- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
787-788

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohus län - Bohus läns regemente - Bohvete, bot. Se Bokhvete - Boie (Boje), Heinrich Kristian - Boïeldieu, François Adrien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landsdelarna uppkallades efter dessa
förvaltningsområden. Viken, hvilket namn
ursprungligen omfattade alla landen kring den stora
hafsviken Kristianiafjorden, blef dock den vanligaste
benämningen på Ranrikessyssel. Innebyggarna
i Elfsyssel kallades "elfvagrimar", men folket
i Viken, och i hela landskapet öfver hufvud,
hette vikvärjar, vikmän. Under unionstiden
bildade det nuv. Bohus län en enda lagsaga,
Vikens, fördelad i 16 "skipreidor" (skeppslag),
hvilka i det närmaste motsvarade de nuv.
häraden. Det hörde till Oslo stift och var för
den ecklesiastika förvaltningen klufvet i två
prosterier, Elfsyssels och Ranrike, samt för den
civila i två län: Vikens, omfattande de 9 norra
"skipreidorna", och Bahus län (emedan fogden
bodde på Bahus; se Bohus), omfattande de 7
södra. Vikens län lades snart under Bohus
län, hvilket namn småningom utträngde både
Elfsyssel och Viken. Sedan Bohus län 1658
blifvit afträdt till Sverige, styrdes det först af
egna guvernörer, hvilka emellanåt lydde under
samme generalguvernör som Dal, Vestergötland
och Göteborgs stad; men 1680 förenades
Bohus län, Göteborgs stad, Askims, Östra Hisings
och Säfvedals härad af Vestergötland under en
landshöfding. Denne fortfor att residera på
Bohus till 1700, då han flyttade till Göteborg och
länet fick det namn det ännu bär. – Bohus län
tillhörde, såsom nämnts, i äldre tider Norge,
men var för kortare tid en och annan gång
underlagdt Sverige, såsom under Erik
Emundsson på 800-talet, Olof Skötkonung 1000–18
och Gustaf Vasa, hvilken genom sina
underbefälhafvare intog det 1523, men 1532 lemnade
det till konungen i Danmark. Allt sedan freden
i Roskilde (1658) har det tillhört Sverige. Bland
historiskt märkvärdiga orter må nämnas: den
under den äldre medeltiden frejdade staden
Konungahella (senare Kungælla), hvilken
låg utmed Nordre elfs norra strand, invid det
nuv. öfverste-bostället Kastellegården; det fasta
Bagahus eller Bahus (se Bohus);
Marstrand, hvars slott förstördes af hanseaterna
1368; det af Tord Bonde på 1450-talet byggda
Karlsborgs slott, vid Åbyfjorden, och
Olofsborg, ett betydligt fäste under den senare
unionstiden, hvilket låg vid Bullaren och
förstördes på 1530-talet, när Kristian II sökte
återvinna sina riken. De många befäste platserna
voro nödvändiga i en trakt, hvilken, såsom
Bohus län, var ett gränsland och ständigt utsattes
för anfall under de krig, som fördes mellan de
Skandinaviska folken. – Landets vapen utgöres
af ett med två portar försedt kreneleradt torn,
som har ett upprest lejon på sin venstra sida
och ett på fästknappen upprättstående svärd
på sin högra. Vapenskölden betäckes af en
greflig krona. – Bland beskrifningar öfver
Bohus län må nämnas J. Oedmans "Chorographia
Bahusiensis" (1746) och A. E. Holmbergs
"Bohus läns historia och beskrifning" (1842–45,
2:dra uppl. 1867).

De trupper, som länet är skyldigt att uppsätta
och i fred underhålla, äro: Bohus läns
regemente (infanteri) med 904 nummer (se Bohus
läns regemente
) samt Bohus 1:a och 2:a

båtsmanskompanier (roterade) med tillsammans 469
effektiva nummer (jfr Båtsmanshåll).
Dessutom finnas i länet 41 nya rotar (1 till land-
och 40 till sjöförsvaret), hvilka i fred betala
vakansafgift, och 71 extra rotar (2 till land-
och 69 till sjöförsvaret), hvilkas
rekryteringsskyldighet inträder först i krigstid (jfr
Nya ordinarie roteringen och Extra rotering).
Årsklassen af approberadt beväringsmanskap
från länet utgör något mera än 1,000 man.

Bohus läns regemente (N:o 17) leder sina anor
från en kavalleriafdelning och en
dragonafdelning, hvilka uppsattes i Bohus län efter freden i
Roskilde 1658. Den förra af dessa
afdelningar gaf upphof till det sedermera i södra
Bohus län och Halland förlagda
"Enkedrottningens lifregemente till häst"; den senare till det
i norra Bohus län förlagda Dragonregementet.
"Enkedrottningens lifregemente till häst"
förlades sedermera, under Karl XI, med 4
kompanier i Halland och 4 i södra Bohus län, och
Dragonregementet, som då kallades "Tyska
dragonerna" eller "Gröna dragonerna", förlades
samtidigt med 8 kompanier i norra Bohus län.
1720 sammanslogs det sistnämnda regementet
med de 4 bohuslänska ryttarekompanierna af
"Enkedrottningens lifregemente till häst" till
ett rytteriregemente, som fick namnet "Bohus
läns gröna dragoner" och formerades på 2
bataljoner, den norra och den södra. De 4
halländska ryttarekompanierna af
"Enkedrottningens lifregemente till häst" förlades samtidigt
till båtsmanshållet. Åren 1777 och 1783
förändrades norra bataljonen af "Bohus läns gröna
dragoner" till infanteri af rotehålls natur, och
1791 gick det sammaledes med södra
bataljonen, hvarigenom sålunda "Bohus läns
regemente" bildades. Detta är f. n. indeladt på 8
kompanier med 842 nummer. W. G. B.

Bohvete, bot. Se Bokhvete.

Boie (Boje), Heinrich Kristian, tysk
kritiker, f. 1744 i Holstein, d. 1806 som danskt
etatsråd, utgaf 1770–75, under sin studietid i
Göttingen, "Musenalmanach", ett organ för det
vittra sällskapet "Hainbund", som medverkade
till att göra den tyska skaldekonsten mera
nationel och mera fri från det franska
regeltvånget. 1776 upprättade B. "Deutsches museum",
hvilket från 1789–91 utkom under namn af
"Neues deutsches museum" och var en af
Tysklands bästa tidskrifter i förra århundradet.

Boïeldieu [båjäldiö], François Adrien, den
franska komiska operans störste representant,
föddes d. 15 Dec. 1775 i Rouen, der han
undervisades i musik af organisten Broche och redan
1792 vann bifall med en operett, i hvilken han
tagit Grétry till mönster. Uppmuntrad deraf
vandrade han till Paris, hvarest han till en
början måste försörja sig genom klavérstämning,
men småningom för sina romanskompositioner
vann ett erkännande, som ännu mer förstorades
genom operan La dot de Suzette (1795).
Derefter följde en rad af operor, som gåfvos med
stigande lycka. Zoraime et Zulnare (1798) var
den första, i hvilken tonsättarens egendomlighet
framträdde. Beniovski (1800) röjer inflytande
af Méhul. Calife de Bagdad (1801) hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:11 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free