Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bordläggning, skeppsb. - Bordläggning, statsr. - Bordogni, Marco - Bordone, Paris - Bordone, Philippe Toussaint Joseph - Bordoni, Faustina, sångerska. Se Hasse - Bordpenningar - Bonrduna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetet på samma gång kan försiggå på flere
ställen af fartyget. I de långskepps löpande
fogarna mellan närliggande stråk, i de s. k.
vexlarna, sammannitas plåtstråken med
antingen enkel eller dubbel nagelrad, i hvilket
sistnämnda fall naglarna sitta sicksack. Hvarje
plåtstråk består af flere plåtar, hvilka äro
sammanfogade ände mot ände, så att deras
yttersidor bilda en jämn yta. En sådan fogning
kallas lask eller skarf. Plåtändarna
förbindas sinsemellan med en på stråkets innersida,
midt öfver skarfven, lagd plåtremsa, kallad
skarfribba. Denna ribba fästes till plåtändarna
med en dubbel rad naglar på hvardera sidan
om skarfven. Det stråk, som ligger midt för
fartygets öfre däck, kallas berghultsstråk
(fig. 2, c) och är alltid ett ytterstråk. Ifrån
detta och nedåt blir hvartannat stråk
innerstråk och hvartannat stråk ytterstråk, ända ned
till det som fastnitas till kölen, hvilket kallas
kölstråk (fig. 2, h). Jfr Berghult och
Brädgång. R. N.
Bordläggning, statsr., ett af de sätt, hvarpå
tid och tillfälle beredes för medlem af en
beslutande församling eller af en komité, en
direktion, ett kollegium o. s. v. att före ett ärendes
afgörande taga närmare kännedom om till
detsamma hörande frågor och handlingar. Man kan
dervid förfara antingen så, att handlingarna i
saken kringsändas till medlemmarna, en efter
annan (ställas på cirkulation), hvilket brukas i
kollegiala ämbetsverk; eller så, att af skrifter
utdelas, vare sig genom handskrift eller tryck – det
senare vanligt inom representant-församlingar
–; eller ock så, att handlingarna, för att under
en viss tid vara tillgängliga för dem, som vilja
taga kännedom om desamma, qvarlemnas på
bordet i det rum, der sammanträdena hållas
(bordläggning). Det sistnämnda förfarandet, hvarom
här är fråga, har sitt ursprung i vår riksdags
arbetsordning och spåras i vår första
riksdagsordning af d. 24 Jan. 1617, i hvilken ständerna
förbjödos att taga de af K. Maj:t framställda
propositionerna med sig, utan förpligtades att
"dem hvar i sitt förordnade rum öfverlåta,
berådslå och betänka, och när de skiljas åt lemna
dem qvar, till dess de dagen derefter komma
åter tillsamman igen", och sedan allt var
beslutet, återleverera dem i kansliet. I senare
riksdagsordningar blef denna bordläggning använd
i sin nuvarande betydelse, nämligen för att
bereda betänketid till ärendets pröfning, innan det
afgöres. 1723 års riksdagsordning, § 16,
föreskref, att i saker af större vigt
deputationsarbetet (utskottsbetänkandet) skulle lemnas på
bordet en eller flere dagar, att hvar kan hafva
dertill fritt tillträde. Detta sätt att bereda
betänketid och tillfälle till pröfning blef närmare
bestämdt i 1810 års riksdagsordning, § 49, och
som – ehuru det, sedan numera alla
riksdagshandlingar före afgörandet tryckas och utdelas
till ledamöterna, ej kan anses i och för sig
behöfligt – bibehållits äfven i nu gällande
riksdagsordn. (jfr §§ 58 o. 59) för att till en del
ersätta de s. k. läsningar, som äro föreskrifna
i andra parlamentariska församlingars
arbetsordningar för att bereda tillfälle till väckta
förslags grundliga pröfning. – Det inom
riksdagen utbildade förfarandet härutinnan har
tjenat till förebild för öfverläggningsordningar
annanstädes, der ärenden pröfvas och afgöras
kollegialt eller samfäldt. I hvilka fall och huru
ofta bordläggning må ega rum, innan ett ärende
afgöres, samt huru långt enskilda medlemmars
rätt att få förnyad bordläggning beviljad
sträcker sig, beror på särskilda föreskrifter eller
särskild praxis i olika församlingar. Enligt
svenska riksdagsordningen gäller i allmänhet
såsom grundsats, då fråga är om ett väckt
förslags afgörande, att bordläggning skall ske en
gång och kan på fleres begäran förnyas, men
att ärendet, då det dernäst i laga ordning
förekommer till behandling, måste afgöras. –
Bordläggning bör skiljas från uppskof med ett
ärendes afgörande. Oberoende af bordläggning kan
nämligen tiden för ett ärendes företagande till
slutligt afgörande utsättas till dag, som inträffar
senare än den, hvilken efter
bordläggningsordningen bort komma i fråga. H. L. R.
Bordogni [-dånji], Marco, italiensk
sånglärare, f. 1789, professor vid konservatoriet i
Paris sedan 1820, d. 1856. Bland hans många
utmärkta elever nämnas sångerskorna Damoreau,
Sontag, Dobré m. fl. Hans Solféges pour le
chant äro mycket spridda. A. L.
Bordone, Paris, italiensk målare, Tizians
och Giorgiones lärjunge, f. omkr. 1500 i
Treviso, flyttade 1538 till Frankrike, der han
inträdde i Frans I:s tjenst och blef en af den
förnäma verldens, i synnerhet damernas, mest
omtyckte porträttmålare. Död i Venezia 1570.
Han var en framstående kolorist, och hans
formgifning är full af behag, om också stundom
alltför vek. Arbeten af honom finnas i de flesta
större samlingar.
Bordone [-dån], Philippe Toussaint
Joseph, fransk läkare och militär, f. 1821, deltog
i Krimkriget (1854–56) såsom kirurg vid
franska flottan. 1860 åtföljde han Garibaldi på
expeditionen till Sicilien och Neapel, och under
fransk-tyska kriget 1870–71 tjenstgjorde han
såsom dennes generalstabs-chef. 1872
häktades han i Marseille och ställdes under åtal för
en komplott mot statens säkerhet, men
frikändes. Kort derefter anklagades han för
kränkande yttranden om öfverste Chenet, men
frikändes äfven då. Under detta mål kom
emellertid i dagen, att han under sin föregående
bana blifvit tre gånger lagligen fälld för grofva
bedrägerier. Han har författat Garibaldi et
l’armée des Vosges (4: de uppl. 1874).
Bordoni [-dåni], Faustina, sångerska. Se
Hasse.
Bordpenningar, kamer., en på Gotland förr
bruklig gemensam benämning för trenne små
skatteafgifter, näml. lagmansränta,
häradshöfdingeränta och tingsgästningspenningar.
Beloppet var 24 öre s. mt af hvarje "disk". Kbg.
Borduna, Ital. bordone, Fr. bourdon. 1) Täckt
2,38–4,75 m. (8–16 f.) lång labialstämma i
orglar. Den begagnas för att gifva fyllighet
åt andra register. – 2) I allmänhet hvarje
slags brumbas, t. ex. i säckpipan och
nyckelharpan. A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
