Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björnlunda (orätt Björlunda) - Björnmossa, bot. Se Polytrichum - Björnram, Lars Olofsson - Björnram, Hans Larsson - Björnram, Andreas Laurentii - Björnram, Gustaf - Björnsholm - Björnsjön, Stora - Björnson, Björnstjerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Björnlunda (orätt Björlunda), socken i
Södermanlands län, Daga härad. Arealen 10,963
hekt. (22,208 tnld). 57 1/8 ofm., 50 1/2 fm. mtl.
1,905 innev. (1875). Konsistorielt pastorat af
2: dra kl., Strengnäs stift, Daga kontrakt.
Björnmossa, bot. Se Polytrichum.
1. Björnram, Lars Olofsson, till Isnäs
och Domaregården, krigshöfvidsman, tillhörde
en gammal frälseätt, som inom sig räknat äfven
riksråd, samt var en af Gustaf Vasas förste och
dugligaste anhängare. I spetsen för en stark
afdelning dalkarlar slog han danskarna vid
Vesterås 1521 och tog denne stad ifrån dem.
Derpå drog han in i Upland, öfverrumplade
med dess samlade allmoge ärkebiskopens fogde
i Upsala, Bengt Bjugg, och nedhögg
besättningen. När Gustaf Trolle sedermera sjelf
tågade tillbaka från nämnde stad, dit han efter
Bjuggs missöde begifvit sig för att tukta
upprorsmännen, angreps han ur ett bakhåll af B.,
som vållade honom stor manspillan och så när
hade bragt honom sjelf om lifvet. B., som af
konung Gustaf sedermera allt jämt användes
inom förvaltningen – han förekommer som
fogde och ståthållare i Norrland – fick 1562
af Erik XIV förnyelse på sitt frälsestånd.
2. Björnram, Hans Larsson, amiral, den
förres son, skickades 1561 jämte Klas
Kristersson Horn till Reval, der dessa båda män
genom en under brydsamma omständigheter med
skicklighet ledd underhandling lyckades att utan
våld förmå staden att gifva sig under svenskt
välde. Året derpå blef B. amiral för en
eskader, hvilken skulle i Finska viken uppsnappa
alla fartyg, som seglade på Narva, Revals rival.
Under fejden 1563 mellan Erik XIV och
hertig Johan angrep han från sjösidan Åbo, der
den senare försvarade sig, och 1564 afgick han
som sändebud till Ryssland, hvarefter han
under kriget mot Danmark innehade befäl än till
sjös och än till lands. Han befinnes hafva
undertecknat Göran Perssons dödsdom (1567). I
Juni 1568 sattes han till "gubernator" öfver
Finland, tyckes icke hafva deltagit i resningen
mot Erik, utan med lätthet fogat sig i de nya
förhållandena, ty i December utnämndes han af
Johan till öfverbefälhafvare öfver allt krigsfolk
i Viborgs m. fl. län. Död 1571.
3. Björnram, Andreas Laurentii (skref
sig i början Bothniensis Bureus), den förres
bror, ärkebiskop, studerade vid utländska
universitet och utnämndes vid hemkomsten till
kyrkoherde i Gefle samt blef 1576
superintendent och året derpå biskop i Vexiö. Han var
gynsamt stämd för Johan III:s liturgiska
planer och den förste prest, som mässade efter
"röda boken"; men han synes icke hafva med
synnerligen stort nit verkat för den nya
kyrkoordningens införande i sitt stift, der kapitlet
först 1580 och på andras tillskyndelse antog
densamma. Det väckte derför förvåning, att
han 1583 utnämndes till ärkebiskop. Död 1591.
B. var mycket aktad för sin lärdom. Man har
af hans hand en latinsk skrift, "en uppriktig
bekännelse" rörande den nya kyrkoordningen,
och en likpredikan öfver drottning Katarina
Jagellonica.
Björnram, Gustaf, mystiker, f. i Savolaks
1713, blef tidigt sergeant vid hertig Fredrik
Adolfs regemente och tjenade sig der upp till
löjtnant, men tog afsked ur krigstjensten och
blef hertig Karls (Karl XIII:s) handsekreterare.
Han var äfven anställd som translator för finska
språket i Stockholm, der han mest vistades.
Slutligen fick han titel af kongl. sekreterare
samt en pension af 400 kr. årligen. Död i
Stockholm 1801. B. var ryktbar såsom
frimurare, andeskådare och spåman. Sjelfva Gustaf
III och många bland dennes hofmän läto
förleda sig att vara tillstädes vid och tro på hans
andebesvärjelser och profetior. V.
Björnsholm, herregård vid Limfjordcn i
Jylland, v. om Lögstör, är det forna namnkunniga
Vitsköl kloster, som upprättades 1158 af
Valdemar I, hvilken dit lät hemta cistersiens-munkar
från Värnhems kloster i Västergötland. Efter
reformationen har godset flere gånger tillhört
än kronan, än adelsmän. En af dessa senare,
Björn Andersson till Stenalt, hvilken lefde på
Fredrik II:s tid, gaf gården dess nuvarande
namn. C. R.
Björnsjön, Stora (Eng. Bear-lake), sjö i
nordvestre delen af Nord-Amerika, nära
polarkretsen, står genom den 119 m. (400 f.) breda
Björn-floden i förbindelse med
Mackenzie-floden.
Björnson, Björnstjerne, norsk skald,
föddes d. 8 Dec. 1832 på Kvikne, en enslig och högt
belägen ort i Österdalen, men tillbragte sin första
ungdom i Nässets pastorat, i Romsdalen, hvars
storartade natur gjorde ett mäktigt intryck på
honom. Sin första undervisning fick han i Moldes
"middelskole"; sedan insattes han i den
skicklige, men originelle Heltbergs privatskola i
Kristiania och dimitterades 1852 af prosten Deinboll
till universitetet. Redan ett par år derefter
började han skrifva artiklar i åtskilliga af
Kristianias tidningar. 1855–56 var han
teaterrecensent i "Morgonbladet". 1856 deltog han i
studentfärden till Upsala, under hvilken han,
efter sin egen uppgift, för första gången kom
till en klar uppfattning af sin poetiska kallelse.
Derefter vistades han ett år i Köpenhamn.
Redan i början af 1850 hade han öfvertagit
redaktionen af "Illustreret folkeblad", hvars enda
betydelse är, att B:s första noveller blefvo tryckta
deri. 1858–59 var han artistisk direktör vid
teatern i Bergen, och 1805–07 innehade han
en dylik befattning i Kristiania. Han
ådagalade dervid stor begåfning som scenisk
instruktör och förstod att utveckla sina skådespelares
talang; men hans personlighet är ej mäktig af
den sjelfbeherskning, som är nödvändig på en
sådan plats, och det var derför icke möjligt
för B. att återfå denna befattning, när han
några år derefter ville återtaga densamma.
1863 beviljade stortinget honom ett årligt
"digtergage" af 1600 kr., hvilket han ännu
uppbär. 1860–64 vistades han utrikes och
tillbragte derunder två år i Rom, hvarest han
uppehöll sig äfven under vintern 1874–75. Flere
gånger har han besökt Sverige och Danmark,
der han blifvit mycket firad. Under de senare
årens politiska brytningar i Norge har B. ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
