Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bittervatten - Bitterämnen, farmak. Se Amara - Bitumen - Bituminös kalksten (jfr Bitumen) - Bituminös skiffer (jfr Bitumen) - Bitynien - Bitz, Konrad - Bitzius, Albert, pseudonym Jeremias Gotthelf - Bivack l. Bivuak (Fr. bivouac) - Bi-valvler, zool. Se Musslor - Bi-vråk, zool. Se Vesphök - Bivuak, krigsv. Se Bivack - Bixa - Bixin, kem. Se Bixa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en riklig halt af företrädesvis magnesia och
natronsalter. O. T. S.
Bitterämnen, farmak. Se Amara.
Bitumen (trol. af Grek. bios, lif, en kropp,
hvilken innehåller något, som skyddar mot
förgängelse), min., kallas i mineralriket
förekommande kolhaltiga, mer eller mindre starkt
luktande ämnen, som dels äro flytande, dels mjuka
eller fasta. Sådana ämnen äro bergolja,
bergbeck m. fl. De utgöras hufvudsakligen af
kolväten. Mineral eller bergarter, som äro mer
eller mindre impregnerade med bitumen, kallas
bituminösa, t. ex. bituininös kalksten, skiffer,
stenkol o. s. v. P. T. C.
Bituminös kalksten (jfr Bitumen),
Antrakonit, Orsten, geol., en svart eller svartbrun,
med mer eller mindre bitumen (sällan mer än
5 proc.) genomträngd kalksten, som
förekommer hufvudsakligen såsom körtlar och
underordnade lager i alunskiffer. Denne sten har
dels grofkristalliniskt, stängligt, dels finkornigt
eller tätt gry. Vid slag eller rifning mot
något hårdt föremål utvecklar han en oangenäm,
stinkande lukt, hvarför han äfven kallas
stink-kalk. Han lemnar en särdeles god bränd kalk
och brytes för detta ändamål inom flere af
Sveriges provinser. E. E.
Bituminös skiffer (jfr Bitumen), geol., en
i jämförelsevis hög grad med bituminösa
ämnen bemängd, svart eller brunsvart lerskiffer,
som vid upphettning tänder sig och brinner
med starkt sotande låga samt efterlemnar en
röd eller hvitaktig aska, i hvilken de
ursprungliga styckenas form vanligen är tydligt
bibehållen. Den inom flere af Sveriges provinser
befintlige alunskiffern är en sådan bergart;
likaså brandskiffern. Till skilnad från
vanlig lerskiffer gifver den bituminöse skiffern svart
eller brunt "streck" och pulver. E. E.
Bitynien, forntida landskap i Mindre Asien,
mellan Svarta hafvet, Paflagonien, Galatien,
Frygien och Mysien. Landets inre var uppfyldt
af skogrika berg, bland hvilka Olympos var
det märkligaste. Sangarios var namnet på den
största floden. Kusterna voro fruktbara. På
dem anlades tidigt många grekiska kolonier,
bland hvilka Chalkedon och Heraklea voro de
berömdaste. Landet beboddes ursprungligen
af bebryker och mariandyner; sedan invandrade
de trakiske stammarna tyner och bityner. 560
f. Kr. underkufvades B. af den lydiske
konungen Kroisos (Kresus), och 548 f. Kr. tillföll det
Persien. Under striderna efter Alexander den
stores död blef det omkr. 270 småningom ett
oberoende konungarike, hvars regenter
omvexlande hette Nikomedes och Prusias. Dessa
utvidgade ej obetydligt sitt rike, gynnade konster
och vetenskaper samt anlade de blomstrande
städerna Nikomedia (residens), Nicaea och Prusa.
Mest bekant är Prusias II, hos hvilken
Hannibal sökte tillflykt undan romarna. Den siste
konungen var Nikomedes III Filopator, som två
gånger blef fördrifven af Mithridates den store
och vid sin död (75 f. Kr.) testamenterade
landet åt romarna. Pompejus gjorde B. tillika
med en del af Pontos till en särskild romersk
provins. 1074–97 var det i seldsjukernas våld,
men återtogs under det första korståget. I
slutet af 15:de årh. eröfrades det af turkarna.
Bitz, Konrad, biskop i Åbo 1460–89, var
en om kyrkans, prästerskapets och skolornas
fördelar nitälskande man. Han gjorde sig känd
för sin outtröttliga ifver att i Finland låta
uppföra kyrkor af sten. Under hans tid
grundades ett fransiskan-kloster i Viborg och ett
annat dylikt i Kökar på Åland.
Bitzius, Albert, pseudonym Jeremias
Gotthelf, schweizisk författare, f. 1797 i
kantonen Freiburg, d. 1854 som prost i
Lützelflüh i Bern, utgaf en mängd "berättelser för
folket", utmärkta genom en kraftig humor och
en ren sedlig anda. Derjämte utöfvade han
såsom redaktör af "Berner kalender" (1840–46)
ett icke obetydligt inflytande på det
schweiziska folkets politiska lif.
Bivack l. Bivuak (Fr. bivouac), af T.
biwacht l. beiwacht, krigsv., ett slags läger,
som intages för en natt, då en trupp bör vara
samlad, vare sig för att fortsätta en marsch
eller för att bemöta ett väntadt fientligt
anfall. Truppen ligger dervid påklädd, stundom
beväpnad, på marken, med ränseln till
hufvudgärd och kappan till täcke, utan skydd af
baracker, tält, rishyddor o. d., så vida ej
skyddstält (se d. o.) medföras, i hvilket fall dessa
begagnas. Så vidt möjligt är, sörjes för
truppens beqvämlighet genom anskaffande af kok-
och dricksvatten, ved och halm. Intages bivack
i fiendens närhet, bör platsen derför så väljas,
att en god stridsställning finnes framför
densamme, åt den fientliga sidan. – Skall en trupp
under flere nätter qvarligga på samme plats,
inkvarteras han i granskapet eller beredes
honom skydd i läger af större tält, baracker,
rishyddor o. d. W. G. B.
Bi-valvler, zool. Se Musslor.
Bi-vråk, zool. Se Vesphök.
Bivuak, krigsv. Se Bivack.
Bixa, bot. farmak., ett tropiskt växtslägte,
typen för nat. fam. Bixaceae Lindl., kl.
Polyandria L. Den mest bekanta arten är
B. Orellana L., ett mindre träd, inhemskt i Amerikas
varmaste delar samt odladt i östra Afrika och
i Ostindien m. fl. st. De hjertformigt rundade,
med styfva borst tätt besatta frukterna
innehålla många frön, som äro inbäddade i en röd,
mjuk massa. Om denna uttages och, genom
knådning under vatten, befrias från fröna samt
derefter torkas mer eller mindre fullständigt,
får man den drog, som kallas Orleana. På
somliga ställen får drogen under beredningen
genomgå en viss grad af jäsning, och stundom
lär, för att hindra hans intorkning, urin tillsättas,
hvarigenom den viol-lukt, som tillhör den
färska fruktmassan, förvandlas till en vidrig stank.
God vara bör hafva angenäm (eller ingen) lukt
och högröd färg samt vara fri från främmande
inblandningar. Orleana innehåller två
färgämnen, det röda bixinet och det gula
orellinet, samt blir derigenom användbar till
färgning af plåster, ost, chokolad m. m. Bixinet
är föga lösligt, men orellinet deremot lättare
lösligt i vatten. O. T. S.
Bixin, kem. Se Bixa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
