18,160 kr.) för
säsongen. Sin musikaliska utbildning fullbordade
hon sedermera i Paris under Sacchini (som för
henne skref operan "Inez de Castro") och
uppträdde derpå med största bifall i Neapel, Rom
och Venezia. Sedan hennes förste make dött,
såsom man tror af förgift (1799), förenade hon
sig med en fransman, Florissant, och återvände
1801 till London, der hon skiftevis uppträdde
på Covent-garden och Drury-lane. 1809
lemnade hon teatern, och 1818 dog hon på sin
villa nära Venezia. Såsom qvinna var hon allt
annat än exemplarisk, men såsom sångerska
var hon på sin tid oupphunnen. Jämte en
omfångsrik och klangfull stämma, utbildad i den
italienska skolan, egde hon en ovanlig skönhet
och ett förtjusande behag samt en hög grad af
qvickhet.
Billion (Fr. billion, bildadt i analogi med
million af Lat. bis, två gånger), tusen gånger
tusen millioner, en million millioner; i
Frankrike är en billion = tusen millioner (en
milliard).
Billiton [-tön], ö i Sunda-arkipelagen, s. v.
om Borneo. Arealen 6,552 qv.-kilom. (118
qv.-mil). 26,639 innev. (1873). Ön tillhörde
engelsmännen till 1822, då hon afträddes till
Nederländerna. Rika tenngrufvor. Hamn:
Tandjong-Padang.
Billmark, Karl Johan, landskapstecknare,
litograf, f. i Stockholm d. 28 Jan. 1804, blef
– efter att hafva tillbragt några år såsom
handelsbiträde – 1822 lärjunge hos
kopparstickaren K. D. Forssell, i hvilkens bekanta verk "Ett
år i Sverige" han utförde två tredjedelar af
"eaux-fortes". 1827 lemnade han Forssells
atelier, öfvergaf gravyren för litografien, och,
sedan han i Etyder för landskapstecknare
(1828–30) och Skotska vyer gifvit de mest lofvande
prof på sin förmåga i den nyvalde
konstgrenen, lemnade han snart (1833) Sverige och
begaf sig till utlandet, der han, med undantag af
fyra kortare besök i hemlandet, tillbragte sitt
återstående lif. Paris, der han till en början
åtnjöt litografen Deroys undervisning, blef hans
egentlige uppehållsort. Derifrån företog han
till Tyskland, Schweiz och Italien flere resor,
som skänkte ämnen åt hans ritstift. Der utgaf
han också de flesta af sina arbeten, bl. a.
Stockholms pittoreska omgifningar: Djurgården;
Pittoresk resetur från Stockholm till Neapel
(1841–51); Sverige. Aqvarell-litografi och tontryck
(1853–66); Panorama öfver Stockholm från
Skeppsholmskyrkans kupol; det för konung Karl
XV:s räkning utförda praktverket Le château
royal d’Ulriksdal (1871). B:s taflor äro fulla af
fantasi, hans teckning mästerlig, färgvalet ytterst
smakfullt. 1860 kallades han till ledamot af
Akademien för de fria konsterna, och i Nov. 1870
dog han i Paris, medan staden belägrades af
tyskarna.
Billom [bijå’ng], stad i franska depart. Puy
de Dôme. 3,895 innev. (1872). Fajansfabriker.
Billon [bijå’ng], Fr., underhaltigt silfvermynt;
dåligt metallmynt i allmänhet.
Billroth, Johann Gustav Friedrich, tysk
vetenskapsman, f. 1808, d. 1836 som professor
i filosofi i Halle, är mest bekant genom sin
Lateinische schulgrammatik (1834), som vittnar
om grundlig kunskap och klart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
