Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birgitta, kallad den heliga - Birgittin-orden - Biribi - Biriusser - Birk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan det höga norden och kyrkans medelpunkt,
och detta inverkade fördelaktigt på vårt lands
andliga odling. Birgittas många efterlemnade
skrifter öfversattes på de flesta europeiska språk
och äfven på arabiska. Hennes böner och
utdrag ur uppenbarelserna utgifvas ännu i våra
dagar i nya upplagor både på tyska och franska.
Heliga Birgittas uppenbarelser äro utgifna af G.
E. Klemming 1857–62 i "Sv. fornskriftssällsk.
saml." Sjelf bidrog hon i hög grad till det
svenska språkets utveckling genom den i
klosterregeln införda föreskriften att predikan skulle
hållas på detta och ej längre på det latinska
språket. Ur det kloster hon stiftade framgingo
många af den svenska kulturens mäktigaste
målsmän under medeltiden. (Jfr Fr.
Hammerich, "Den hellige Birgitta og kirken i Norden",
1863.) C. S-e.
Birgittin-orden, uppkallad efter sin
stiftarinna, den heliga Birgitta, stadfästes af påfven
Urban V d. 5 Aug. 1370. Han kallades
officielt "Frälsarens orden efter den hel. Augustini
reformerade regel". Ordens kloster voro –
liksom åtskilliga benediktin-kloster – dubbla, d.
v. s. beboddes af både nunnor och munkar,
ehuru de båda konventens bostäder borde vara
skilda från hvarandra. Birgittas hufvudafsigt
med denne orden var, att de merendels
högättade nunnor, som intogos i dess kloster, skulle
få en djupt religiös uppfostran och sådana
kunskaper, som kunde sprida sin välsignelse till
folkets djupare led. Vid nunnornas sida
ställdes munkkonventet, dels för att förrätta sådana
sysslor och förvaltningsbestyr, som icke kunde
– i kloster med ständigt tillväxande besittningar
af allehanda slag, såsom gårdar, qvarnar, fisken
o. s. v. – utöfvas af nunnorna, men
företrädesvis för att förrätta gudstjensten, hvilken
äfven bevistades af allmänheten, hvadan
föredragen borde vara okonstlade och hållas på svenska.
Klostret styrdes af en abbedissa, som valdes af
konventet. Åldern för inträde var bestämd för
nunnorna till 18 och för munkarna till 25 år.
Enskild egendom fick ej medföras i klostret.
Munkarnas antal bestämdes till 17, hvaraf 13
skulle vara prester, 2 diakoner och 2
underdiakoner; nunnorna voro 60. Dessutom funnos
4 mässdjeknar och 8 lekbröder, hvilka
hufvudsakligen sysselsatte sig med verldsliga
förrättningar. Endast på vissa tider samt bakom
jerngaller och i vittnens närvaro egde
klosterfolket att mottaga besök och samtala med de
ankommande. Tystnad skulle för öfrigt
iakttagas under störste delen af dygnet. Många
fastetider voro föreskrifna. Till en början var
det föreskrifvet, att en prior skulle för en tid
af 3 år väljas af konventet, och valet
stadfästas af abbedissan. Priorn tillkom att
öfvervaka gudstjenstens förrättande. Af honom och
munkkonventet skulle tre prester utses för att
underhålla nunnornas gudstjenst, och i samråd
med abbedissan skulle han välja två
konfessorer. Det dröjde dock ej länge, innan han af
påfven förklarades skyldig abbedissan lydnad;
derför borde han bortlägga sin gamle titel och
i stället kallas generalkonfessor. Vid samma
tid ställdes birgittinklostren under påfvestolens
omedelbara domsrätt. Endast i två fall var det
munkarna tillåtet att ingå i nunnornas boning,
nämligen för att föra sakramenten till en
döende nunna eller för att bära ut en afliden
nunnas lik. Visitation skulle årligen förrättas af
stiftets biskop. Orden kom genom påfliga
bullor i åtnjutande af alla de privilegier, som
blifvit gifna augustin-ordens öfriga kloster. Af
hvarje nyvald påfve stadfästes de af hans
föregångare gifna privilegierna. Under medeltidens
oroliga skiften var det nämligen nödvändigt att
på sådant sätt söka freda klostren och deras
egendom från de verldsliges inkräktningar. Inom
ordens kyrkor rådde samma enkelhet och brist
på yttre prydnader som inom
cistersienskyrkorna.
Nunnornas klädnad var en hvit och en grå
kjortel samt en grå mantel utan veck eller rynkor,
hvilken sammanhölls öfver bröstet med en
träknapp och slutade en tredjedels aln från
marken. Munkarna nyttjade en underklädnad af
hvitt vadmal och deröfver en kjortel af grått
vadmal samt en gra mantel. På hufvudet buro
de en grå mössa af kläde eller vadmal med
kapusjong.
Att man i Sverige med förkärlek omfattade
denne orden, såsom af nationelt ursprung,
synes bäst af de många gåfvor, som hopades
öfver klostret i Vadstena. Men äfven
utomlands uppväxte icke få birgittin-kloster, bland
hvilka de förnämsta voro Paradisus vid
Florens, Mariebo på Lålland, Munkeliv vid Bergen,
Mariendal vid Reval, Marienwald vid Lübeck,
Marienkron vid Stralsund och Nådendal i
Finland. Såsom bevis på det vidsträckta anseende
orden och dess stiftarinna åtnjöto kan anföras,
att polske konungen Vladislav – sedan han i
den blodiga drabbningen vid Tannenberg
besegrat Tyska orden – beslöt att till det
svenska helgonets ära uppföra ett kloster, der
himlens frid kunde nedkallas öfver de fallne
kämparna. Ännu in i det 17:de årh. egde orden
bestånd i södra Europa.
Klostrens läge valdes i allmänhet i fagra
nejder. Mycken omtanke egnades åt
trädgårdsskötsel och åkerbruk. I detta afseende var
ordens verksamhet af den största betydelse för
vårt land, der äfven på den andliga kulturens
område många minnen tala högt om dess
välsignelserika inflytande. C. S-e.
Biribi, Fr. (Ital. biribisso, beslägtadt med
biritto, kägla), ett hasardspel med kulor.
Biriusser, en folkstam i södra Sibirien och
tillhörande Abakan-tatarerna. Biriusserna föra ett
nomadiserande lif. Sjamanismen är deras
religion. De bo i kojor, uppförda af stänger och
öfverklädda med mattor. Hästskötsel och jagt
utgöra deras älsklingssysselsättningar; några
bland dem idka obetydligt åkerbruk. Den skatt,
som de erlägga till Ryssland, består i pelsverk.
Birk, jur., ursprungligen ett från
härads-jurisdiktionen afsöndradt lagskipningsområde i
allmänhet. I Sverige och Norge hade
under medeltiden ordet "birk" afseende närmast
på städerna. I Danmark kom det med tiden
att uteslutande beteckna den adliga eller
kungliga gods-jurisdiktionen. Inom det adliga birket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
