Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bokhandel - Bokhara (Bochara, Buchara)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annorlunda organiserad än den tyske, i
synnerhet med afseende på förhållandet mellan
förläggare och bokhandlare. I provinserna tryckas
mest skol- och bönböcker äfvensom sådana
literära alster, hvilka ega ett öfvervägande lokalt
intresse. De fleste större bokförläggarna i Paris
förlägga endast sådana arbeten, som höra till
samme literaturgren. Af särskild betydelse är
den franske exportbokhandeln (till Spanien,
Ryssland, Orienten, Syd-Amerika m. fl. st.), hvilken
är betingad af det franska språkets stora
utbredning i dessa land. – Den engelske
bokhandelns hufvudsäte är London; dernäst spela
Oxford, Cambridge, Edinburgh, Glasgow och
Dublin den mest framstående rolen. Den
engelska förläggareverksamheten är af högst
betydligt omfång, såväl med hänsyn till tryckalstrens
antal som till upplagornas storlek. En
egendomlighet äro de engelska billighetsupplagorna,
de s. k. "second-hand books", som erhållas till
mycket nedsatt pris. Till stort gagn för
författare och förläggare länder också den
omständigheten, att hvarje bildad engelsk familj plägar
hålla sig ett godt bibliotek, som ständigt ökas
med nya verk af kända författare. –
Nord-Amerikas bokhandel är organiserad på samma
sätt som Englands. Ännu utgöres en icke
obetydlig del af den literatur, som tryckes
derstädes, af eftertryck från engelska och tyska
original-arbeten; Förenta staterna hafva
nämligen hittills ej velat deltaga i något fördrag till
skyddande af den literära eganderätten.
New-York, Filadelfia och Boston äro hufvudorter för
den amerikanske bokmarknaden. – I Italien
nådde bokhandeln icke någon lyftning förr än
efter 1866, då enhet vans i politiskt hänseende;
men sedan dess har den utvecklat sig raskt med
den tyske bokhandelns former till förebild. –
Äfven Holland och de skandinaviska
landen anslöto sig väsentligen till Tyskland. –
I Danmark fick bokhandeln först från slutet
af förra århundradet en i någon mån
sjelfständig utveckling genom S. Gyldendal. 1837
stiftades "Den danske boghandlerforening", efter
hvars mönster dylika föreningar inrättats i
Sverige (1843) och Norge (1851). 1869 egde
Danmark 263 bokhandlare, bland dem 128 i
Köpenhamn. – I Sverige uppsattes den förste
bokhandeln i midten af 1600-talet, näml. i
Stockholm, af Johan Jansson från Amsterdam. För
att åstadkomma bättre samverkan mellan
förläggare och bokhandlare samt främja deras
ömsesidiga intressen stiftades d. 4 Dec. 1843
"Svenska förlagsföreningen", sedan 1853 kallad
"Svenska bokförläggare-föreningen", hvilken redan
1845 räknade 40 medlemmar och 1877 icke
mindre än 92. I samma syfte hafva allmänna
skandinaviska bokhandlaremöten hållits i
Köpenhamn (1856), Stockholm (1866) och Kristiania
1873. F. n. (1877) finnas i Stockholm 18 och i
landsorten 112 bokhandlare, med 21 filialer. –
Jfr Kirchhoff, "Geschichte des deutschen
buchhandels" (1851–53) och C. Nyrop, "Bidrag til
den danske boghandels historie" (1870). R. G.
Bokhara (Bochara, Buchara). 1) Kanat
i Central-Asien (Turkistan), beläget mellan 37°
och 41° n. br. samt 62° och 71° ö. lgd samt
innefattande 227,550 qv.-kilom. (4,100 qv.-mil).
Omkr. 3,000,000 innev. Landet gränsar i n.
till ryska Turkistan, i s. till Afganistan och i
v. till Kivas öcken. Den östre delen är bergig
med fruktbara floddalar; den vestre utgöres
hufvudsakligen af stepper. Jorden är odlad endast
här och der vid floderna, på den af dem
vattnade salthaltiga lermarken. Rörlig sand betäcker
ofta dalarnas lerbotten. Bland floderna märkas
Amu och den guldhaltiga Serafsjan, vid hvars
fruktbara och tätt bebyggda stränder finnas
frukt-, mullbärs- och bomullsanläggningar samt
fält med kurbits, meloner, korn, hvete och majs.
Klimatet är torrt och helsosamt, under
sommaren + 32,5°–37,5° C., men under vintern så
strängt, att floderna tillfrysa och snön ligger
1/3–2/3 m. (1–2 f.) högt. I Okt. och Febr.
blåsa häftiga nord- och nordvestvindar, som göra
stor skada derigenom att de hvirfla upp
öckensanden och drifva den inåt det bebodda landet.
Bergen lemna guld, salt, svafvel, alun och
salmiak. Bomull och siden alstras i stor
myckenhet. Dessutom odlas ris, råg, korn, hirs, majs,
sesam, meloner, fikon, bomull, krapp, tobak,
hampa, vin m. m. Landets urinnevånare äro de
åkerbrukande "tadsjiks", persernas stamfränder.
I B. bo vidare de turkiske usbekerna, hvilka
eröfrat landet, samt de nomadiserande
turkomanerna, och dessutom araber, perser (mestadels
ditförda som slafvar), kirgiser, hinduer och judar.
De språk, som mest talas, äro turkiska och
persiska. Islam (sunnasekten) är den herskande
religionen. Den ena hälften af befolkningen
lefver som nomader, den andra af landtbruk och
handtverk. Med Ryssland, Afganistan, Indien
och Kina är handeln betydlig; värdet af
omsättningen lär öfverstiga 25 mill. kr. om året.
Styrelsen är en ärftlig despotism. Herskaren
kallades förr kan, men benämnes numera emir
och erkänner sultanen i Konstantinopel såsom
sin andlige öfverherre. Den civila
förvaltningen handhafves af presterna och är grundad på
koran och dess kommentarier. En högskola
finnes, dessutom 200 "medresseh" (kollegier), med
80 lärjungar i hvardera, och 2,000 folkskolor
med 160,000 lärjungar. Hären – 20,000
ryttare och 5,000 man fotfolk – är illa väpnad.
Statsinkomsterna, hvilka utgå af tullarna samt
af den "koppskatt" (personskatt), som
icke-muhammedaner skola betala, och af landtbrukets
afkastning, uppgå till 3–6 mill. kr.
Bokhära jämte kringliggande trakt
benämndes i forntiden Sogdiana. Det blef införlifvadt
med persiska riket och stod ända till detta
väldes störtande (641 e. Kr.) i beroende deraf.
Sedermera drogo än mongoliska horder och än
araber genom landet, hvadan detta sällan åtnjöt
politisk sjelfständighet. 909 blef det eröfradt
af samaniderna, och mot slutet af 10:de årh.
kom det under seldsjukernas välde. När detta,
omkr. ett århundrade senare, gick under,
bildade landet kärnan af det kovaresmiska riket,
hvilket 1219 eröfrades af Dsjingis Kan, som
der anställde de grymmaste härjningar. B:s
välstånd uppblomstrade åter under hans
efterträdare. 1370 eröfrades landet af Tamerlan,
som valde Samarkand till residens. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
