Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bison - Bispberg l. Betsberg, Stora och Vestra - Bissao-öarna - Bissayas (Tontados-öarna) - Bissektris, matem. Se Bisektris - Bissen, Herman Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfrigt är indianernas förnämsta medel till
uppehälle, bedrifves hufvudsakligast till häst eller
medelst krypskytte. I Ryssland får ingen bison
fällas utan kejsarens särskilda tillstånd. De
förföljelser, för hvilka dessa djur varit utsatta,
hafva dess lättare kunnat undantränga dem från
deras gamla tillhåll, som de ingalunda äro starka
i att föröka sig. I Europa, der bison dock
snart sagdt intager en undantagsställning, föder
kon en kalf endast hvart tredje år; i Amerika
lär hon dock föda årligen. Brunsttiden
inträffar i Augusti.
Fångad i sin späde ungdom, blifver den
europeiske bison tämligen foglig, utom i
brunsttiden, och har till och med fortplantat sig i
fångenskapen; den amerikanske låter tämja sig,
men ännu har man icke någonstädes lyckats
göra honom till egentligt husdjur. F. A. S.
Bispberg l. Betsberg, Stora och Vestra,
jerngrufvor i Säters socken af Kopparbergs län,
bearbetades redan i drottning Margaretas tid,
öfvergåfvos sedermera, men blefvo längre fram
med stor framgång åter upptagna. Malmen,
mest s. k. blodsten, är synnerligen rik och
godartad samt särdeles fosforfri. Brytningen
utgjorde i slutet af 1830-talet omkr. 170,000
ctr, i slutet af 1850-talet omkr. 230,000, åren
1861–65 i medeltal 305,766, 1800–70 i
medeltal 321,856 och 1871–74 i medeltal 361,000
ctr (1 ctr = 42,5 kilogr.). Från bergets spets,
den s. k. Bispbergsklacken, har man en
härlig utsigt öfver den vackra Sätersdalen och
omgifvande nejd. J. H.
Bissao-öarna, en samling af 20, Portugal
tillhöriga, vulkaniska småöar utanför
Senegambien, på Afrikas vestkust. Fruktbara, men högst
osunda för europeer. Innevånarna äro negrer.
Bissayas (Tontados-öarna), ögrupp i
Filippinernas arkipelag i Ostindien, mellan Luzon
och Mindanao. De största öarna i denne grupp
äro: Mindoro, Samar, Leyte, Bohol, Cebu, Negros
och Panay, hvilka anses som de fruktbaraste
bland alla Filippinerna. Befolkningen utgöres
till större delen af malajer, som drifva en
betydlig handel på Kina.
Bissektris, matem. Se Bisektris.
Bissen, Herman Vilhelm, dansk
bildhuggare, f. i Slesvig d. 13 Okt. 1798, kom 1816
till Köpenhamn för att utbilda sig till konstnär.
Först tänkte han blifva målare, men valde snart
bildhuggarekonsten, i hvilken han gjorde sådana
framsteg, att, sedan han 1823 slutat sina
akademiska läroår och vunnit den store
guldmedaljen, konstakademien med de största
förhoppningar skickade honom till Thorvaldsen i Rom.
Det första verk, som han utförde efter
hemkomsten (1835), var en Valkyria, ett högst
tilltalande arbete, hvilket s. å. förvärfvade honom
ledamotskap af akademien. Sedan bildhuggaren
Freund aflidit, 1840, blef han professor vid
akademien och verkade såsom sådan till sin
död, d. 10 Mars 1868. – B:s första större
arbete var den 44,6 m. (150 f.) långa frisen till
riddaresalen på Kristiansborgs slott,
framställande Bacchus’ och Ceres’ tåg genom verlden för
att utbreda kulturen. Detta arbete sysselsatte
honom i 5 år. Derefter fick han, 1840,
beställning på aderton qvinliga bildstoder (ur den
nordiska och grekiska mytologien och historien)
till drottningens trappa på Kristiansborg – en
högst intressant uppgift, som bl. a. gaf honom
tillfälle att visa hvilka härliga ämnen Nordens
egna minnen gömma åt en allvarlig och tänkande
konstnär. Alla dessa arbeten utfördes endast
i gips. Thorvaldsen, som redan tidigare hade
öfverlemnat åt B. utförandet af
Gutenbergs-statyen i Mainz, gaf honom äfvenledes (genom
testamente) i uppdrag att hafva tillsyn öfver hans
museum och utföra hans ofullbordade arbeten
(bl. a. "Segergudinnans" fyrspann på takbandet
af nämnda museum). Kriget i Slesvig och
frihetsrörelsen i Danmark öppnade emellertid den
redan femtioårige konstnärens ögon för
framställningar af en helt annan art. I Landsoldaten
(Fredericia), Grafmonumentet i Fredericia,
Lejonet på Flensborgs kyrkogård (1864 fördt till
Berlin af preussarna), Frederik VI (i Frederiksbergs
park), Öhlenschläger (först på S:t Annæ plads,
sedan vid stora ingången till k. teatern) och
Frederik VII:s ryttarestod (framför
Kristiansborgs slott) visade han en märklig förmåga att
plastiskt återgifva gestalter från vår egen tid
och i vår tids drägt. Han glömde likväl icke
sin kärlek till den klassiska forntiden, utan gaf
i flere bildstoder – bl. a. Orestes, Filoktet,
Achilles samt Apollo och Minerva (de båda
sistnämnda i universitetet) – vackra
vittnesbörd om sin äkta och klara uppfattning af
antikens anda. B. var tillika utmärkt som
porträttskulptör. Utom hans redan nämnda
monumentala arbeten på detta område må framhållas
Weyses och Schouws bröstbilder på
universitetsplatsen i Köpenhamn, bildstoderna af H. C.
Örsted, af konstnärens 1850 aflidna hustru och
af fru Heiberg samt en mängd byster af
samtida namnkunniga män. Slutligen må nämnas
den kolossala, allvarliga och manliga
Moses-statyen, hörande till Frue-kirkes yttre
dekoration, Tyge Brahe, framför observatoriet, och
Tordenskjold, som skall resas framför Holmens
kyrka. Dessa tre arbeten götos i brons,
liksom landsoldaten, lejonet, Frederik VII m. fl.,
och B. framkallade derigenom en
konstverksamhet, hvilken slutligen bar frukt i ett af hans
son anlagdt konstgjuteri. – Då B. så godt som
uteslutande egnade Danmark hela sin
verksamhet, utöfvade han ett större inflytande på den
danska bildhuggarekonsten än sjelfva
Thorvaldsen, och hans skola hade också att uppvisa en
betydande mängd yngre krafter och
underordnade medarbetare. Hans djupa, innerliga känsla,
förenad med en äkta nordisk ärlighet och
djerfhet, har gifvit hans verk en prägel, som står i
den renaste samklang med den danska
folkkarakteren. – Nationalmuseum i Stockholm eger
ett af Bissens verk, näml. Hylas, staty i
Carrara-marmor.
Konstnärens äldste son, Vilhelm B., född d.
5 Aug. 1830 och sin faders lärjunge, är en af
de skickligaste bland Danmarks yngre
bildhuggare. Af hans sjelfständiga verk må nämnas
Egeus, Tyr (Ty) och Fenris, Noak och Absalon.
Han har äfven skulpterat flere porträtt. – En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
