Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birma - Birmingham - Birnbaum, Karl Josef Eugen - Biron, Charles de Gontaut - Biron, Ernst Johan - Biron, Peter - Birs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1850-talet å nyo fientligheter mot B., hvilket 1852
måste till nämnda kompani afstå sin återstående
kustprovins, Pegu. Sedan 1862 bilda dessa
tre provinser (Arakan, Tenasserim och Pegu)
en under lokal administration stående
britisk-ostindisk besittning, hvars officiella namn är
Britiska Birma (Burmah). Besittningen har
omkring 2 1/2 mill. innev, på ett ytområde af
258,075 qv.-kilom. (4,650 qv.-mil).
Birmingham [bö’rmingöm]. 1) Stad i
engelska grefskapet Warwick, vid de små floderna
Tame och Rea. 371,839 innev. (1876). Säte för en
katolsk biskop. Bland stadens märkliga
byggnader må nämnas stadshuset, bygdt efter
mönstret af Jupiter Stators tempel i Rom, med en
ovanligt stor sal; torghallen, den störste i
England; börsen; nya utställningsbyggnaden;
centralbangården och en katolsk katedralkyrka i
gotisk stil. Åt Nelson, Watt och Robert Peel
äro minnesstoder der uppresta. Bland
läroanstalter må nämnas en latinsk friskola, stiftad
1522, "Queen’s college" för medicinska och
juridiska studier (står i förbindelse med
universitetet i London), "Midland-institute", med
naturhistoriskt och industrielt museum, samt två
offentliga bibliotek. B. är näst Manchester
Englands vigtigaste fabriksort (arbetarnas antal
öfverstiger 25,000). Mest betydande är
tillverkningen af metallvaror, gevär, sablar o. d.,
maskiner, stålfjädrar och knappar. I närheten finnas
rika jern- och kolgrufvor. – Redan på Alfred
den stores tid var B. stapelplats för jern, men
likväl endast en obetydlig köping till 1764, då
John Watt och Boulton der inrättade
ångmaskiner. – 2) Stad i den nord-amerikanske
staten Pennsylvanien, vid floden Monongahela,
midt emot Pittsburg. 8,603 innev. (1870). Stor
fabrikation af jern- och glasvaror.
Birnbaum, Karl Josef Eugen, agronom,
f. 1829 i Louvains i Belgien, var 1860–66
föreståndare för en landtbruksskola vid Frankfurt
a. M. Sedan han innehaft åtskilliga platser
vid landtbruksläroverk, blef han 1869 professor
vid universitetet i Leipzig. Han inlade stora
förtjenster vid grundandet af "de nordtyske
(numera tyske) landtbrukarnas kongress". Utom
uppsatser i sin tidskrift, "Deutsche monatsschrift
für landwirthschaft und einschlagende
wissenschaften" (som fortgått ifrån 1869), har han
bl. a. skrifvit Ueber die wirthschaftssysteme
(1857), Lehrbuch der landwirthschaft
(1858–63), Die universitäten und die isolirten
landwirthschaftlichen lehranstalten (1862) och Die
kalidüngung in ihren vortheilen und gefahren
(1868). – B. är sedan 1871 medlem af tyske
riksdagen.
Biron [birå’ng], Charles de Gontaut,
hertig af B., marskalk af Frankrike, f. 1562, blef
redan 1576 öfverste för det schweiziska gardet,
1589 general, 1592 amiral, 1594 marskalk och
1598 hertig samt pär af Frankrike. Öfverallt
der det gällde att utveckla personlig tapperhet,
utmärkte han sig på det fördelaktigaste, och han
fick derför namnet fulmen Galliae (Frankrikes
blixt) samt ansågs af Henrik IV såsom det
kraftigaste stödet för hans tron. Men B. var
häftig, egensinnig och förmäten samt trodde sig
aldrig nog belönad för sina förtjenster. När
han 1599 var sändebud i Bruxelles, lät han
der förmå sig till en sammansvärjning med
Spanien och Savojen emot Henrik IV. Han
utförde likväl icke sina förrädiska planer; han
till och med omtalade dem för konungen och
fick hans förlåtelse. Det oaktadt fortsatte han
sina hemliga underhandlingar, men blef förrådd,
häktad, af parlamentet dömd till döden och
1602 afrättad i bastiljen.
Biron [birå’ng]. 1) Ernst Johan B., hertig af
Kurland, f. 1687, var son till en kurländsk
godsegare, vid namn Bühren, och blef
kammarjunkare hos enkehertiginnan Anna Ivanovna af
Kurland. Snart blef han oumbärlig för sin
herskarinna, och när hon 1730 besteg den ryska
tronen, följde han henne till Ryssland, ehuru
detta lands adel i valkapitulationen aftvungit
henne det löftet, att hon icke skulle föra B.
med sig. Denne steg nu hastigt från grad till
grad, blef öfverkammarherre, riksgrefve (såsom
sådan antog han de franske hertigarnas af B.
namn och vapen) och inom kort tid den
mäktigaste mannen i Ryssland. Med kraft ingrep
han i alla delar af det stora rikets
statsförvaltning. Sina fiender och medtäflare förföljde han
med skoningslös grymhet, lät afrätta flere tusen
menniskor och sända ett ännu större antal i
landsflykt. När den manliga linien af Kettlerska
huset utslocknade (1737), blef B. genom Annas
inflytande vald till ärftlig hertig af Kurland.
Kort före sin död (1740) utnämnde
kejsarinnan honom till förmyndare och regent för sin
omyndige efterträdare, Ivan. Men hans
regentskap var af kort varaktighet. I hemligt
förstånd med Ivans moder lät fältmarskalken
Münnich natten mellan d. 19 och d. 20 Nov. 1740
gripa B. i hans säng och föra honom till
fästningen Schlüsselburg, der han ställdes
inför en utomordentlig domstol, som dömde
honom till döden. Domen verkställdes dock ej; i
stället sändes han i lifstids fångenskap till
Pelym i Sibirien. Kejsarinnan Elisabet
återkallade honom redan i Dec. 1741 och anvisade
honom staden Jaroslav till boningsplats. Peter
III upphäfde 1762 hans landsförvisningsdom,
och Katarina II återinsatte honom 1763 i
besittning af Kurland. Der regerade han mildt
och rättvist till 1769, då han öfverlemnade
regeringen åt sin äldste son, Peter. Död 1772.
– 2) Peter B., den förres son, hertig af
Kurland och Sagan, delade sin faders
landsflykt, återkallades 1762 jämte honom och
utnämndes till generalmajor i ryska armén. Hans
styrelse i Kurland (1769–95) oroades af
oupphörliga stridigheter med ständerna, och efter
Polens delning tvangs han (1795) af Katarina II
att afträda sitt land åt henne, hvarvid han dock
förbehöll sig och sitt hus den hertigliga
värdigheten. Sedermera lefde han dels på det af
honom inköpta furstendömet Sagan, dels i
Berlin. Död 1800.
Birs, biflod till Rhen, rinner upp i
schweiziska kantonen Bern, på Jura-bergen,
genomflyter Münster-dalen, bildar ett märkligt fall
vid Laufen och faller ut i Rhen vid
Birsfelden, något ofvanför Basel. Längd 66,4 kilom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
