Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blomma, bot., är ett växtorgan, som
förekommer endast hos fanerogamerna och som har
till ändamål att medelst befruktning alstra (eller
åtminstone bidraga till alstring af) de högre
växternas normala förökningsorgan, fröen.
Blomman måste derför innehålla bägge eller
åtminstone ettdera af de organ, som äro verksamma
vid befruktningen, näml. ståndare och pistiller.
Utanför ståndarna och pistillerna, som
egentligen äro blad (se d. o.), finnas hos de flesta
blommor s. k. hylleblad. Men blomman består
dock aldrig ensamt af blad. Äfven den del af
stammen, på hvilken hennes blad sitta fästa,
tillhör henne. Hvarje blomma innehåller
således tvänne grundorgan, stam och blad. Åt
hennes stamdel har man gifvit benämningen
blombotten (se d. o.); hennes blad kallas
gemenligen blomblad. Utom dessa tvänne slag af
grundorgan finnas i åtskilliga blommor äfven s. k.
hår och emergenser, hvilka organ i de flesta
fall, om ej alltid, äro af vigt vid pollinationen.
De flesta blommor innehålla tre slags blad:
pistillblad, ståndareblad och hylleblad, och hvarje
blomma måste, såsom redan blifvit antydt,
innehålla åtminstone ett slag, nämligen antingen
ståndareblad eller pistillblad. De ytterst i
blomställningen hos Viburnum Opulus och arterna
af klintslägtet (Centaurea) m. fl. växter
förekommande s. k. gallblommorna kunna alltså
icke betraktas såsom blommor i egentlig mening,
emedan i dem icke finnes någotdera af de vid
befruktningen verksamma organen.
En blomma kallas tvåkönad, om hon eger
både ståndare och pistiller, och enkönad om
ett af dessa organ saknas. En enkönad
blomma, som innehåller ståndare, men saknar pistill,
kallar man hanblomma; med honblomma
förstås en enkönad blomma, som innehåller
pistill eller pistiller, men saknar ståndare.
Somliga (och de flesta) växtarter hafva endast
tvåkönade blommor, andra (t. ex. alla
Gymnospermeae och hängeväxter) endast enkönade, andra
(såsom lönnen, asken och många till familjen
Compositae hörande slägten) hafva både det ena
och det andra slaget.
Blommor, som icke ega några hylleblad,
kallas nakna. Sådana äro jämförelsevis sällsynta.
Bland de växter, hos hvilka de förekomma, äro
åtskilliga aroidéer, t. ex. den vanliga
fönstercallan, Calla l. Richardia aethiopica, hvars hela
blomställning jämte det i dennas närhet sittande,
på insidan hvita blomhölstret ofta, oriktigt nog,
får gälla för en blomma. Arter af denna familj
äfvensom åtskilliga till familjen Piperaceae
hörande lemna exempel på blommor i sin
enklaste form, näml. sådana, som utgöras af
blombotten och en af denne uppburen ståndare eller
pistill. De flesta blommor hafva ett af tre eller
flere blad bildadt blomhylle.
Liksom ståndarna (se Androeceum) och
pistillerna kunna hyllebladen sitta antingen i
spiral eller i krans, och i senare fallet antingen
i en krans, då blomhyllet benämnes kalk, eller
i tvänne med hvarandra omvexlande
(alternerande) kransar. Finnas tvänne
hyllebladskransar, kallas den yttres blad för blomfoderblad,
och den inres, hvilka ofta till form, färg,
storlek o. s. v. äro olika den yttres, för
blomkronblad. I sin högst utvecklade form
består en blomma af blombotten och fyra sins
emellan olika bladformationer: pistillblad,
ståndareblad, kronblad och foderblad. – Hvarje
bladformation utgöres i de flesta fall af ett
bestämdt antal blad, men ett eller flere bland dessa
felslå mycket ofta. Är antalet blad i hvardera
af en blommas bladformationer (åtminstone till
anlaget) 3 eller en mångfald af 3, kallas
blomman tretalig; om antalet är 4, 5 eller jämna
mångfalder af dessa tal, kallas hon i förra fallet
fyrtalig, i senare femtalig. De flesta
monokotyledonerna hafva tretaliga, de flesta
dikotyledonerna femtaliga blommor. Fyrtaliga förekomma
hos såväl monokotyledoner som dikotyledoner,
men äro vanligare hos de senare.
Om en blommas delar äro så ordnade och af
sådant antal, sådan form, färg o. s. v., att
blomman låter i flere riktningar dela sig i tvänne
likadana hälfter, kallas hon flersidigt
symmetrisk. Sådana blommor finnas t. ex. hos
gullvifvan (Primula veris). Tvåsidigt
symmetriska blommor (hos arterna af
slägtet Viola och en stor mängd andra växter)
kallas sådana, som i endast en riktning kunna
delas i tvänne lika hälfter. Det gifves också
blommor, hvilka icke i någon riktning kunna
delas i lika hälfter; sådana har man kallat
osymmetriska blommor. Nymphaeacéernas
blommor tillhöra denna grupp. I de flesta fall
beror en blommas asymmetri derpå att bladen
i någon eller några af blommans
bladformationer sitta i spiral.
Ett icke ringa antal växter (företrädesvis
vattenväxter, t. ex. arter af slägtet Batrachium)
erhålla stundom s. k. kleistogama blommor,
d. v. s. sådana som aldrig öppna sig, men dock
utbilda goda frön. De flesta blommor äro
kasmogama, d. v. s. öppna sig vid tiden för
pollinationen och förblifva antingen öppna under
hela sin tillvaro eller sluta och öppna sig
periodiskt på bestämda tider af dygnet (se
Rörelsefenomen, växternas). Till hvarje
kasmogam blommas pistill eller pistiller kan pollen,
som bildats i en annan blomma, öfverföras.
Vanligen sker detta genom vinden eller
insekter. Blommor, vid hvilkas pollination vinden
är verksam, kallas vindblommor l.
anemofila blommor, och de, hvilkas pollination
förmedlas af insekter, benämnas
insektblommor l. entomofila blommor. Exempel på
det förra slaget lemna oss gräsen, på det senare
ärtväxterna. Vind- och insektblommor äro i många
afseenden hvarandra olika (se Pollination). En
af olikheterna är, att de förra alltid sakna, de
senare deremot alltid ega s. k. honingskörtlar,
nektarier (se Nektarium), hvilka afsöndra
en i allmänhet sockerhaltig, stundom på ett
egendomligt sätt luktande saft, hvilken uppsökes af
de insekter, som utföra pollinationen.
Beträffande blommornas antal hos de särskilda
växtarterna, deras storlek och färg m. m. råder
en oändlig mängd vexlingar. De flesta
växtindivider utbilda under en vegetationsperiod ett
stort antal blommor. Hos ett svenskt exemplar
af Chrysanthemum Leucanthemum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
