Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgareskolor l. Lägre realskolor - Borgarestånd. Se Borgare - Borgareväpning - Borgartinget - Borgbacken - Borgeby l. Borreby - Borgen, Borgensförbindelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nuv. pedagogierna. Vid 1873 års riksdag (i en
till särskilda utskottets betänkande fogad
reservation) föreslog A. Ehrensvärd, att alla
pedagogier samt två- och tre-klassiga
elementarläroverk skulle indragas och ersättas af lägre
realskolor, eller s. k. borgareskolor. Emellertid har
i denna fråga ännu intet vidgjorts hvarken från
statens eller kommunernas sida.
Stockholms borgareskolor äro ett slags
söndags- och aftonskolor, ämnade att meddela
arbetare de för en medborgare oundgängligaste
kunskaperna. De stiftades 1836 af sällskapet
"Det redliga förbundet", upphörde tillika med
detta sällskap 1841, men återupprättades 1842 af
"Sällskapet till befrämjande af Stockholms stads
borgareskola". F. n. finnas 4 sådana skolor
(eller afdelningar) i olika trakter af staden.
Undervisningstiden, ursprungligen 4 timmar i
veckan, är nu 9 timmar. Sedan 1853
meddelas detta slag af undervisning på 4 stadier:
religionsskolan (kateketskolorna), lägre
realskolan (handtverksskolorna), högre realskolan
(egentliga borgareskolan) och tekniska skolan
(slöjdskolan). I de församlingar, der både
handtverksskola och borgareskoleafdelning finnas, äro
dessa förenade till en läroanstalt, hvilken bär
det gemensamma namnet "borgareskola". – De
s. k. stafvareklasserna, hvilka utgjorde en
afdelning af kateketskolorna, indrogos efter den
för några år sedan skedda omgestaltningen af
samfundet "Pro fide et christianismo".
Borgarestånd. Se Borgare.
Borgareväpning, milit. De första
tillstymmelserna till en ordnad borgareväpning har man
att söka i de italienske städerna under deras
oupphörliga strider med kejsarna (i 11:e och
12:e årh). Alla borgare derstädes voro skyldiga
till krigstjenst inom staden och stodo under
befäl af stadsföreståndaren (podestà) eller en
folk-kapten (capitano del popolo). Nar städerna blefvo
rika, tröttnade borgarena snart vid krigstjänsten
och legde trupper. Något senare än i de
italienske städerna uppblomstrade
borgareväpningar i de tyske, bland hvilka särskildt hansans
förtjena omnämnas. Borgarena, som voro
förträffligt väpnade och väl öfvade, synnerligast i
armborstskjutning, slöto sig tillsammans i gillen,
stodo under rådsherrarnas befäl och under
borgmästarens öfverbefäl. Dessa
borgareväpningar blefvo af stor betydelse, och konungar voro
ofta måna om deras bistånd. I städerna var
det ock, som artilleriet först kom till
användning. Borgareväpningarna fortlefde in i den
nyare tiden och anlitades vid städernas försvar
(t. ex. vid Magdeburgs 1631). Sedermera aftog
deras betydelse allt mer, och de användes
endast vid vigtiga tillfällen till att upprätthålla
ordning inom staden. I denne egenskap finnas
de ännu mångenstädes. – Hvad Stockholms
borgerskap vidkommer, skötte det sannolikt
bevakningen i och deltog i försvaret af sin stad,
långt innan dess skyldigheter bestämdes genom
en förordning af 1650. Gustaf III utgaf
noggranna bestämmelser angående
borgareväpningen, som fick namn af "Stockholms borgerskaps
militärkårer" och stod i rang näst efter
konungens lif- och hus-trupper. Hvarje borgare skulle
låta inskrifva sig deri. Kårerna bestodo af 5
bataljoner, med 4 sqvadroner till häst och 19
kompanier till fots. De hafva småningom
upphört att finnas till. – I Norge, der
borgareväpning ännu finnes i några städer, äro de
borgare, som slutat sin tjenstetid i linien (vanligen
vid 29 års ålder), till 45 års ålder skyldiga att
qvarstå i borgareväpningen. C. O. N.
Borgartinget var under medeltiden det
allmänna tinget (hufvudsakligast) för sydöstra
Norge Viken (Borgarþingslög). Det hölls i
eller vid Borg (Sarpsborg). Sedan
lagmansinstitutionen blifvit fullt utvecklad, utbröts ur
dess område det sedermera s. k. Bohus län som
en egen lagsaga. Under Borgartinget hörde
äfven landskapen kring inre delen af
Kristiania-fjorden (Vingulmörk och Vestfold), hvilka
sedermera lades under lagmännen i Oslo och
Tunsberg. På 1500-talet flyttades "lagtinget" till
Fredriksstad, och under detta lades, antagligen
hundra år senare, äfven Tunsbergs stad och
några smärre distrikt vester om fjärden. Detta
Fredriksstads "lagdöme" (lagsaga) egde bestånd
till 1797. Liksom de tre öfriga norska allmänna
tingen hade Borgarting, ända tills under Magnus
Lagaböte (1263–80) en allmän landslag
infördes, sin särskilde lag. Af denne finnes
endast den äldre "kristen-ret" (kyrkobalken) i
behåll. Y. N.
Borgbacken, vid Borgå ås utlopp, straxt norr
om Borgå stad i Nyland, ett af två väldiga
koncentriska vallar och grafvar omgifvet,
urgammalt fäste. Det låg redan i ruiner, när Borgå
stad först omtalas – för ett halft årtusende
tillbaka –, och dess grundläggning förlorar sig
i tidernas natt. Man har gissat, att det var en
af de stora jordborgar, som Erik Emundsson
enligt sagan uppförde i Österland (Olof d. hel.
saga, kap. 81), och folksägnen i orten förmäler,
att en sjöröfvarehöfding, vid namn Borg, haft
sitt tillhåll der och att Borgå fick sitt namn
efter honom. F.
Borgeby l. Borreby, socken i Malmöhus
län, Torna härad. Arealen 1,115 hekt. (2,259
tnld), 18 1/2 mtl. 732 innev. (1876). B. utgör
jämte Lyddeköpinge ett patronelt (altern.
mellan egarna till Borreby och Lyddesborg)
pastorat af 2:dra kl., Lunds stift, Torna kontrakt.
Inom socknen ligger herresätet Borreby, ett af
de minnesrikaste i Skåne.
Borgen, Borgensförbindelse, civilr., en
persons åtagande att fullgöra en annans
förbindelse, i händelse den senare icke skulle sjelf
uppfylla densamma. Den, som åtager sig en
sådan förbindelse, kallas borgesman eller
löftesman. Borgen kan ingås för alla slags
rättsliga förbindelser och af hvar och en, som
lagligen eger sig sjelf förpligta. Någon viss
form för dess giltighet är icke föreskrifven. –
Löftesmannens förbindelse, som är afsedd att
bereda fordringsegaren säkerhet, ansluter sig
som ett stöd till en förut befintlig förbindelse,
hvilken hon förutsätter och efter hvilken hon
mätes. Deraf är klart, att löftesmannen är
förpligtad, endast om gäldenären är det, att hans
förbindelse upphör i samma ögonblick som den
senares, och att han ej kan vara förpligtad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
