Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodfläck - Blodfullhet - Blodgång - Blodhostning l. Blodspottning - Blod-hud, zool. Se Hund - Blodigel - Blodig-hadda l. Blodug-hadda, Nord. mytol. Se Öges döttrar - Blodkaka, fysiol. Se Blod - Blodkropp, fysiol. Se Blod - Blodkräkning - Blodkärl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
små, bruna, rombiska kristalltaflor, som äro
lätta att igenkänna. Äfven andra prof äro
föreslagna och använda, hvilka gå ut på att uppvisa
dels blodfärgämnet, dels andra blodets
beståndsdelar, men de kunna ej i säkerhet och finhet
mäta sig med de här nämnda. Att skilja
mellan fläckar af mennisko- och djurblod låter sig
deremot endast undantagsvis göra. För den
kemiska och spektroskopiska undersökningen
förhålla de sig lika. På de röde blodkropparnas
storlek och form kan, medelst mikroskopet,
menniskans blod skiljas från vissa djurs, men från
andras deremot icke, och ytterst sällan kommer
en blodfläck till undersökning under sådana
förhållanden, att blodkropparnas storlek kan
noggrant bestämmas. Jhm.
Blodfullhet, Plethora, patol., öfverfyllnad
af blod i hela eller åtminstone vissa delar af
blodkretsloppet, vanligen åt hufvudet.
Blodfullheten medför stark puls, ansvällda
hudvener, hög färg och värme, stundom svindel o.
s. v. Hon åtföljes ofta af digestionsrubbningar
samt befordras genom makligt lefnadssätt och
hög diet. Blodfulla personer hafva ofta
undersätsig växt, kort och tjock hals samt äro
fetlagda och blossande röda i ansigtet.
Blodfullheten utgör ett anlag för kongestioner och
blödningar i inre organ. Dietens ordnande och
lämplig kroppsrörelse äro de bästa botemedlen,
brunskurer ofta förträffliga. Jhm.
Blodgång, med. Språkbruket har med detta
ord betecknat ett visst slag af blödningar, eller
de, som uttränga ur underlifsorganens
utförsöppningar: ändtarmen, urinröret och qvinnans
könsdelar, synnerligast de sistnämnda. Orsakerna
kunna vara af mångahanda slag, ifrån endast en
stegring af den normala, månadtligen
återkommande, blödningen hos den fullvuxna qvinnan,
till sådana som orsakas af de svåraste
sjukdomar i dessa organ. I hvarje fall är en
omsorgsfull undersökning och ofta en
genomgripande behandling af nöden. Rsr.
Blodhostning l. Blodspottning, patol., ett
sjukdomssymptom, som vanligen beror på en
blödning i lungorna, oftast framkallad af
lungsjukdomar, synnerligen lungsot, men ibland äfven af
hjertlidande. Det upphostade blodet är i
allmänhet ljusrödt och luftblandadt. Stundom kommer
dock blodet från bakre delen af näshålan eller
svalget och utgöres då vanligen af mörka
klumpar. Är en blödning från lungorna mycket
häftig och betydlig, kallas hon blodstörtning,
hvilket ord äfven betecknar andra häftiga
blödningar (t. ex. från de qvinliga könsorganen).
– Det är sällsynt, att en lungblödning
omedelbart förer till döden. Den sjuke har att
i första rummet iakttaga den fullkomligaste
stillhet, tills läkare hinner öfvertaga
behandlingen. Jhm.
Blod-hund, zool. Se Hund.
Blodigel, Hirudo L. eller Sanguisuga Sav.,
zool. och med., är ett i vatten lefvande slägte,
hörande till afdelningen Annulata bland maskarna.
Den medicinske blodigeln blir 8–15 centim.
(26–50 lin.) lång (stundom något längre) och har
en långsträckt, plattad samt åt ändarna,
synnerligast åt hufvudänden, smalnande kropp, som
består af 95 segment, genom hvilkas rörlighet
igeln kan i hög grad utsträcka och
sammandraga kroppen. I hvardera änden finnas
skifvor, med hvilka igeln kan suga sig fast vid
andra föremål och flytta sig. I vatten simmar
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
