- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
599-600

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biörenklou (Biörnklou, Biörneklou, Björnklou), Mattias - Biörk, Matthias Andreæ - Biörnklou, Biörneklou, M., diplomat. Se Biörenklou - Bjarkamål - Bjarke, Bödvar, en af Rolf Krakes kämpar. Se Bödvar Bjarke - Bjarkö, liten ö i Senjens fögderi och Tromsö amt i Norge - Bjarkö-ret, norska namnet på Bjärköarätt - Bjarkö-ätten - Bjarmaland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med fransmännen. När det bremiska kriget
s. å. beslöts, afgaf B. ett längre skriftligt
votum, hvari han kallade tidpunkten "den allra
gynsammaste" för företaget och yrkade på
ögonblicklig handling. Markisens af Pomponne
försök att draga Sverige öfver på Ludvig XIV:s
sida vid det tilltänkta angreppet på spanska
Nederländerna misslyckades helt och hållet
genom B:s mellankomst, ehuru rikskansleren De
la Gardie nitiskt arbetade för saken. Det kom
också till de skarpaste sammanstötningar mellan
den forne läraren och den yfverborne
lärjungen, som i hettan öfver det obetvingliga
motståndet anklagade "den, som han lyft upp ur
mjöldammet", för otacksamhet samt beskyllde
honom och hans medhållare för falhet.
Dylika skandalösa uppträden bidrogo endast att
minska De la Gardies inflytande och att stärka
det mot honom arbetande parti inom rådet,
som redan samtida författare kallade "factio
Bjoerncloviana". Sverige icke allenast förkastade
det franska förbundet, utan hörsammade tvärtom
Englands och Hollands inbjudning att deltaga
i den så ryktbara trippel-alliansen (1668), som
var riktad just mot Ludvig XIV. B. dog 1671.
Som diplomat mera ihärdig och omständlig än
smidig och snabb, vann han vid sina
förhandlingar sällan några lysande fördelar åt sitt land,
men deremot för egen del alltid erkännande.
Fransmännen ansågo honom t. o. m. för en lika
farlig fiende som en Jan de Witt eller en sir
William Temple. Utom vidlyftiga diplomatiska
skrifvelser och berättelser författade B. på latin
åtskilliga afhandlingar i juridiska och historiska
ämnen. J. Th. W.

Biörk, Matthias Andrea, f. 1604, blef
lärare i matematik vid Vesterås gymnasium
1639 och kapellan vid domkyrkan derstädes
1642. Död 1651. Han utgaf 1643 en
förtjenstfull lärobok i aritmetik, hvilken bl. a. upptager
räkning med decimaler samt, för första gången
i svenskt tryck, algebra.

Biörnklou, Biörneklou, M., diplomat. Se
Biörenklou.

Bjarkamål, ett fornqväde, diktadt till firande
af Rolf Krakes död (omkr. 600). Det skildrar,
huru Bjarke samt Rolfs öfrige kämpar af Hjalte
väcktes till att bistå sin herre i dennes sista
strid, då han nattetid öfverfölls af sin svåger
Hjörvard och jämte alla sina män måste bita
i gräset. Tonnod Kolbrunarskald sjöng detta
qväde för Olof den heliges krigare morgonen
före slaget vid Stiklastad (1030), i stället för
att sjelf dikta ett skaldestycke.

Bjarke, Bödvar, en af Rolf Krakes kämpar.
Se Bödvar Bjarke.

Bjarkö, liten ö i Senjens fögderi och Tromsö
amt i Norge.

Bjarkö-ret, norska namnet på Bjärköarätt.

Bjarkö-ätten är den vanliga benämningen
på två af de mest ansedda aristokratiska
slägterna i Norge under medeltiden. De hade
detta namn af ön Bjarkö (se d. o.), som
under förra hälften af 11:te årh. tillhörde
ländermannen Tore Hund. Derigenom att
dennes dotter gifte sig med Jon Arnesson,
kom Bjarkö till Arnmödlingarna (se d. o.)

och stannade i deras ego till 1183. Jon
Arnessons manlige ättlingar förekomma i historien
under namnet den äldre Bjarkö-ätten, hvilken
med Vidkun Erlingsson utdog på manssidan,
hvarefter Bjarkö gick öfver till dennes syster
Ragna Erlingsdotter. Från hennes
äktenskap med lagmannen Bjarne Mårdsson
härstammade den s. k. yngre Bjarkö-ätten.
Bjarnes sonsons son var baronen Bjarne
Erlingsson,
som genom sitt gifte med Margareta
Nikolaus-dotter blef egare äfven af Giske, så att
han sannolikt var Norges rikaste man på den
tiden. Äfven i andra afseenden intog han ett
framstående rum. Han var t. ex. medlem af
konung Erik Magnussons förmyndareregering,
och i denna ställning ådrog han sig, genom sitt
uppträdande mot hierarkien, en bannlysning.
Sedermera var han mycket använd som
sändebud och diplomat: han var tre gånger i
allmänna värf i Skotlaiid och deltog flere gånger
i förhandlingar med Danmark och de vendiske
städerna. Vid hans död, 1313, splittrades hans
stora egendomar, men genom arf förenades de
snart å nyo hos Erling Vidkunsson,
hvilken dessutom ärfde de betydliga jordagods, som
hörde under det gamla herresätet Stovrejm i
Nordfjord. På hirdmötet i Oslo 1323 utsågs
han att såsom "drottsete" (drots) vara
riksföreståndare under Magnus Erikssons minderårighet.
Denne plats beklädde han till 1332, hvarefter
han slöt sig till det missnöjda aristokratiska
partiet; men 1334 förlikte han sig åter med
konungen. Vid sin död, 1355, efterlemnade han flere
gifta döttrar. Från en af dessa tyckes slägten
Reymar härstamma. En annan dotter,
Ingeborg, var gift med Sigurd Haftorsson, Håkon
V:s dotterson; Bjarkö och Giske öfvergingo i
hennes ego. Från henne härstammade åter en
ny ätt, som under 1400-talet var den
förnämsta i Norge och utbredde sig i flere grenar (Se
Alf Knutsson, Gyrvild Fadersdotter,
Sigurd Jonsson
o. Rosenkrans, Erik.) Y. N.

Bjarmaland och Bjarmer äro i de nordiska
sagorna ofta förekommande namn på landet och
folket söder och sydöst om Hvita hafvet och längs
Dvina-floden. De verkligt pålitliga
underrättelser vi nu ega om detta folk äro få, men ur olika
källor kunna dock härledas vissa allmänna
resultat. Orden Bjarmaland och bjarmer lyda efter
finskt tungomål: Perma och permalaiset, och dessa
namn återfinnas f. n. vid floden Kama, således
djupt inne i Ryssland. Staden Perm är nästan
helt och hållet rysk och permerna (f. n. omkr.
25,000 personer) uppgå, allt hvad de hinna, i den
omgifvande ryska nationaliteten. Norr om
permerna, dock till språk och utseende knappast
skilda från dem, bo syrjänerna (omkr. 60,000
personer), äfven de på väg att sammansmälta
med den omgifvande slaviska befolkningen.
Permerna och syrjänerna kalla sig sjelfva
Komy-mort (de senare äfven Komi-jas, Komi-voityr),
eller folk af Kama, hvilket stärker hvad man
äfven annars har sig bekant, nämligen att
de icke hade sina boningsplatser vid Hvita
hafvet, utan att Kamas flodområde af ålder
varit deras stamsäte. Märkas bör äfven, att de
ryska krönikorna veterligen icke begagnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:52:46 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free