Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boccaccio, Giovanni - Boccage, Marie Anne Fiquet du - Boccale, italienskt mått för vin - Boccarini, romersk slägt. Se Benedikt XI - Bocca-Tigris, Sikiang-flodens omkr. 4 km breda mynning - Boccherini, Luigi - Bocchetta - Bocchus, namn på tvänne konungar af Mauretanien - Boccia, Ital., kula; ett italienskt spel med kulor - Bochara, kanat i Central-Asien. Se Bokhara - Bochari, Abu Abdallah Muhammed - Bochnia, kretsstad i vestra Galizien - Bocholt, stad i preussiska prov. Westfalen - Bochsa, Robert Nicolas Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
B:s betydelse i literaturens historia hvilar
icke endast på hans eget författareskap, utan
äfven på hans verksamhet för de klassiska
studiernas pånyttfödelse. Han var den förste af
humanisterna, hvilken egnade sig åt studiet af
det grekiska språket (Homeros), som vid den
tiden nästan fallit i glömska uti Italien. –
Liksom Petrarcas poetiska riktning bestämdes
af den bekantskap han gjorde i Provence med
trubadurernas lyrik, så vände sig B. till norra
Frankrikes, till truverernas, berättande poesi,
hvilken han lärde känna redan under sin vistelse
i Paris; de nordfranska fabliaux et contes bilda
också underlaget för det enda af hans arbeten,
hvars ryktbarhet ännu fortlefver, näml.
Il decameron. (Man börjar allt mer bortlägga den förr
nyttjade formen "Decamerone".) Genom detta
blef han skaparen af den moderna novellen och
förvärfvade sig det ärofulla namnet af den
italienska prosans fader. Decameron (af Grek. deka,
tio, och heméra, dag) innehåller en samling af
100 noveller, hvilka under loppet af 10 dagar
förtäljas af ett sällskap af 7 unga damer och
3 unga herrar. Dessa hafva flyktat undan för
den förfärliga pest, som 1348 härjade i Florens,
och slagit sig ner på ett ensligt landtställe, der
de fördrifva tiden bl. a. med att dagligen
berätta hvar sin novell. Bland dessa berättelser,
hvilka inledas af en åskådlig och gripande
skildring af pestens elände, finnas många af en
rörande, ja nästan tragisk verkan. Men många
äro derjämte till den grad lättfärdiga och
osedliga, att, om också deras giftiga verkan i
någon mån förmildras af det okonstlade och
komiska i framställningen, de icke kunna annat
än väcka anstöt hos nutidens bildade läsare.
Dertill kommer, att arbetets epokgörande
betydelse förnämligast är att söka i formen
(språket), men icke i innehållet, hvadan man väl icke
utan skäl satt i fråga huruvida främmande
literaturer kunna sägas hafva skördat någon vinst
af dess öfversättande. Emellertid finnes det
öfverflyttadt på de flesta europeiska språk, på
svenska af C. Eichhorn (I. II., 1861–62; 2:dra
uppl. 1863–64). – Den första tryckta upplagan
af denna bok, hvilken så mångfaldigt nyttjades
af följande tiders novellister och dramatiske
författare, anses vara från tiden omkr. 1470. Den
bästa af de äldre editionerna är den florentinska
af 1527. R-n.
Boccage [-kasch], Marie Anne Fiquet du,
född de Page, fransk skaldinna, f. 1710, d. 1802,
försökte sig först med efterbildningar af Milton,
Gessner m. fl. skalder. Bäst bland hennes
sjelfständiga verk är La colombiade (1756), en
roman på alexandriner. Hos sina samtida var hon
föremål för en beundran, som kan förklaras
endast genom hennes kön och hennes tjusande
väsende. Hon var medlem af en mängd vittra
och lärda akademier. Hennes man, Pierre
Joseph Fiquet du B., f. 1700, d. 1767,
gjorde bearbetningar efter engelska skådespel.
Boccale (Ital., af Grek. bavkalis, vinkrus),
italienskt mått för vin, bränvin och olja,
motsvarar 0,787–1,83 liter (0,3–0,7 kna).
Boccarini, romersk slägt. Se Benedikt XI.
Bocca-Tigris (Kines. Humen,
"Tiger-porten"). Sikiang-(här kallad Kanton-) flodens omkr.
4 kilom. (1/2 mil) breda mynning. Tigerön
m. fl. klippiga öar äro der belägna.
Boccherini [båkke-], Luigi, italiensk
kompositör, f. 1730 i Lucca, bragte 1768 i Paris
till uppförande sina första stråktrior, flyttade
straxt derpå till Madrid, der han blef anställd
vid akademien, och fick derjämte af Fredrik
Vilhelm II i Preussen ett årligt underhåll, som
dock indrogs efter konungens död. Han afled
1805. – B. är, utom Mozart, den ende af
Haydns samtida, som kommer denne
qvartettmusikens skapare nära. Hans kompositioner (58
häften kammarmusik m. m.) sakna väl högre
energi, men utmärka sig för frisk,
uppfinningsrik melodik, humor och intressant teknik. A. L.
Bocchetta [båckä’tta], ett i strategiskt
afseende vigtigt bergspass i de liguriska
Apenninerna, mellan Genua och Novi.
Bocchus, namn på tvänne konungar af
Mauretanien (ung. det nuv. riket Marocko). – B. I
utlemnade till romarna sin svärson Jugurta,
hvilken var konung i hans grannland Numidien (ung.
det nuv. Alger) och fick till belöning derför en
del af den förråddes rike (106 f. Kr.). – B.
II, den föregåendes son, ställde sig på Caesars
sida i striden mellan denne och Pompejus.
Under Caesars afrikanska krig (46 f. Kr.) bidrog
han till splittrande af det pompejanska partiets
krafter, derigenom att han anföll den
numidiske konungen Juba I, som hyllade nämnda parti,
och begåfvades derför med det land, som
tillhörde Masinissa, Jubas bundsförvandt. När
Octavianus och Antonius sletos om verlden, höll B.
med den förre, medan hans bror och samregent,
Bogud, stod på den senares sida. B. stötte
derför brodern ifrån tronen och regerade sedan
ensam till sin död (32 f. Kr.).
Boccia [båttja], Ital., kula; ett italienskt spel
med kulor.
Bochara, kanat i Central-Asien. Se Bokhara.
Bochari, Abu Abdallah Muhammed, en
af muhammedanernas utmärktaste teologiske
författare, f. i Bokhara 810, d. 870. Hans
samling af Muhammeds vishetsspråk åtnjuter
nästan lika högt anseende som koranen.
Bochnia, kretsstad i vestra Galizien, ö. om
Krakov. 7,480 innev. (1869). Saltverk (upptäckta
1251), hvilka årligen lemna omkr. 12,750,000
kilogr. (300,000 ctr) stensalt. Gipsbrott. B.
intogs 1702 af Karl XII.
Bocholt, stad i preussiska prov. Westfalen,
regeringsområdet Münster, vid Aa. 6,965
innev. (1875). Furstarna af Salm-Salm ega der
ett slott. Betydlig industri.
Bochsa, Robert Nicolas Charles, fransk
harpvirtuos, f. 1789, nedsatte sig 1816 i
London, der han ledde oratoriekonserter, enleverade
1839 sångerskan Anna Bishop och gjorde
med henne konstresor i Europa (Stockholm 1840)
och Amerika. Död 1856 i Sidney i Australien.
Hans kompositioner (harpkonserter, operetter,
kyrkmusik) äro formlösa och svulstiga, men
såsom virtuos hör han till de främste, och hans
Méthode pour la harpe är den bästa skola i
sitt slag. A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
