- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
545-546

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Binnike-mask l. Benicke-mask

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

loppet af floderna derstädes är B. latus mycket
allmän, men han tyckes upphöra redan 80–90
kilom. (8–9 mil) från kusten. I städerna, der
s. k. graflax fortäres i stor mängd, förekommer
denne mask synnerligen ofta, och i Haparanda
lär knappt finnas något hushåll, der icke en
eller flere personer lida af denne snyltgäst.
Äfven i Stockholm är han ingalunda sällsynt.
Fall hafva förekommit, då hvarje medlem i en
familj råkat ut för denne mask. För öfrigt
förekommer binnike-masken hos innevånarna i Ryska
Östersjöprovinserna, Östpreussen, Pommern och
ymnigt i vestra och sydvestra Schweiz,
synnerligast i Genève; spridda fall hafva träffats i
Berlin, Hamburg och Bretagne. I hela
England är han ytterst sällsynt, och i Amerika
finnes han alls icke, såvida icke möjligen någon
invandrare fört honom med sig från Europa.
För öfrigt lär han icke vara funnen annat än
på Ceylon och de Ostindiska öarna.

En annan hos Sveriges innevånare
förekommande smalare binnike-mask, som af Linné
kallades Taerna solium, har varit bekant sedan
äldsta tider, och man vill påstå, att det
mosaiska förbudet mot förtärandet af svinkött hade
sin grund i en förmodan, att man genom ätande
af dylikt kött kunde få binnike-mask – en
förmodan, som för öfrigt redan i äldsta tider lär
hafva varit en utbredd folkmening.
Kretsloppet af utvecklingen hos T. solium är
fullständigt kändt och försiggår på följande sätt.
Hvar och en af de könsmogne lederna
(proglottides) är försedd med han- och hon-organ,
och två sådana leder befrukta hvarandra
genom ömsesidig beröring. Medan äggen ännu
finnas qvar i lederna, utvecklas i dem
embryoner, som fortfarande skyddas af äggets hinnor.
De med embryon-haltiga ägg uppfyllde lederna
lösgöras derefter från den koloni af leder, hvaraf
hela masken består. De afskilde lederna utföras
ur tarmkanalen, der masken är inkvarterad, och
kunna föras omkring till allehanda ställen, t. ex.
med gödseln ut på åkerfälten o. s. v. De nyss
afskilde mask-lederna ega under någon tid
förmåga att röra sig och förflytta sig; men till
följd af embryonernas stora tillväxt inom äggen
brista snart deras väggar. Äggen blifva nu fria
och kunna blifva spolade genom kloaker eller
med regnvatten flyta ned i diken och vidare
till floder och sjöar; andra åter kunna spridas
från fälten genom insekter, med vinden o. s. v. i
alla riktningar. Svinkreatur kunna således lätt
komma att jämte födan nedsvälja dylika ägg,
som innehålla embryoner af binnike-mask. I
svinens tarmkanal brista genast skalen å dessa
ägg, och embryonerna blifva fria. Hvarje sådant
illustration placeholder
Blåsmask.

embryo är försedt med
en särskild borrapparat,
som å den främre,
snabelformige spetsen eller
sprötet är väpnad med sex
hakar. Medelst denne borra
sig embryonerna väg
genom organens väfnader hos
svinet och lägga sig
slutligen till hvila i olika delar hos djuret, oftast i
muskler och späck. Derunder bortfalla hakarna

illustration placeholder
Hufvud af Taenia solium L. Förstoradt.

och hela borrapparaten.
Embryonerna omformas nu
till s. k. blåsmaskar,
eller den mellanform, som
beskrifvits under namnet
Cysticercus cellulosae och
af allmänheten i Sverige
kallas dynt. Denna
mellanform har, liksom den
fullt utvecklade
binnike-masken (T. solium),
hufvudet försedt med 4
sugskålar och en dubbel krona
af hakar. Om ett stycke
fläsk eller svinkött, som
innehåller dynt, i rått eller ofullständigt kokt
eller stekt tillstånd fortäres af en menniska, så

illustration placeholder
Taenia mediocanellata. I naturlig storlek.


öfverflyttas denna mellanform, blåsmasken, till
menniskans tarmkanal, vid hvars väggar han
genast fäster sig med sina sugskålar och hakar.
Från hufvudets bakre del utvecklas derefter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:21:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfab/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free