Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonstorp - Bon ton, Fr., god ton. Jfr Bon - Bonum (egentl. neutr. af Lat. bonus, god), det goda, gods. - Commune bonum, gemensam tillhörighet. - Summum bonum, det högsta goda - Bonus eventus - Bonvicino, Alessandro - Bonvivant, Fr., goddagspilt, "lebensbruder", "rustare". Se Bon - Bonz (Jap. bon-si, Kin. fan-seng, andlig), japanesisk eller kinesisk prest af Fos eller Buddhas religion - Bonässla, bot. Se Ballota - Boo, namn på tvänne socknar. Se Bo - Books, Eng., ett slags fint, genomskinligt bomullstyg - Boom - Boom, Johan (Jan) van - Bootes - Booth, engelsk-amerikansk skådespelarefamilj - Booth, Barton - Booth, Junius Brutus - Booth, Jay Wilkes - Boothia Felix - Bopaul, vasallstat och stad i britiska Ostindien. Se Bhopal - Bopp, Frans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
13 1/4 ofm., 9 5/8 fm. mtl. 701 innev. (1876).
Annex till Tofteryd, Vexiö stift, Östbo kontrakt.
B. skrefs fordom Bodhingstorp (1371) och
Bodungxthorp (1425).
Bon ton [bång tå’ng], Fr., god ton. Jfr Bon.
Bonum (egentl. neutr. af Lat. bonus, god),
det goda, gods. – Commune bonum,
gemensam tillhörighet. – Summum bonum, det
högsta goda.
Bonus eventus (egentl. "god utgång",
grekernas Agatodemon), Rom. mytol., en
landtlig gudom, som i början ansågs förläna god
årsväxt och sedan äfven lycklig utgång på företag
i allmänhet. I Rom var ett tempel helgadt åt
honom. Han afbildas vanligtvis såsom en ung
hjelte på en bevingad vagn, med en offerskål
i den högra handen samt vallmoknoppar och
sädesax i den venstra.
Bonvicino [-vitilnå], Alessandro, kallad il
Moretto da Brescia ("den lille moren från
B."), italiensk målare, Tizians lärjunge, föddes
i slutet af 1400-talet i Brescia och dog
derstädes omkr. 1560. Han förenar Rafaels
själfulla uttryck med Tizians friska karnation.
Karakteristisk för honom är den ljusa grunden,
ur hvilken figurerna på ett underbart sätt träda
åskådaren till mötes. De förnämsta af hans
arbeten (både fresker och oljemålningar), hvilka
alla vittna om en djup religiositet, finnas i hans
födelsestad.
Bonvivant [bångviva’ng], Fr., goddagspilt,
"lebensbruder", "rustare". Se Bon.
Bonz (Jap. bon-si, Kin. fan-seng, andlig),
japanesisk eller kinesisk prest af Fos eller Buddhas
religion.
Bonässla, bot. Se Ballota.
Boo, namn på tvänne socknar. Se Bo.
Books [boks], Eng., ett slags fint,
genomskinligt bomullstyg.
Boom [båm], stad i belgiska prov.
Antwerpen, s. om Antwerpen, vid Rupel. 11,390 innev.
(1874). Betydlig industri.
Boom, Johan (Jan) van, pianist och
tonsättare, f. 1807 i Utrecht, gjorde 1825 en
konstresa till Danmark och Sverige, hvarefter han
stannade i Stockholm, der han 1849 blef lärare
och 1859 professor i pianospel vid
konservatoriet. Död 1872. Hans kompositioner utgöras
af operan Necken (gifven på K. teatern 1844),
tonmålningen Fritiof på hafvet, en Mässa,
Halleluja, chör för mansröster med ackompanjemang,
utförd vid kronprinsen Karls (sedan Karl XV)
förmälning, solosånger, qvartetter, trior och
solostycken för piano m. m. I sina kompositioner
röjer B. en solid teknik utan ovanligare
egendomlighet. Såsom pianist och pianolärare var
han utmärkt. A. L.
Bootes (Grek., af bus, oxe), "oxdrifvare", Grek.
mytol., en stjernbild på norra hemisferen, i
närheten af Karlavagnen. Den består af 54
stjernor, bland hvilka märkes en stjerna af första
ordningen, Arcturus, som vanligen afbildas
såsom en man, med ett hundkoppel i den ena
handen och en klubba i den andra. Det mytologiska
ursprunget till denne stjernbild är ovisst. Enligt
Hyginus hette B. egentligen Filomelos och
var son af Demeter och Jason samt blef, till
belöning för sin uppfinning af plogen, af sin
moder förvandlad till en stjernbild. Enligt en
annan uppgift är B. ett binamn på Arkas,
Lykaons och Kallistos son, hvilken fadern
slagtade och vid måltiden framsatte åt Zevs, för
att pröfva dennes allvetenhet. Zevs återkallade
B. till lif och upptog honom sedermera, jämte
modern, ibland stjernbilderna.
Booth [both], engelsk-amerikansk
skådespelarefamilj. – 1. Barton B., f. 1681, d. 1733,
var bestämd för det andliga ståndet, men hans
framgång vid uppförandet af skoldramer gjorde,
att han öfvergaf sitt hem för att åtfölja ett
resande teatersällskap. 1701 uppträdde han i
London och vann inom kort anseende såsom en
af sin tids störste skådespelare. Han ansågs
äfven såsom en god författare. – 2. Junius
Brutus B., f. 1796 i London, en genialisk, men
excentrisk konstnär, som i synnerhet utmärkte
sig i Shakspeares tragedier. Han uppträdde
till en början i London, vid sidan af Edm. Kean,
och från 1821 i de store nordamerikanske
städerna, der han vann stort bifall, ehuru han ofta
tröttade publiken med en till vanvett gränsande
öfverspändhet. Han dog 1853 i Cincinnati. –
3. Jay Wilkes B., den förres son, hade
vunnit stort rykte som tragisk skådespelare,
särskildt i Hamlets rol, då han, fanatiserad för
sydstaternas sak, lönmördade presidenten Lincoln
under en representation i Washington d. 14
April 1865. Han undkom till staten Maryland,
men upptäcktes snart, och, emedan han satte
sig till motvärn mot dem, som skulle häkta
honom, blef han nedskjuten, d. 26 April s. å.
Boothia Felix, Amerikas nordligaste halfö,
förenad med fastlandet genom Boothia-näset
och skild från halfön Melville genom
Boothia-golfen (den sydliga fortsättningen af
Prince-regent-bukten). B. upptäcktes af John Ross, som
uppkallade det efter sin vän Felix Booth,
hvilken 1829 hade försett honom med medel för
en Nordpolsexpedition.
Bopaul [båpål], vasallstat och stad i britiska
Ostindien. Se Bhopal.
Bopp, Frans, grundläggaren af den
jämförande språkforskningen, föddes d. 14 Sept.
1791 i Mainz och begaf sig 1812 till Paris för
att studera orientaliska språk. Första frukten af
hans studier var Ueber das conjugationssystem
der sanskritsprache etc. (1816), hvilket genom
sin analys af sanskritverbet blef grundvalen för
den moderna språkforskningen. 1817 begaf han
sig för sina studiers fortsättande till London,
der han 1819 utgaf en med latinsk
öfversättning försedd upplaga af "Nala och Damajanti",
en episod ur den stora indiska dikten
"Mahâbharâta". 1821 utnämndes han till extra
ordinarie och 1825 till ordinarie professor i
orientalisk literatur och allmän språkvetenskap vid
högskolan i Berlin. Genom sin muntliga
undervisning derstädes äfvensom genom flere
ypperliga läroböcker – grammatiska arbeten, i
synnerhet öfver sanskrit: Ausführliches
lehrgebäude der sanskritasprache (1827), Grammatica
linguae sanscritae (1832) och Kritische
grammatik der sanskritsprache in kürzerer fassung
(1834; 4 uppl. 1868) – främjade B. i hög grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
