- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
751-752

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blästerverk, Blästersmide, Osmundsmide - Blästra. Se Blästerverk - Bläu (Bläuw, Blauw, äfven Cæsius) - Bläu, Willem Janszoon - Bläu, Joan - Bläu, Johan - Bläu, Peter - Blödaresjuka - Blödning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tämligen allmänt i Dalarna, och så sent som i
början af 1840-talet lär en och annan
blästerugn varit att se i nyssnämnda landskap
äfvensom i Herjeådalen. Denna jernfärskningsmetod
grundade sig på den i åtskilliga af våra
landskap ganska ymnigt förekommande
myrmalmen. Ugnarna, källingar kallade, voro mycket
enkelt "tillställda". På en bottenhäll af
glimmerskiffer uppmurades med lerbruk ett ställe
(se d. o.) af 0,75 m. (2,5 f.) längd och 0,3–0,45 m.
(1–1,5 f.) bredd samt 0,6 m. (2 f.) höjd. Der
ofvanpå murades af gråsten med lerbruk en
pipa i form af en tratt med en öfre diameter
af 1,5 m. (5 f.). Ugnens hela höjd utgjorde 2,1 m.
(7 f.). Omkring pipan, på ungefär 0,6 m. (2 f.)
afstånd från henne, upptimrades träväggar till
ugnens hela höjd; rummet mellan dessa väggar
och pipmuren fylldes med jord, som hårdt
tillpackades. Ofvanpå denna så bildade vägg
täcktes med bräder, så att man erhöll en
masugnskrans (se d.o.), på hvilken man kunde stå och
förrätta sitt arbete. Till skydd mot antändning
täcktes kransen med jordtorfvor. När ugnen skulle
påblåsas, fylldes han med på ända rest ved, så
lång, att den sköt upp 0,3–0,6 m. (1–2 f.) öfver
kransen. Veden antändes, och sedan den fått
nedbrinna till glöd, började påsättningen af den
förut å ett bål rostade myrmalmen, verket
(örket), hvilket uppsattes med skyffel till
den mängd, som masmästaren ansåg vara
lämpligt. Samtidigt började man trampa de
båda bälgarna, och då slagg i tillräcklig mängd
bildats, uttappades denna genom ett för detta
ändamål i "ställets" vägg gjordt slagghål.
Efter 3–4 timmars på detta sätt fortsatt
blåsning erhöll man på bottnen af "stället" en
jernklump, kallad blästra eller osmund, af
13–17 kilogr. (30–40 skålp.) vigt. Denne klump
upplyftes genast ur ugnen, öfver kransen, och
lades på en flat sten, der den bearbetades med
slägga för att så mycket som möjligt befrias
från slagg, hvarefter den med en yxa höggs i
tvänne delar, som dock fingo sammanhänga i
den ene kanten. Bägge styckena välldes och
bearbetades sedan i en vanlig klensmedshärd.
Det på detta sätt beredda jernet påstods blifva
ganska godt och ej vara besväradt af
kallbräcka, hvilket deremot ofta är fallet med
sådant jern, som beredes af samma slags malmer
efter nu brukliga metoder. C. A. D.

Blästra. Se Blästerverk.

Bläu (Bläuw, Blauw, äfven Caesius), en
holländsk boktryckare-familj, hvars medlemmar
äfven sysselsatte sig med vetenskapliga studier.
– 1) Willem Janszoon B., f. 1571 i
Alkmaar, d. 1638, var en utmärkt mekaniker och
matematiker samt astronom af Tyge Brahes
skola. Han förfärdigade goda jord- och
himmelsglober, utgaf en mängd omsorgsfullt
utarbetade kartor och förbättrade den dittills brukliga
boktryckarepressen. Bland hans verk må
nämnas: Tweevoudigh onderwijs van de hemelsche
en aerdsche globen
(1634) och Novus atlas
(1634–62. – 2) Joan B., den föregåendes son, f.
i början af 17:de årh., d. 1680, blef juris
doktor, men fortsatte dock, jämte sin broder
Cornelius, faderns affär och utgaf Atlas

major
(1662), en fortsättning af faderns stora
kartverk. Ett praktfullt topografiskt
kopparsticksverk, som han började med Theatrum urbium
belgicae,
måste afbrytas till följd af den
eldsvåda, som 1662 hemsökte hans officin. – 3)
Johan B. och 4) Peter B., den föregåendes
söner, upprättade å nyo boktryckeriet och skötte
detsamma till omkr. 1700. Många ännu högt
skattade upplagor af klassiska författare hafva
utgått från firman B:s förlag.

Blödaresjuka, Haemophilia, Haemorrhophilia,
en medfödd och, i regeln, för hela lifvet
bestående benägenhet för ihållande svåra
blödningar. Sådana kunna hos blödare framkallas
af de allra obetydligaste anledningar, såsom ett
knappnålsstyng, ett blodigelsbett, en
tandutdragning o. s. v. I allmänhet låta de sig ej stillas
genom vanliga medel, och de sluta ofta med
vanmakt eller död. Ofta uppstå blödningar från
näsan, munnen, svalget, luftvägarna,
tarmkanalen eller könsorganen utan någon märkbar yttre
anledning. Sjukdomen, som är i hög grad
ärftlig, öfvergår inom blödarefamiljerna
företrädesvis på de manliga barnen. Han fortplantas
dock till ett kommande generationsled mera
genom qvinnorna än genom männen, och detta
äfven om de förra ej sjelfva varit blödare. Man
har derför på allvar ifrågasatt att förbjuda (i
synnerhet qvinliga) medlemmar af
blödarefamiljer att ingå äktenskap. Sjukdomen är ytterst
farlig. Mer än halfva antalet af verkliga
blödare dö redan före 8:de året, och de allra fleste
före 22:dra; ett jämförelsevis ringa antal
uppnår en mera framskriden ålder. Hos en och
annan synes benägenheten för blödningar
småningom aftaga. Sjukdomen kan för öfrigt vara
för handen i högre eller lägre grad. Af det
sagda framgår, att den yttersta försigtighet
måste iakttagas vid uppfostran af barn, som hafva
denne sjukdom, och att blödare måste under
hela sitt lif taga sig strängt till vara för allt,
som kan framkalla yttringarna af deras
olyckliga sjukdom. I all synnerhet måste de
varnas för tandutdragningar, blodiglar, koppningar
o. d. A. -y.

Blödning, med. För att verklig blödning skall
kunna inträffa måste någon skada å ett
blodkärl förefinnas, vare sig å pulsådror (arterer),
blodådror (vener) eller hårrörskärl
(kapillärkärl). Blödningar äro antingen inre, d. v. s.
sådana som ega rum ifrån kärl i kroppens inre
organ, eller yttre, sådana som inträffa i sår.
Vissa blödningar äro till ursprunget inre, men
det oaktadt framtränger blodet genom organens
utförsvägar, såsom vid blodhosta, blodig diarré,
blodgång o. s. v. Blödningar hafva olika
karakter allt efter deras olika källa: från artererna
framstörtar blodet i en ljus, pulserande stråle;
från venerna väller det fram som en mörk våg,
och kapillärkärlen låta blodet endast sippra ut.
Från de större kärlen kan blodförlusten lätt bli
så betydlig, att döden blir en följd deraf.
Stundom kunna dock ofantliga blodförluster
fördragas, någon gång stillar naturen sjelf
sådana genom den vanmakt, som kommer öfver
den sjuke, eller, ännu oftare, derigenom att
blodet i såret koagulerar och tilltäpper

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:21:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfab/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free