- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
749-750

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blänkfyr l. Blinkfyr - Bläs-and - Bläser, Gustav Hermann - Bläsgås - Bläster - Blästerledning - Blästerprofvare - Blästerverk, Blästersmide, Osmundsmide

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blänkfyren eller brännaren vanligen i en ställning
(stake), liknande dem, som användas vid ljustring.

Bläs-and, Anas penelope, zool. (se And), en
af de änder, som i synnerhet i södra Sverige
under vissa årstider äro föremål för en ifrig
och inbringande jagt. Bläsanden har ungefär
en ankas storlek – hanen är 4,7 decim. (1,58
f.), honan 4,2 decim. (1,4 f.) lång – och en
om spjut-anden, eller krickan påminnande
färgteckning, men igenkännes säkrast på sitt
jämförelsevis korta näbb. Hon har fått sitt
namn af färgen på hannens panna, som om
våren är hvit. Sommaren tillbringar bläsanden
merendels i höga norden, der hon häckar
vid färskvattnens stränder; men äfven i södra
Sverige, der ett och annat par qvarglömmer sig,
träffas hon häckande med 6–9 gulaktigt hvita
ägg. På hösten förekommer hon allmänt vid
våra södra kuster och qvardröjer der, ofta i
sällskap med gräsanden, tills isen lägger sig.
Sin vinter tillbringar hon vid insjöar i
Tyskland, Schweiz, Frankrike och Holland; men
tidigt om våren, vanligen i första hälften af April,
kommer hon åter till södra Sverige, på sin
flyttning till häckplatserna. Under dessa
flyttningstider, i synnerhet om hösten, skjutas många
bläsänder i flock, mest när de gå i land för att
äta. Deras kött och fjäder äro förträffliga. Bland
skyttar är bläsanden känd äfven under namnet
brun-nacke. Hennes tyska namn, "pfeif-ente",
betyder pip-anka – en benämning, som hon
fått för det skarpa, hvisslande ljud, hvilket hon
i synnerhet under flygten låter höra. F. A. S.

Bläser, Gustav Hermann, tysk
bildhuggare, f. i Düsseldorf 1813, fick sin första
undervisning hos bildsnidaren Stephan i Köln,
kom 1834 till Berlin, der han i sju år
arbetade på Rauchs atelier, reste 1844 till Rom,
men återkallades redan följande år till Berlin,
der han sedan qvarstannade. Död i Kannstadt
1874. Hans mest betydande monumentala
arbeten äro: Fredrik Vilhelm IV:s och Fredrik
Vilhelm III:s
kolossala ryttare-stoder i Köln,
den stora reliefen på Dirschaubron,
borgmästaren Frankes bronsstaty i Magdeburg, en
kolossal byst af Lincoln i Washington och Fredrik
Vilhelm IV:s
marmor-staty i Sanssouci. Vidare
finnes af honom en mängd dekorativa verk, bl. a.
aposteln Matteus’ staty i Helsingfors kyrka.

Bläsgås, Anser albifrons, zool., en gås-art,
som är mindre än grågåsen och sädesgåsen,
men större än fjällgåsen, och som fått sitt namn
deraf att de gamle foglarna, i likhet med de
båda sistnämnda, hafva hvit färgteckning på
pannan och på kinderna vid näbbroten (se
Gås). Sina häckplatser har bläsgåsen i det
nordligaste Sibirien och på Grönland, måhända äfven
i de nordligaste delarna af Europa. I
Skandinavien är hon emellertid vanligen endast en
tillfällig gäst, nämligen om våren och hösten,
under sina flyttningar från och till södra Europa
och Egypten. F. A. S.

Bläster, bergsmek. För hvad man i
praktiken menar med förbränning är tillgång på syre
ett oeftergifligt vilkor. Då emellertid ren
syrgas vore allt för dyrbar att åstadkomma, men
vi uti luften, hvilken till en femtedel af sin

volym innehåller syrgas, hafva ett
förbränningsmedel, som alltid är tillgängligt, sker all
förbränning med tillhjelp af densamma. Ju
rikligare tillgången derpå är, dess lifligare är
förbränningen och dess starkare det deraf alstrade
värmet. For att åstadkomma en stark
värmeutveckling, d. v. s. koncentrera förbränningen
inom det minsta möjliga rum, använder man
bläster eller komprimerad luft. Luftens
sammanpressning åstadkommes genom apparater af
flere slag (jfr Blåsmaskiner). – För att än
ytterligare koncentrera hettan i ugnen och på
samma gång spara bränsle brukar man
uppvärma blästern, innan han inkommer i ugnen.
Detta verkställes i s. k. varmapparater, som
vanligen utgöras af ett system, af tackjernsrör,
genom hvilka blästern ledes och hvilka man
upphettar genom en utomkring anbragt
förbränning. Vid masugnar begagnas för blästerns
uppvärmning merendels bortgående masugnsgas.
I Sverige upphettas blästern i allmänhet till
200°–300° C.; i England, Amerika m. fl. land
göres temperaturen ofta mycket högre. –
Blästerns tryck uppmätes med s. k.
blästerprofvare, placerade nära blästerns inlopp i ugnen.
Pressionen lämpas efter masugnsstallets vidd
och är i svenska masugnar merendels omkr.
50–60 millim. qvicksilfver. Blästerns
temperatur och tryck är af stort inflytande på
masugnsgången. Th. N-m.

Blästerledning, bergsmek., kallas de
rörledningar, genom hvilka blästern transporteras
från blåsmaskinen till de ugnar, i hvilka den
skall användas. För ledning af kall bläster
nyttjades fordom trä-trummor; nu har man
allmänt utbytt dessa mot plåtrör. Varm bläster
ledes vanligen i tackjernsrör, omkring hvilka
man murar en trumma, som inuti fylles med
grus, sand, sönderstött slagg o. d., till
förhindrande af blästerns afkylning.
Blästerledningar kunna ofta vara ganska långa. I sådana
fall är det af synnerligen stor vigt, att rören
äro tillräckligt vida och ej hafva för mänga
skarpa hörn, på det blästern ej genom friktion
må förlora sin kraft. C. A. D.

Blästerprofvare, det instrument, som
brukas för att bestämma blästerns tryck. Det
består af ett U-formigt öppet glasrör, som är fäst
å en graderad mässingsplåt. Röret är till en
del fyldt med qvicksilfver, och dess ene gren
är förenad med blästerröret. När blästerns tryck
är 0, står qvicksilfret lika högt i båda
rörgrenarna; men när trycket hos blästern ökas,
pressas qvicksilfret ned i den gren, som står i
förening med blästern, och uppåt i den andre.
Blästertrycket säges då vara lika många
millimeter eller linier, som nivåskilnaden mellan
qvicksilfverytorna i de bägge rörgrenarna. En linie
eller c:a 3 millim. qvicksilfver motsvarar ett tryck
af 0,085 skålp. per qv.-tum (0,0004 kilogr. per
qv.-millim.). För att bestämma mycket högt tryck
begagnas manometrar (se d. o.). Th. N-m.

Blästerverk, Blästersmide,
Osmundsmide,
metallurg., äro namn på den äldsta
jernberedningsmetoden i Sverige. Den torde leda
sin upprinnelse ända ifrån hednatiden. Ännu
i slutet af 1700-talet begagnades detta smide

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:11 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free