- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
725-726

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blumenau - Blumenbach, Johann Friedrich - Blumenhagen, Philipp Wilhelm Georg August - Blumenorden, ett literärt sällskap i Nürnberg. Se Pegnitzorden - Blumenthal, Leonhard von - Blunck, Ditlev - Blunder, Eng., förseelse, misstag, "bock", dumhet - Bluntschli, Johann Kaspar - Blus - Bly

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Blumenau, by i närheten af Pressburg, var
(d. 22 Juli) skådeplatsen för den sista
drabbningen under det preussisk-österrikiska kriget 1866.
Underrättelsen om fredspreliminärernas
afslutande afbröt striden, som i annat fall skulle blifvit
högst olycklig for österrikarna. C. O. N.

Blumenbach, Johann Friedrich, tysk
naturforskare, f. 1752 i Gotha, blef 1776
medicine professor i Göttingen, der han i nära 60
år höll talrikt besökta föreläsningar. Han var
den förste, som gjorde naturhistorien aktad i
Tyskland. Långt före Cuvier ställde han denne
vetenskap i samband med den komparativa
anatomien, hvilken han – och deri består hans
största förtjenst – skaffade inträde i sitt
fädernesland. Från B. härrör äfven
menniskoslägtets indelning i de bekanta fem raserna.
Han anlade en utmärkt kraniesamling, hvilken
han lät afbilda i ett par vetenskapliga
planschverk, som ännu ega värde. Hans ryktbaraste
verk är Handbuch der naturgeschichte, som
1780–1830 upplefde 12 upplagor. Såsom fysiolog
ådrog B. sig Europas uppmärksamhet genom
afhandlingarna Ueber den bildungstrieb und das
zeugungsgeschäft
(1787; 4:de uppl. 1821). Hans
Handbuch der vergleichenden anatomie und
physiologie
(1804; 3:dje uppl. 1824) öfversattes
till de flesta europeiska språk. Död 1840.

Blumenhagen, Philipp Wilhelm Georg
August,
tysk novellist, f. 1781, d. 1839 som
läkare i Hannover. Hans lifligt berättade
noveller, bland hvilka åtskilliga äro öfversatta till
svenska, voro på sin tid synnerligen omtyckta.
Andra uppl. af hans Sämmtliche schriften
utkom 1843–44.

Blumenorden, ett literärt sällskap i
Nürnberg. Se Pegnitzorden.

Blumenthal, Leonhard von, preussisk
general, född d. 30 Juli 1810 i Schwedt i
Brandenburg, blef 1827 officer och inträdde 1846 i
generalstabens topografiska afdelning, der han 1849
utnämndes till kapten. Som general v. Bonins
stabschef deltog han i sistnämnda års fälttåg
mot danskarna, och som generalstabschef
under 1863–64 års dansk-tyska krig deltog han
i stormningen af Dybböl-skansarna och
öfvergången till Als. I tysk-österrikiska kriget 1866
tjenstgjorde han som generalstabschef vid 2:dra
armékåren, som kommenderades af den
preussiske kronprinsen, och inlade synnerligen stor
förtjenst såväl i slaget vid Königgrätz som vid
de derpå följande operationerna mellan Olmütz
och Wien. I fransk-tyska kriget 1870–71 var
han å nyo kronprinsens generalstabschef (3:dje
armékåren). Huru han den gången skötte sitt
uppdrag synes af hans marcheroute, som från
Weissenburg ledde öfver Wörth och Sedan till
Paris. Äfven kallades han flere gånger till
rådplägningarna, när det gällde att fastställa
den allmänna operationsplanen. 1873
utnämndes han till general af infanteriet.

Blunck, Ditlev, dansk historiemålare, f. 1798
i Rantzau-Breitenburg i Holstein, d. 1853 i Wien,
var en af den Eckersbergska skolans mera
framstående lärjungar. Han uppehöll sig en längre
tid i Rom, slöt sig under det första slesvigska
kriget till de upproriske och återvände

sedermera aldrig till Danmark. Utom några
altartaflor målade han En ung kopparstickare vid
sitt arbete, Esekiels syn
(båda på Kristiansborgs
slott), Thorvaldsen bland danska konstnärer i
en romersk osteria
(i Thorvaldsens museum)
m. m. Ph. W.

Blunder [blönder], Eng., förseelse, misstag,
"bock", dumhet.

Bluntschli, Johann Kaspar,
tysk-schweizisk statsrättslärare, född d. 7 Mars 1808 i
Zürich, studerade i Berlin under Savigny och i
Bonn under Niebuhr. I sin första skrift
framhöll han nödvändigheten af en reform i Zürichs
gamla författning, men enär han ogillade de
schweiziske radikales sträfvanden, slöt han sig
snart till det konservativa partiet och blef
såsom professor i Zürich medlem först af stora
rådet och derefter, 1839, af regeringsrådet i sin
fädernestad. Sedan han 1844 fåfängt sökt att
blifva borgmästare derstädes, drog han sig
tillbaka från det politiska lifvet och egnade sig
åt sin vetenskap. Efter 1847 års omhvälfning
i Schweiz mottog han en professorsstol i
München, som han (missnöjd med den bajerska
partikularismen) 1861 utbytte mot en dylik i
Heidelberg. Äfven i Tyskland har B. tagit
verksam del i det politiska lifvet. Han deltog ifrigt
i agitationen för Slesvig-Holstein och är f. n.
en af ledarna för det nationalliberala partiet i
Baden. Han var en bland stiftarna af den tyska
protestantföreningen och af det internationella
institutet för folkrätt i Gent. Bland hans
skrifter må nämnas: Privatrechtliches gesetzbuch für
den canton Zürich
(1854–56), Staats-und
rechtsgeschichte der stadt und landschaft Zürich
(2:dra
uppl. 1856), Geschichte des schweizerischen
bundesrechtes
(2:dra uppl. 1875), Allgemeines
staatsrecht
(5:te uppl. 1875-76), Geschichte des
allgemeinen staatsrechts und der politik
(2:dra
uppl. 1867), Das moderne völkerrecht als
rechtsbuch
(2:dra uppl. 1872) och Staatswörterbuch
(1857–70, i förening med C. Brater; samma
arbete utgafs 1869–72 förkortadt af Löning). E. V. M.

Blus (Fr. blouse), ett slags skjorta (liknande
en rock) af lärft eller bomulls-tyg, stundom med
ett skärp sammanhållen omkring lifvet;
biljardpåse, i hvilken de gjorde bållarna nedfalla.

Bly, kem., är en af de längst kände och
allmännast förekommande metallerna. Det träffas
i naturen endast mycket sällan i metalliskt
(gediget) tillstånd; den ende säkert bekante
fyndorten är Pajsberg i Värmland. Så mycket
allmännare äro föreningar af bly och svafvel
(blyglans) och blysalter, såsom kolsyradt,
fosforsyradt och svafvelsyradt bly. Äfven har
man funnit denne metall i mycket små
mängder i hafsvatten, i några mineralvatten samt i
växter och djur. Den vanligaste blymalmen
är blyglans. För metallens framställning derur
har man tvänne metoder. Antingen rostas
malmen, då svafvelblyet (PbS) upptager syre och
öfvergår till blysulfat (PbSO4), hvilket genom
upphettning med ej rostad malm ger
svafvelsyrlighet och bly (Pb S + Pb SO4 = 2Pb +
2SO2), eller ock blandas svafvelblyet med jern,
som förenas med svaflet, så att bly frigöres.
Emedan blyglansen vanligen innehåller små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:11 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free