- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
823-824

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boktryckarekonst (Boktryckerikonst) l. Typografi - Bol, Ferdinand - Bola, Sp., kula. - Bolas, kulor eller stenar, som fästas vid en rem för att slungas. Jfr Lasso - Bolag - Bolagsstämma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tidigt andaktsböcker i orter på Afrikas östkust.
Det, såvidt man vet, äldsta afrikanska trycket
härstammar från Terceira och bär året 1583.

Y. Till Australien kom den förste pressen
1795 genom engelska regeringens försorg, men
blef länge obegagnad af brist på kunnigt folk.
Det första privata tryckeriet grundades i
Sydney 1802, och redan 1803 framträdde den
första tidningen, "Sydney gazette and New
South-Wales advertiser", länge den enda i kolonien.
Sedan 1820-talet har boktryckeriet – i
synnerhet tidningsväsendet – utvecklat sig raskt i
Australien. I början af 1873 utkommo ensamt
i Victoria 121 periodiska skrifter; i det öfriga
Australien tillsammans omkring 200 (bl. a. 2
svenska).

B. Boktryckarekonstens teknik. I
vidsträckt mening omfattar denna konst två
hufvuddelar: sättningen (åstadkommandet af den s. k.
formen) och tryckningen (hvarigenom s. k.
afdrag medelst pressen erhållas af den färdiga
formen). Under sitt arbete befinner sättaren sig
framför en sättkast (en låda, försedd med olika
fack, af hvilka hvart och ett innehåller ett
antal typer af samme bokstaf). Denne kast
hvilar på den s. k. regalen, hvilken har utseendet
af en pulpet. I vinkelhaken (en metallränna af
en sättlinies längd) sammanställer sättaren olika
kombinationer af typer (bokstäfver, skiljetecken,
siffror, utslutningar o. s. v.). Dessa öfverföras
sedan till "skeppet" (en trä- eller zinkplatta med
upphöjda kanter) och derifrån i ombrutna
kolumner till formen (en jernram inom hvilken
kolumnerna hållas åtskilda genom mellanlägg af trä
eller metall), som till sist lägges under
pressen. De vanliga slagen af tryckskrift äro
fraktur (en utveckling af den gamla gotiska
munkstilen och schwabach-stilen), antiqva
(vanligen kallad latinsk stil) och kursiv (lutande
stil). Inom hvar och en af dessa grupper
särskiljas olika grader af storlek (petit, bourgeois,
korpus, cicero, mittel, text, kanon o. s. v.) och
korpulens (smal, mager, fet). För tryckningen
af hvarje ark kräfvas två formar: den ena för
"sköntrycket" (framsidan), den andra för
"vidertrycket" (baksidan). Man har numera på många
ställen maskiner både för sättning (t. ex. de af
svenskarna Rosenberg och Wiberg samt dansken
Sörensen uppfunna) och afläggning (stilens
återställande i kasten efter verkstäldt tryck). –
Ända till 1772 kände man endast den af
Gutenberg införda enkla boktryckarepressen med
skruf, och det dröjde ännu 50 år, innan de
nyare pressarna började spela någon betydande
rol. De första förbättringarna på den gamle
pressen gjordes af holländaren Bläu. Af större
betydelse blef den (omkr. 1820) af lord
Stanhope konstruerade jernpressen, hvars storlek
gjorde det möjligt att trycka ett helt ark på en
gång. Efter Stanhopes tid hafva mer än tjugo
nya konstruktioner af handpressar kommit i
bruk, med hvilka kunna tryckas ända till 3,000
exemplar om dagen. Med maskinpressen,
uppfunnen af Fr. König från Eisleben (f. 1775)
uppgick ett nytt tidehvarf för
boktryckarekonsten. Med dess hjelp tryckas nu lätteligen 1,200
exemplar i timmen, och snart sagdt dagligen

göras nya förbättringar. I England och Amerika
har den starka tidningsafsättningen ledt till
uppfinningen af verkliga jättepressar, af hvilka några
uppgifvas kunna trycka t. o. m. 40,000 exemplar
i timmen. Produkterna blifva visserligen i detta
fall icke så vackra, men uppfylla ganska väl de
fordringar, som man billigtvis kan ställa på
tidningstryck. Man har numera äfven pressar, i
hvilka man samtidigt kan trycka med två
färger; förr måste man i sådana fall alltid taga
två särskilda aftryck. Den vid tryck
nödvändiga färgen är vanligan svart (uttrycket "svärta"
nyttjas dock ej i tryckerierna) och består af
en sorgfällig blandning af linoljefernissa och
kimrök eller lampsot samt beredes i mycket
olika grader af godhet. På färgen beror till
stor del tryckets skönhet; men äfven många
andra omständigheter, i första rummet
tryckarens färdighet, bidraga till densamma.
Derför heter det ock, att "en god sättare är värd
silfver, men en god tryckare är värd guld". –
Jfr K. Falkenstein, "Geschichte der
buchdruckerkunst", P. Dupont, "Histoire de l’imprimerie",
och [G. E. Klemming] "Försök till historia om
Sveriges boktryckerier". R. G.

Bol, Ferdinand, holländsk målare och etsare,
f. i Dortrecht 1611, d. i Amsterdam 1681 (1680?),
var en af Rembrandts förnämste lärjungar. Också
visa de arbeten han utförde före 1650 starkt
inflytande af denne mästare, från hvars
målningssätt han emellertid sedermera allt mer
aflägsnade sig. B. målade åtskilliga historiska
(bibliska) kompositioner, men hans flesta och
förträffligaste verk äro porträtt. I Stockholms
nationalmuseum är han representerad med 2
(4?) taflor, och i samlingen på Kristiansborgs
slott i Köpenhamn finnes bl. a. ett af hans
utmärkta porträtt, af amiral Ruyter (1668). B:s
raderingar, i hvilka han kommer Rembrandt
ganska nära, uppgå endast till sexton blad. Ett
af de bästa bland dessa: Abraham, offrande
Isak,
finnes i nationalmuseum i Stockholm.

Bola, Sp., kula. – Bolas, kulor eller
stenar, som fästas vid en rem för att slungas. Jfr
Lasso.

Bolag, jur., en förening af
förmögenhetskrafter (arbete, gods eller penningar) till
verksamhet för ett gemensamt ändamål. Man
skiljer emellan bolag, i hvilka delegarna äro
personligen ansvariga för bolagets förbindelser, s. k.
namngifna eller öppna bolag, och bolag,
i hvilka förbindelserna hvila endast å
delegarnas insatser i bolaget, s. k. anonyma bolag.
Till den förre gruppen höra handelsbolag och
rederibolag, till den senare aktiebolag.
Emellan dessa båda former ligga sådana bolag, i
hvilka vissa delegare svara personligen och de
öfrige icke: s. k. halft namngifna bolag
eller kommanditbolag. – Jfr Aktiebolag,
Handelsbolag, Kommanditbolag,
Rederibolag
. J. H-r.

Bolagsstämma, jur., sammanträde mellan
delegarna i ett bolag, företrädesvis aktie- och
rederibolag, för öfverläggning och besluts fattande
om sådana bolagets angelägenheter, som enligt
den för bolaget fastställda ordningen böra
gemensamt afgöras af bolagsmännen. De ärenden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:56 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free