Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birs - Bi-rund - Bis - Bisam-and, zool. Se And - Bisam-djur, zool. Se Mysk-djur - Bisam-oxe, zool. Se Mysk-oxe - Bisam-rotta, zool. Se Zibet-rotta - Bisam-svin, zool. Se Pekari - Bisarr, Fr. bizarre, besynnerlig, orimlig, sällsam. - Subst. Bisarreri, orimlighet - Biscara, stad i Alger. Se Biskra - Biscaya l. Viscaya - Biscaya-viken - Bisceglie - Bischarin, en afrikansk folkstam. Se Bisjarin - Bischnavi (Bisnov) - Bischof - Bischof, Karl Gustav - Bischoff, Georg Friedrich - Bischoff, Gottlieb Wilhelm - Bischoff, Theodor Ludwig Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(9 mil). – Nära mynningen ligger kapellet S:t
Jakob an der Birs, der ett ryktbart slag
stod 1444.
Bi-rund, krigsv., den förrättning inom en
garnisonsort eller i läger, genom hvilken en
dertill särskildt beordrad subaltern-officer jämte
några man på anvisad tid emellan de vanliga
runderna besöker (visiterar) vakterna och
posterna för att pröfva deras vaksamhet och efterse
huruvida de fullgöra sina skyldigheter. Se
Rund. G. U.
Bis [biss], Lat., "två gånger", musikt., står
i noter öfver sådana ställen, som omedelbart
skola tagas om. – Bissera (Fr. bisser, Eng. to
encore), medelst utrop af "bis", "da capo" eller
"encore" begära ett musikstyckes omtagande. A. L.
Bisam-and, zool. Se And.
Bisam-djur, zool. Se Mysk-djur.
Bisam-oxe, zool. Se Mysk-oxe.
Bisam-rotta, zool. Se Zibet-rotta.
Bisam-svin, zool. Se Pekari.
Bisarr, Fr. bizarre, besynnerlig, orimlig,
sällsam. – Subst. Bisarreri, orimlighet.
Biscara, stad i Alger. Se Biskra.
Biscaya l. Viscaya, den nordligaste af de
s. k. Baskiska provinserna (se d. o.) i
Spanien, sedan 1833 till störste delen
tillhörande provinsen Bilbao (se d. o.).
Biscaya-viken (Fr. Golfe de Gascoyne), den
del af Atlantiske oceanen, som ligger emellan
Bretagne och Spaniens nordkust. Stränderna
hafva många bukter och inskärningar.
Bisceglie [bisje’lje], stad i syd-italienska
provinsen Bari, på en klippa vid Adriatiska hafvet.
21,371 innev. (1872). Biskopssäte. – B.
motsvarar forntidens Vigiliae, som skall hafva
funnits före Rom. Der led biskop Maurus
martyrdöden 181 e. Kr.
Bischarin, en afrikansk folkstam. Se
Bisjarin.
Bischnavi (Bisnov), en kast i nordvestre
delen af britiska Ostindien. Bischnaverna kalla
sig hinduer och offra tre gånger om dagen efter
brahmanisk ritual; men derjämte iakttaga de
åtskilliga muhammedanska religionsbruk, och de
läsa såväl koran som hinduernas heliga böcker,
hvarför de föraktas af hinduerna. De förtära
hvarken kött eller berusande drycker. Somliga
begrafva sina döda, andra bränna dem. Deras
religiösa grundsatser anses hafva blifvit
formulerade omkr. 1400 e. Kr.
Bischof ("biskopsvin"), T., en dryck,
bestående af rödvin, vatten, socker och pomerans.
Bischof, Karl Gustav, tysk geolog och
kemist, f. 1792 i Nürnberg, d. 1870, kallades
1819 till Bonn som professor i kemi och
teknologi. Der offentliggjorde han en serie af
geologiska arbeten, hvilka öppnat nya vyer i
afseende på bergmassornas bildningshistoria. Han
kom derunder till den öfvertygelsen, att vattnet,
på det hela taget, har haft en större betydelse
vid de kristalliniska bergmassornas daning, än
man förut antagit. B:s undersökningar af
Tysklands och Frankrikes vulkaniska källor
äfvensom hans rön i fråga om smälta massors
afkylningshastighet hafva blifvit bestämmande för
alla efterföljande forskare. Hans hufvudarbeten
äro Die wärmelehre des innern unsers
erdkörpers (1837) och Lehrbuch der chemischen
und physikalischen geologie (1847–54). B. är i
dessa arbeten en af den s. k. neptunistiska
riktningens kraftigaste försvarare och bemötte med
framgång sådana kämpar för vulkanismen som
Leopold v. Buch, Alex. v. Humboldt m. fl.
Han var en stor ifrare för naturvetenskapliga
kunskapers spridning bland folket och utgaf
(1848–49) Populäre briefe an eine gebildete
dame über die gesammten gebiete der
naturwissenschaften. Hans sista skrift var Die
gestalt der erde und der meeresfläche und die
erosion des meeresbodens (1867), som går ut på
att konstatera, det hela den ursprunglige
jordkroppen är klotrund, men omgifven af ett
koncentriskt, ellipsoidiskt vattenhölje.
Bischoff, Georg Friedrich, tysk musiker,
f. 1780, d. 1841 som musikdirektör i
Hildesheim, är skaparen af de tyska musikfesterna,
hvilka sedan 1804 – då B. med mycket besvär
och stora ekonomiska uppoffringar började
föranstalta sådana i Frankenhausen och på flere
andra ställen – tid efter annan ega rum vid Rhen
samt i Schweiz, Thüringen och Sachsen. A. L.
Bischoff, Gottlieb Wilhelm, tysk
botaniker, f. 1797, d. 1854, egnade sig tidigt åt
botanikens studium, men öfvade sig derjämte
flitigt i frihandsteckning. 1819 besökte han
München i akt och mening att utbilda sig till
målare, men uppgaf denne plan till följd af en
ögonsjukdom och slog sig ned i Erlangen, der
han studerade kemi och botanik. 1822 utgaf
han Die botanische kunstsprache och deltog
sedan i utförandet af ett planschverk öfver
Brasiliens flora. 1824 begaf han sig till
Heidelberg, der han flere år undervisade såsom
privatdocent och der han 1839 anställdes såsom
professor och direktor för botaniske trädgården.
Bland hans öfriga arbeten må nämnas:
Handbuch der botanischen terminologie und
systemkunde (1830–44), Lehrbuch der allgemeinen
botanik (1834–40), Medicinisch-pharmaceutische
botanik (2:dra uppl. 1847) och Wörterbuch der
beschreibenden botanik (2:dra uppl. 1857).
Bischoff, Theodor Ludwig Wilhelm, tysk
anatom och fysiolog, f. 1807, kallades 1836 till
e. o. professor vid universitetet i Heidelberg,
förflyttades 1843 till Giessen, der han först blef
professor i fysiologi och sedan (1844) derjämte
i anatomi, samt fick 1855 samma professur i
München. I Giessen gjorde han sig högt
förtjent om den medicinska bildningen, derigenom
att han grundade ett fysiologiskt institut och
en anatomisk teater jämte dithörande
samlingar. Bland hans många skrifter må nämnas
Entwickelungsgeschichte des kanincheneies (1843),
Beweis der von der begattung unabhängigen
periodischen reifung und loslösung der eier der
säugethiere und der menschen (1844, ett för
teorierna om däggdjurens fortplantning
grundläggande arbete), Anleitung zum seciren (1857),
Ueber die verschiedenheit in der schädelbildung
des gorilla, schimpansen und orang-utang, nebst
einer bemerkung über die darwinsche theorie
(1867) och Studium und ausübung der medicin
durch frauen (1872). Såsom sakkunnig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
