Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boltenhagen - Bolton le Moors - Bolum - Bolus - Bolza, ostindisk bomullsdräll - Bolzano, stad i Tyrolen. Se Botzen - Bolzano, Bernhard - Bom, sjöv. - Boman, Magnus - Boman, Per Konrad - Bomarsund - Bomb - Bomba, vestindisk slafuppsyningsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Boltenhagen, mycket besökt badort i
Mecklenburg-Schwerin, vid Östersjön, mellan
Wismar och Lybeck.
Bolton le Moors [båltön li mors], vigtig
fabriksstad i Lancastershire i England, n. v. om
Manchester, vid Croach. 82,853 innev. (1871).
Bolum, socken i Vestergötland, Skaraborgs län,
Valle härad. Arealen (utom socknens andel i
Billingen) 2,856 hekt. (5,786 tnld). 969 innev.
(1876). Annex till Broddetorp, Skara stift,
Vinköls kontrakt.
Bolus (Grek. bolos, jordklump), min., kallas
vissa för känseln feta leror, hvilka vid beröring
med tungan häfta starkt dervid och i vatten
sönderfalla med ett knastrande ljud. Deras färg
vexlar mellan hvitt och brunrödt. De äro en
förvittringsprodukt af basalt och närslägtade
bergarter samt träffas i Armenien, på Lemnos,
i Italien, Bajern m. fl. st. Fordom tillskref man
bolus (särdeles den lemniske) medicinska
egenskaper och formade deraf små kakor, hvilka
försågos med bilden af en hind (Dianas
sinnebild), hvaraf benämningen terra sigillata. P. T. C.
Bolza, ostindisk bomullsdräll.
Bolzano, stad i Tyrolen. Se Botzen.
Bolzano, Bernhard, katolsk teolog och
filosof, f. 1781 i Prag, blef 1805 professor i
religionsfilosofi vid dervarande högskola, men
afskedades 1820, derför att han ansågs hafva
framställt kätterska lärosatser. Död 1848.
Såsom teolog var han rationalistisk och såsom
filosof anhängare af Leibniz. Hans förnämsta
verk är Wissenschaftslehre. Versuch einer neuen
darstellung der logik (1837).
Bom, sjöv., ett rundhult (vanligen af trä,
stundom af jernplåt), som tjenar att utspänna
den undre delen af ett segel. Bommen får
alltid namn efter det segel han tillhör:
mesanbom o. s. v. Bogsprötets förlängningar kallas
klyfvarbom och jagarbom. De segel,
hvilkas underkant "litsas" (fästas) eller uthalas till
en bom, kallas bomsegel. De tåg, med hvilka
bommens och seglets ställning förändras vid en
vindomkastning, kallas bomskot, och det tåg,
som uppbär bommens yttre ände, bomdirk.
Stundom får man äfven höra ledsegelsspiror
benämnas ledsegelsbommar, hvilket beror på en
förblandning af den svenska och den engelska
benämningen. Det rundhult, som tjenar att
utbreda underledseglets undre del och som, då
fartyget ligger i hamn eller till ankars, begagnas
till båtarnas förtöjning, kallas waterbom. Det
från densaminas yttre ände akter-öfver gående
tåget kallas bomtåg och nyttjas dels till att
gifva waterbommen olika ställning och dels till
fäste för dem, som flytta eller fasthålla båtarna
långs sidan. R. N.
Boman, Magnus, prest, öfversättare, f. 1758
i Lilla Mellösa socken i Södermanland, blef
student i Upsala 1784 och prestvigd 1786. Efter
ett lif af fattigdom och försakelser dog han 1808
som skollärare i Södertelje. Under sin
studenttid idkade han grundliga språkstudier, och på en
tid, då ingen annan tänkte på en svensk
hexameter, öfversatte han i detta versslag "Phaedri
aesopiska fabler" (1788). Sedermera öfversatte
han äfven Ovidii "Förvandlingar" (1795–98),
"Dionysii Catonis sedolärande disticha till sin
son" (1802) samt "Arbeten och dagar, sånger
af Hesiodos" (1813, utgifna af L.
Hammarsköld).
Boman, Per Konrad, tonsättare och
skriftställare, f. 1804, kamrerare i
Generaltullstyrelsen 1845, d. 1861, var elev af P. Frigel och skref
de på K. teatern i Stockholm uppförda
operetterna Byn i bergen (1846) och Ljungby horn
och pipa (1858) samt kantaten Gustaf Vasas
dröm äfvensom variationer för piano, sånger
m. m., hvarjämte han tillsammans med J. N.
Ahlström utgaf en samling svenska folkmelodier.
Hans literära verksamhet består i kritiska
uppsatser i "Posttidningen", värdefulla bidrag till
"Ny tidning för musik", öfversättning af Birchs
"Darstellung der bühnenkunst" ("Handbok i den
dramatiska literaturens historia", 1850) m. m.
1854 höll han i Stockholm en serie talrikt
besökta föreläsningar öfver musikens historia. A. L.
Bomarsund, kasematteradt fäste på Åland,
anlagdt af ryssarna någon tid efter öns
eröfring. Under det s. k. Krimkriget anfölls det af
en engelsk flotta, som förde den franska
divisionen Baraguay-d’Hilliers ombord. Den 8 Aug.
1854 landstego trupperna på tre ställen och
inneslöto genast fästet. Den 10:e s. m. öppnades
elden, och sedan de båda tornen gifvit sig, måste
hufvudfastet, dagtinga d. 16:e s. m., då
befälhafvaren, general Bodisco, och något mera än
2,000 man blefvo fångar. Eröfrarna sprängde
fästet. Genom freden i Paris 1856 förband sig
Ryssland att icke hafva någon befäst punkt eller
några militära etablisscment på Åland. C. O. N.
Bomb. 1. Krigsv. En ihålig, rund kastkropp,
som är afsedd att sprida förödelse vare sig
genom sprängning eller antändning. –
Sprängbomben springer i bitar, när
sprängladdningen öfvergår till gasform, och användes
antingen mot lefvande föremål eller mot fasta. På
sprängbomben finnes blott ett enda hål, genom
hvilket sprängladdningen införes, hvarefter ett
brandrör insättes, genom hvilket
sprängladdningens antändning på bestämd tid
åstadkommes. – Brandbomben fylles med brandsats
och har två eller flere hål, genom hvilka
lågan från den antände brandsatsen skall slå ut.
Brandsatsen antändes af den krutgas, som
utvecklas vid eldvapnets affyrande. – Bomber
benämnas äfven svåra och lätta; de förre
hafva tjockare gods än de senare. Bomberna
kallas, allt efter diameterns storlek, 7-tums,
9-tuins o. s. v. En 7-tums bomb väger omkr.
27,5 kilogr. (65 skålp.); en 9-tums omkr. 53
kilogr. (125 skålp.). W. G. B.
2. Geol. Vulkaniska bomber kallas de
vanligen runda eller äggformiga stycken eller
bållar af stelnad lava, hvilka – jämte mindre,
ärt- och bön-stora bitar (lapilli eller rapilli) samt
fint, slaggartadt stoft (vulkanisk aska) –
vanligen betäcka vulkanernas sidosluttningar. De
bildas derigenom att den mängd af smälta
lavastycken, som vid vulkaniska utbrott uppkastas
ur krateröppningen, under sin färd i luften
antaga droppform och sedermera före
nedfallandet stelna. E. E.
Bomba, vestindisk slafuppsyningsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
