Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop - Biskopskulla - Biskopslöneregleringsfonden - Biskopsmösse-valvel, anat., en klaff i hjertat. Se Bikuspid och Hjerta - Biskopsskrud - Biskopsstift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna förordning återupprättade domkapitlet
(konsistorium) har sedermera fått ett allt större
inflytande på stiftsstyrelsen. Trots de gjorda
inskränkningarna var biskoparnas myndighet
ganska omfattande: de egde att i förening med
konsistoriet döma i äktenskapssaker, de utöfvade i
kyrkliga mål tämligen vidsträckt straffrätt öfver
lekmännen och i disciplinära öfver
presterskapet samt tillsatte, trots den församlingarna
förbehållne valrätten, i de flesta fall sockenprester.
Genom 1686 års kyrkolag drogos ytterligare en
mängd mål af verldslig art, i synnerhet rörande
äktenskap, undan biskoparnas domsrätt, och 1731
stäfjades dessas godtycklighet vid kyrkoherdars
tillsättande, i det att de blott skulle få
upprätta förslag, men församlingen sjelf välja. –
Biskopen är i våra dagar i allmänhet snarare
att anse som ordförande i konsistoriet än som en
sjelfbeslutande myndighet. Honom tillkommer
att ordinera till predikoämbetet, att hafva uppsigt
öfver presterna i afseende på lära och lefverne,
att årligen visitera "så många församlingar
möjligt är", att öfvervaka det de öfliga ceremonierna
tagas i akt, att hafva uppsigt öfver
folkundervisningsanstalterna, samt att (i egenskap af
eforus) utöfva tillsynen öfver statens läroverk
inom stiftet. Han eger utse prostar (sedan
kontraktets prester inkommit med förslag) och
har rätt att konfirmera ungdom af främmande
trosbekännelse (den engelska episkopalkyrkans).
Är biskopssäte ledigt, underrättar kapitlet
konungen derom, och denne gifver sedan befallning
om val. I valet deltaga jämte domkapitlet de
flesta af stiftets (kontraktsvis sammankallade)
prester, nämligen prostar, kyrkoherdar,
regementspastorer, en kaplan från hvart pastorat
och vice pastorer, som förestå någon
församling. De tre, som fått de flesta rösterna,
uppföras af konsistoriet på förslag, och konungen
utnämner en af de sålunda föreslagne.
Biskopen inviges i sitt ämbete af ärkebiskopen,
assisterad af prester i skrudar. Biskopslönerna
reglerades 1860 och fastställdes till olika
belopp: den högsta lönen (ärkebiskopens) till
16,000 kronor, den lägsta till 10,000 kr. (utom
bostäder). I sjelfva verket torde de dock
uppgå till ej obetydligt mer. Biskop kan
afsättas för försumlighet i ämbetet, på grund
af förargelseväckande lefverne eller för
utspridande af villoläror. Biskoparnas
sjelfskrifvenhet vid riksdagen upphäfdes genom
representationsförändringen 1866, men de äro sjelfskrifna
ledamöter af kyrkomötet. – Utom
stiftsbiskoparna, och i värdighet deras jämnlike, finnes
sedan 1783 en ordensbiskop, som utnämnes
af konungen utan något förslag. Honom
åligger att förrätta gudstjenst och predikan i
Stockholms slotts kapell på Serafimer-ordens store
högtidsdag och att hålla åminnelsetal öfver de
riddare, som begrafvas i Riddarholmskyrkan.
Till ordensbiskop utses vanligen någon af
stiftsbiskoparna. J. Th. W.
Biskopskulla, socken i Upland, Upsala län,
Lagunda härad. Arealen 2,342 hekt. (4,744
tnld). 55 ofm., 44 5/8 fm. mtl. 675 innev. (1875).
Jämte Fröslunda utgör B. ett regalt pastorat af
2:dra kl., Upsala stift, Lagunda kontrakt.
Biskopslöneregleringsfonden är en
kapitalfond, afsedd att användas till biskoparnas
aflöning, såsom denna blifvit bestämd enligt den
vid riksdagen 1859–60 beslutade regleringen.
Fonden, som hemtar sin inkomst af arrenden,
skogsförsäljning, ränte- och tionde-ersättningar
m. m., utgjorde vid 1876 års ingång 47,910
kr. 71 öre. Kbg.
Biskopsmösse-valvel, anat., en klaff i hjertat.
Se Bikuspid och Hjerta.
Biskopsskrud bäres endast vid kyrkliga fester
och andra högtidliga tillfällen. Till den
fullständiga katolska biskopsskruden höra: mössa,
staf, guldring, guldkors, dalmatika,
tunika, rochetus, pallium samt handskar
och skor (sandaler) af särskildt slag. Mössan
(mitra l. infula) består af två platta, höga,
upptill i en spets slutande delar af något styft
ämne, t. ex. papp, öfverdraget med rikt stickadt
sidentyg, hvilket ofta är besatt med guld och
ädla stenar, hvarjämte framsidan och de tvänne
bakifrån nedhängande banden äro korsprydda.
Stafven eller kräklan (pedum, sinnebilden af
biskopens herdekall och ämbetsmyndighet),
hvilken likaledes är rikt prydd och består af något
dyrbart ämne, var i början rak, men fick
sedermera ofvantill en krökt form (derför
krumstaf); hon bäres efter biskopen, som endast vid
utdelandet af välsignelsen håller henne i
handen. Guldringen (annulus pastoralis), symbolen
af innehafvarens "äktenskap" med kyrkan,
bäres på högra pekfingret. Guldkorset hänger på
bröstet. Dalmatikan, det understa plagget,
förfärdigades ursprungligen af linne, men
tillverkas nu af tjockt siden. Tunikan, som är af
siden, sättes utanpå dalmatikan och är tätt
tillslutande. Rochetus är af spetsprydt linne med
snäfva ärmar. Pallium, som bäres endast af
ärkebiskopar, är ett omkring skuldrorna
gående, ungefär tre tum bredt, korsprydt band af
hvitt ylle, från hvilket nedfalla två band, det
ena öfver bröstet, det andra öfver ryggen.
Nunnorna i S:t Agnes’ kloster i Rom tillverka
sådana af ullen från för detta ändamål särskildt
invigda lam. Hvarje nytt pallium skall under
natten till Peters- och Paulsfesten ligga på
altaret öfver nämnde apostlars graf i
Peterskyrkan. Pallium får icke öfvergå från en
ärkebiskop till en annan, utan begrafves med den,
som mottagit det af påfven. – De svenske
biskoparnas ornat består af mässkjorta,
korkåpa, mössa, guldkors och kräkla. Kräklan
bäres icke såsom hos katolikerna, efter
biskopen, utan af honom sjelf. Korset bäres
äfven utanpå den vanliga svarta prestdrägten;
ärkebiskopens kors skiljer sig från de andre
biskoparnas genom en gloria eller strålar. Till
ordensbiskopens skrud höra: kåpa af drap
d’argent, kantad med svart sammet, mössa af
samma tyg och med lika broderi, mässkjorta
af hvitt lärft, serafimerordens band och tecken
(kring halsen) och samma ordens i silfver
broderade stjerna (på bröstet).
Biskopsstift kallas det område, öfver
hvilket en biskop eger utöfva sin myndighet.
Stiften bära vanligen namn efter den stad, der
biskopssätet är beläget. Sedan kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
