Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boemund (Bohemund) I - Boeo, Kap, Siciliens vestra udde, forntidens Promontorium lilybæum - Boeotien, forngrekiskt landskap. Se Beotien - Boer, R., isbåt, en med skridskojern försedd båt, som framdrifves medelst segel - Boerhaave, Hermann - Boers - Boëthius, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
furstendömet Taranto. B., som var ärelysten,
tänkte derför tillkämpa sig ett välde och
måttade åt intet mindre än sjelfva det grekiska
riket. Det första korståget (1096) tycktes skola
gynna hans plan, och han kastade sig med passion
deri; men han måste afstå från hoppet om den
lysande eröfringen och svor till och med, jämte
de öfrige korsfararehöfdingarna, kejsar Alexius
länsed för de land, som möjligen kunde tagas
från sarasenerna. Under tåget genom Mindre
Asien fäktade han med glänsande tapperhet, i
synnerhet vid Doryleum (1097), och lyckades
genom hemliga underhandlingar med en
förrädisk underbefälhafvare i Antiochia öfverrumpla
denne för sarasenerna vigtige stad (1098). Straxt
efter dess intagande fick han som den kristna
härens öfverbefälhafvare försvara den mot
emiren af Kerboga. Efter en ursinnig strid dref
han denne på flykten, fick derpå Antiochia till
furstedöme, stannade der och lät den öfriga
korstågshären draga vidare mot Jerusalem. För
utvidgandet eller försvaret af sina eröfringar
kom han i krig med sina grannar och råkade
derunder (1100) i fångenskap. När han efter
fyra år kom lös, öfverlemnade han åt sin
slägting Tankred att försvara Antiochia och for till
Europa, der han 1106 gifte sig med Constance,
dotter till den franske konungen Filip I (som
var Olof Skötkonungs dotterdotters son) och
der han samlade en här till ett anfall på det
grekiska riket. Efter ett olyckligt företag mot
Durazzo (1108) måste han beqväma sig till en
hård fred med Alexius och utan här lemna
Epirus. Döden satte 1111 en gräns för nya
eröfringsförsök. – I Antiochia efterträddes B.
af sin son Boemund II (1126–30), hvilken i
sin ordning följdes af sin dotter och sin
dotterson Boemund III (1163–1201) och dennes
ättlingar i rakt nedstigande led, alla med
namnet Boemund, tills mameluckerna 1268 togo
staden från den siste fursten, Boemund VI
(1251–68).
Boeo, Kap, Siciliens vestra udde, forntidens
Promontorium lilybaeum.
Boeotien, forngrekiskt landskap. Se Beotien.
Boer, R., isbåt, en med skridskojern försedd
båt, som framdrifves medelst segel.
Boerhaave [bourhave], Hermann, den
ryktbaraste af 18:de århundradets läkare, f. 1668,
bestämde sig till en början för teologiens studium
och blef 1690 filosofie doktor samt gaf derefter
undervisning i matematik. Men hans studium af
Spinozas skrifter ådrog honom misstanken att
icke vara ortodox, hvilket föranledde honom att
öfvergifva teologien och helt och hållet vända
sig till medicinen, för hvilken han länge haft
böjelse. Han erhöll medicine-doktorsgraden i
Harderwyk 1693, hvarefter han uppträdde
såsom praktiserande läkare i Leyden. 1701
kallade honom universitetet derstädes till lärare
i teoretisk medicin. I det berömda tal,
hvarmed han tillträdde denne plats, framhöll han
kraftigt nödvändigheten att studera Hippokrates.
Den tidens läkare sökte nämligen att i de då
hastigt uppväxande vetenskaperna kemi och
fysik få en säker vetenskaplig grundval för
medicinen, men dervid kommo de nästan helt och
hållet ifrån att aktgifva på huru naturen går
till väga vid sjukdomen. Det var om detta
aktgifvande B. ville påminna, och han visade genom lära
och föredöme, att det mycket väl stod
tillsammans med det ökade vetande den nya tiden
förvärfvat. Leydens universitet blef genom B.
vidtberömdt, och dit strömmade lärjungar från
alla Europas land (bl. a. Linné). Liksom han
förut afböjt kallelsen att såsom Vilhelm III:s
lifmedikus komma till Haag, afslog han 1703
en kallelse till universitetet i Gröningen. Han
qvarblef i Leyden, och såsom, direktor för dess
sjukhus var han den förste, som grundade en
ordnad klinisk undervisning. Derjämte blef åt
honom uppdraget att bestrida först den
botaniska professuren (1709) och sedermera den
kemiska (1718). I alla dessa fack utvecklade han
en beundransvärd verksamhet, och hans
lärareförmåga var högst ovanlig. – Den mer och
mer tilltagande gikten nödgade honom om sider
att 1729 taga afsked från sina
lärarebefattningar. Han dog d. 23 Sept. 1738, nära 70
år gammal, efter att "hafva i trettio år varit
de europeiska hofvens medicinska orakel, sina
åhörares afgud och ett föremål för hela den
literära verldens beundran". Det heter ock om
honom: "hans lärdom kunna väl några, om också
få, uppnå, men knappast någon hans gudalika
sinnelag, som älskade alla, ville alla väl, äfven
afundsmän och fiender, och som aldrig
förklenade någon". B. nämndes vanligen "den store",
och en gång när han tillfrisknat från en svår
sjukdom, illuminerades hela Leyden. I
Peterskyrkan derstädes upprestes efter hans död en
vård till hans minne. Bg.
Boers [bours], Holl, bönder, holländska
kolonister i Kaplandet. Till följd af missnöje
med den engelska regeringen, utvandrade 1836
en del af dessa kolonister till det inre af
östbetsjuanernas högland, der de grundlade
Oranjeflods- och Transvaalska republiken.
1. Boëthius, Jakob, prest, f. 1647 i Kila
socken i Vestmanland, blef 1682 filos. magister
i Upsala, sedan han året förut blifvit
konsistoriinotarie i Vesterås. 1684 blef han lektor vid
Vesterås gymnasium och 1686 rektor vid
trivialskolan derstädes. 1688 var han styresman
både för skolan och gymnasium. 1691
utnämndes han till prost och kyrkoherde i Mora. När
Karl XII 1697 i förtid förklarats myndig, höll
B. en predikan, som hade till ingångsspråk:
"Ve det land, hvars konung ett barn är!" S. å.
uppsatte han "Anmärkningar öfver 1686 års
kyrkolag och öfver 1693 års riksdagsbeslut",
hvilken skrifvelse han sände till konungen, som
enligt B:s åsigt borde hänskjuta henne till
presteståndet. Närmaste följden af
anmärkningarna blef emellertid, att B. togs i fängsligt
förvar och fördes till Stockholm, der han
förklarades sitt ämbete förlustig och dömdes till
döden. Skriften uppbrändes offentligen af
bödeln. B. hade redan utvalt text till den
predikan, som skulle hållas öfver honom på
afrättsplatsen, då dödsstraffet af konungen
förvandlades till lifstids fängelse. 1698 fördes han till
Nöteborgs fästning. När ryssarna 1702 intogo
denna, skickades han af dem till Viborg, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
