Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bindväf - Bingel, bot. Se Mercurialis - Bingen - Bingerbrück - Binghampton - Bingöl-Dagh - Bi-njure - Bink, Jakob, tysk konstnär. Se Binck - Binka, bot. Se Erigeron - Binne - Binneberg - Binnenalster, liten sjö vid Hamburg. Jfr Alster - Binnenlander, sjöv. Se Bilander - Binney, Amos - Binnike-mask l. Benicke-mask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cellernas som i synnerhet genom
mellansubstansens olika beskaffenhet antager bindväfven olika
utseende och karakter. Då mellansubstansen
är homogen och gelatinös, såsom hos lägre djur
och i vissa delar af de högre, synnerligen i
outveckladt tillstånd, är bindväfven vanligen
lös och sliddrig; då åter mellansubstansen,
såsom mest är fallet i det fullvuxna tillståndet
hos menniskan och de högre djuren, antagit en
fintrådig beskaffenhet, blifvit "fibrillär", är
bindväfven mer eller mindre fast, såsom i senor,
band, fascier, benhinnor, underhudväfnåd,
blodkärlens väggar m. m. De oräkneliga, ytterst fina
och långa trådar, af hvilka en sådan fibrillär
mellansubstans består, löpa än parallelt med
hvarandra (såsom i senorna), än i olika, korsande
riktningar (underhudväfnaden m. m.). De kunna
vara anordnade på mångahanda sätt, än
bildande större eller mindre buntar, som ofta
nätformigt förbinda sig med hvarandra till greniga
balkverk, än utbredande sig till platta hinnor,
lameller o. s. v. Cellerna, "bindväfscellerna"
eller "bindväfskropparna", hvilka bestå af en
kärna, omgifven af större eller mindre mängd
af en vanligen tillplattad, oftast grenig
kornmassa, protoplasma, och dessutom ofta af en
tunn genomskinlig fastare hinn-utbredning, ligga
i vexlande anordning mellan och kring
fibrillbuntarna och lamellerna, ofta beklädande dem
med fullständiga skidor. Mellan buntarna
finnes derjämte ofta en annan bindesubstans, den
"elastiska" väfnaden under form af trådar, nät
och lameller; vidare inlagra sig i vissa slag af
bindväf (t. ex. i underhudens) grupper af
fettkulor. I bindväfven finnas vanligen
jämförelsevis ej talrika blodkärl, men ofta riklig
väfnadssaft i saftbanor af vexlande anordning.
Bindväfven bildar i sina skilda former, utom de
redan nämnde väfnadsdelarna (senor m. m.),
äfven en skid- och stödjeväfnad kring och uti
nästan alla organdelar, såsom i muskler, nerver,
hjerna, ryggmärg, körtlar (t. ex. mjelte,
lymfkörtlar, njurar o. s. v.). G. R.
Bingel, bot. Se Mercurialis.
Bingen (Lat. Vincum l. Bingium), stad i
hessiska prov. Rhenhessen, vid Nahes inflöde i
Rhen. 6,404 innev. (1875). Betydlig vinodling
(Scharlachberger), tobaksfabrikation,
skeppsfart och handel. – Ö. om staden, på
Rochusbergets sluttning, ligger kastellet Klopp,
hvilket sannolikt år 13 f. Kr. anlades af Drusus
och i hvilket kejsar Henrik IV satt fången 1105.
På samma berg förekommer Rochus-kapellet,
en berömd vallfärdsort. Nedanför staden bildar
Rhen strömhvirfveln Bingerloch, hvars
undervattensklippor fordom voro ganska farliga för
seglingen, men 1834 bortsprängdes. Der står,
på en klippa midt i floden, det s. k.
"Rott-tornet" (Mäuse-thurm), i hvilket enligt sagan
ärkebiskop Hatto II af Mainz 969 skall hafva
blifvit uppäten af rottor.
Bingerbrück, stor jernvägsstation i preussiska
Rhenprovinsen, midt emot Bingen, vid Nahes
inflöde i Rhen.
Binghampton [bin’gömtön], stad i
nord-amerikanske staten New-York, vid floderna
Susquehannas och Chenangos saminanflöde. 12,692
innev. (1870). Tio kyrkor och många fabriker.
Bingöl-Dagh ("De tusen sjöarnas berg"), berg
i Armenien, s. om Erzerum, mellan Eufrats
båda källfloder, Frat och Murat. I granskapet
af B. gick Xenofon öfver Eufrat med "de tio
tusen".
Bi-njure, anat., ett organ, som hos
menniskan ligger vid den öfre änden af njuren. Dess
natur och verksamhet äro icke kända.
Bink, Jakob, tysk konstnär. Se Binck.
Binka, bot. Se Erigeron.
Binne, biflod till Rhône, rinner upp i den
schweiziske kantonen Le Valais (Wallis) och
genomflyter Binnenthal.
Binneberg, socken i Vestergötland,
Skaraborgs län, Vadsbo härad. Arealen 571 hekt.
(1,157 tnld). 6 ofm., 5 1/2 fm. mtl. 182 innev.
(1875). Annex till Odensåker, Skara stift, Södra
Vadsbo kontrakt.
Binnenalster, liten sjö vid Hamburg. Jfr
Alster.
Binnenlander, sjöv. Se Bilander.
Binney [binnä], Amos, amerikansk
naturforskare, f. 1803, d. 1847, var grundläggaren
af naturhistoriska sällskapet i Boston och
utrustade flere expeditioner till Florida, Tejas,
och andra orter för att samla material till
kännedomen om Nord-Amerikas blötdjur. Som
författare är han känd genom Monograph of the
terrestrial air-breathing mollusks of the United
states (1851–57).
Binnike-mask l. Benicke-mask, zool. och
patol., kallas vanligen de hos menniskor och
många djur förekommande arterna af slägtena
Taenia och Bothriocephalus, hörande till
afdelningen Cestodes bland plattmaskarna (jfr
Bandmaskar). Den hos innebyggarna i Sverige
vanligaste binnike-masken är Bothriocephalus
latus, hvilken saknar de sugskålar och hakar,
som tillhöra Taenia. Den förre, som är bredare,
har fortplantningsorganen i centrum af hvarje
led, och ledernas antal kan blifva ända till
inemot 4,000. Utvecklingen af denne binnike-mask
är icke fullständigt känd. Man vet endast, att
ur hans ägg, sedan dessa varit nedsänkta i
vatten 4–6 veckor, utkläckas embryoner, som
medelst flimmerhår simma omkring under några
dagar, derefter förlora flimmerbeklädnaden och
förändras till ett fullständigt bandmask-embryo
med de vanlige sex hakarna å hufvudet. Man
känner ej hvilka öden detta embryo sedermera
undergår, men man är böjd att antaga, att den
vidare utvecklingen eger rum i fiskar, och
sannolikast är, att det är laxfamiljen, som bringar
denne binnike-mask in i menniskans tarmkanal.
Denne hypotes står i samklang med den i viss
mån egendomliga geografiska utbredningen af
denne mask, hvilken förekommer i synnerhet
i vissa kusttrakter och kring vissa större
insjöar eller vattendrag, således i trakter, der fisk
utgör en vigtig och på många ställen
öfvervägande beståndsdel af innevånarnas föda, men der
det tillika är brukligt att äta fisk, som ej är
fullständigt kokt eller stekt, och detta är händelsen
företrädesvis i trakterna vid Bottniska och Finska
vikarna. Utmed norrländska kusten och nedre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
