Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonaparte, Louis - Bonaparte, Marie Pauline - Bonaparte, Maria Annunciata Carolina - Bonaparte, Jérôme l. Hieronymus - Bonar, Horatius - Bonarps hed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kronan. Under de hundra dagarna vägrade han
att blanda sig i de offentliga angelägenheterna.
Efter Napoleons fall bosatte han sig i Rom, der
han tillbragte större delen af sitt återstående
lif. 1802 hade Napoleon tvungit honom att gifta
sig med Hortense Beauharnais (se Hortense),
kejsarinnan Josefinas dotter. Också blef
äktenskapet högst olyckligt, och de båda makarna
lefde under flere år skilda från hvarandra. 1815
anhängiggjorde L. en rättegång mot sin
hustru för att tvinga henne att öfverlemna deras
äldste son åt faderns vård och uppfostran, och
han vann denna process, som på sin tid väckte
stort uppseende i Europa. Han dog 1846, efter
att under de sista åren hafva djupt lidit af sonen
Louis Napoleons oförnuftiga insurrektionsförsök
i Strassburg och Boulogne. L. var en flitig
författare; bl. a, utgaf han Marie, les peines
de l’amour, ou les hollandaises (1814),
Documents historiques et reflexions sur le
gouvernement de la Hollande (1821), Essai sur la
versification (1825–26), Réponse à sir Walter
Scott (1830) samt några diktsamlingar. Han
hade tre söner, af hvilka två, Napoleon Louis,
f. 1804, d. 1831, och Charles Louis
Napoleon (se Napoleon III), f. 1808, d. 1873,
kommo till mogen ålder.
6. Marie Pauline B., f. i Ajaccio d. 22
April 1780, blef 1801 gift med den franske
generalen Leclerc, hvilken hon 1802 åtföljde på
expeditionen till S:t Domingo. Efter hans död,
s. å., återvände hon till Frankrike och ingick
1803 äktenskap med prins Camille Borghese,
en rik italiensk ädling. Denna förening blef
högst olycklig, och slutligen skildes hon från
sin man. 1806 fick hon af Napoleon det lilla
furstendömet Guastalla, som hon innehade till
kejsarens fall. Hon älskade varmt Napoleon,
hvars älsklingssyster hon var, men låg ofta i
kif med honom. Hon åtföljde honom till Elba
och ställde före slaget vid Waterloo sina juveler
till hans förfogande. Flere gånger anhöll hon
att få komma till honom på S:t Helena; då
hennes begäran slutligen uppfylldes, var brodern
redan död. Sedan 1815 bodde hon vanligen i
Rom, der hon i Villa Sciarra samlade omkring
sig en lysande sällskapskrets. Död 1825. Hon
var ryktbar for sin utomordentliga fägring.
Hennes af Canova förfärdigade bild (såsom
Venus Victrix) är ett allbekant konstverk.
7. Maria Annunciata Carolina B., f. i
Ajaccio d. 25 Mars 1782, ingick 1800
äktenskap med Joachim Murat (se d. o.), som då
var divisionsgeneral, och blef såsom dennes
hustru drottning af Neapel 1808. Efter Murats
flykt (1815) hölls hon en kort tid fängslad i
Österrike. Sedermera fick hon tillåtelse att
bosätta sig i Triest. Död i Florens 1839. Kort
före sin död fick hon en pension af franska
regeringen. Hon hade fyra barn.
8. Jérôme l. Hieronymus, Napoleons
yngste broder, född d. 15 Nov. 1784 i Ajaccio,
ingick 1800 i flottan. Under det han 1802
kryssade såsom fregattkapten mellan Tabago och
S:t Pierre, blef han jagad af engelska skepp
och måste segla till Amerika, der han stannade
i fem år. Under tiden gifte han sig med en
ung och fager amerikanska, miss Elisabeth
Patterson, dotter af en köpman i Baltimore.
Napoleon utfärdade emellertid ett dekret, som
upphäfde detta giftermål, och förbjöd hustrun att
komma till Frankrike. J. fogade sig efter
kejsarens vilja och belönades derför med
utnämning till konter-amiral. 1806 blef han
brigadgeneral i armén. 1807 utropades han till konung
af Westfalen, och s. å. gifte han sig med
prinsessan Katarina (f. 1783, d. 1835), en dotter
till konung Fredrik af Würtemberg. J. var
i sjelfva verket endast en namnkonung, ty hans
land styrdes helt och hållet efter Napoleons
vilja. Öfver denna förödmjukande ställning
tröstade han sig i ett lysande hofs njutningar och
nöjen. Han åtföljde Napoleon till Ryssland, men
föll i onåd för några af honom begångna
strategiska fel. Slaget vid Leipzig 1813 beröfvade
honom hans tron. I händelserna under de
hundra dagarna tog han en betydande del. Efter
slaget vid Waterloo och Napoleons andra
tronafsägelse begaf han sig till sin svärfaders land,
der han hölls i ett slags fångenskap. Sedan
uppehöll han sig på åtskilliga ställen, tills han
1847 fick tillåtelse att komma till Paris. 1848
blef han guvernör öfver invalidhotellet, 1850
marskalk af Frankrike och 1852 president i "conseil
d’état". Död 1860. Jérôme hade i sitt första
äktenskap en son, Jérôme B.-Patterson, f.
1805, som blef en rik egendomsegare i Amerika,
och i sitt andra äktenskap tre barn, bland hvilka
den bekante Napoleon Joseph Charles
Paul B., vanligen kallad prins Napoleon, som
föddes d. 9 Sept. 1822 i Triest. Han valdes
1848 till Korsikas representant i
nationalförsamlingen, der han slöt sig till det
demokratiska partiet. 1852 utnämndes han till fransk
prins och divisionsgeneral samt deltog i
sistnämnde egenskap i fälttåget på Krim. Han
företog 1856 vidsträckta resor, under hvilka han
äfven besökte Skandinavien. Under kriget 1859
hade han ett befäl i Toscana, i hvilket
hertigdöme Napoleon ämnade göra honom till regent.
Före och under 1870 års krig skickades han i
flere diplomatiska uppdrag till Italien. Efter
Napoleons fall uppehöll han sig en tid i Schweiz
och Italien. Han är f. n. en af Korsikas
representanter i franska deputeradekammaren. 1859
blef han gift med Victor Emanuels dotter
Clotilde, med hvilken han har tre barn. Hans
demokratisk-radikala sympatier bragte honom
ofta i ett spändt förhållande till Napoleon, med
hvars efterlemnade familj han också lefver i
tvedrägt. B. F. O.
Bonar [bå’nar], Horatius, engelsk teolog och
hymnförfattare, f. 1808, sedan 1837 pastor vid
North church i Kelso, har utgifvit en mängd
vetenskapliga arbeten, hvilka dock till störste
delen innehålla teologiska spetsfundigheter. Hans
hymner deremot intaga ett framstående rum
såväl genom sitt inre värde som genom den
formella behandlingen. De äro samlade i Hymns
of faith and hopes (1857–66; ny uppl. 1871)
och The song of the new creation and other
pieces (1871).
Bonarps hed är belägen i Skåne,
Kristianstads län, Norra Åsbo härad, Riseberga socken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
