Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bormio (T. Worms) - Born, Betrand de, fransk trubadur. Se Bertrand de Born - Born, Ignaz von - Born, Johan August von - Borna, stad i konungariket Sachsen - Borna, socken i Skaraborgs län. Se Borgunda - Borneil, Giraud de - Bornemann, Friedrich Wilhelm Ferdinand - Bornemann, Frederik Kristian - Borneo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Graubünden, den cisalpinska republiken, Italien och
Österrike. 1859 kom det under konungariket
Italien.
Born, Bertrand de, fransk trubadur. Se
Bertrand de Born.
Born, Ignaz von, baron, tysk mineralog, f.
1742 i Siebenbürgen, d. 1791 i Wien, var först
jesuit, men utträdde snart ur denne orden,
studerade juridik i Prag och egnade sig derefter
åt bergsvetenskapen. 1770 företog han en längre
mineralogisk resa genom Ungern och
Siebenbürgen, ordnade 1776 det kejserl.
naturaliekabinettet i Wien samt utgaf sin Index rerum
naturalium musei caes. vindobonensis (1778,
praktupplaga med kopparstick) och Testacei musei
caes. vindobonensis (1780), hvarefter han
utnämndes till verkligt hofråd vid mynt- och
bergverksväsendet i Wien. Såsom sådan införde han
betydande förbättringar i bergsbruket, i
synnerhet genom uppfinningen af en ny
amalgameringsmetod. Andra bland hans uppfinningar
(angående vaxblekning genom kemiska medel,
bränslebesparing vid saltsjudning m. m.) bröto nya
banor inom dithörande yrkesgrenar. B. utgaf
äfven under pseudonymen Johannes
Physiophilus en satir öfver munkväsendet, kallad
Monachologia (1783).
Born, Johan August von, finsk statsman,
f. 1815, utnämndes 1855 till chef för
tullverket och 1865 till senator. 1866 anförtroddes
honom portföljen för jordbruket och de
allmänna arbetena. Såsom statsman har B. i
allmänhet röjt konservativa och aristokratiska
tendenser. Sedan det politiska lifvet i Finland
började återvakna, har han ifrigt deltagit i det
parlamentariska arbetet. Vid landtdagarna
1863–64, 1867 och 1872 uppträdde han såsom
ledare för regeringspartiet inom adeln, hvilket
med ifver omfattade äfven de större
jordbrukarnas intressen. Ställande "sin egenskap af
folkrepresentant framom den af
regeringsmedlem", har han någon gång bekämpat
regeringens egna lagförslag. 1864 blef han
baroniserad. Såsom ledamot af 1865 års
grundlagskomité deltog han i utarbetandet af förslaget
till 1869 års landtdagsordning. 1872 var han vice
landtmarskalk och 1877 landtmarskalk. 1876
fungerade han som ordförande i bestyrelsen för
allmänna finska utställningen i Helsingfors R. C.
Borna, stad i konungariket Sachsen, s. ö. om
Leipzig. Omkr. 6,600 innev. Staden fans
redan på 1000-talet.
Borna, socken i Skaraborgs län. Se
Borgunda.
Borneil [-nä’j], Giraud de, en af de
utmärktaste trubadurerna, bördig från Limousin. Han
befann sig i sin högsta diktarekraft omkr. 1190.
Denne skald var öfvervägande erotiker.
Bornemann, Friedrich Wilhelm
Ferdinand, tysk rättslärd, f. 1798 i Berlin, blef 1844
direktör i det preussiska justitie-ministeriet, 1848
justitie-minister och, sedan han s. å. afgått från
sistnämnda befattning, andre president i
öfvertribunalet. 1849 invaldes han i andre
kammaren, der han slöt sig till venstra centern.
Död 1864. Bland hans skrifter må nämnas Von
den rechtsgeschäften überhaupt und von
verträgen insbesondere nach preuss. recht (2:dra uppl.
1833), Systematische darstellung des preuss.
civilrechts (2:dra uppl. 1842–44), Erörterungen
im gebiet des preuss. civilrechts (1855).
Bornemann, Frederik Kristian, dansk
jurist, f. 1810, blef 1839 lektor och 1840
professor vid Köpenhamns universitet. Genom sina
föreläsningar, i hvilka han företrädesvis
behandlade rättsfilosofien och straffrätten, utöfvade han
stort inflytande på rättsvetenskapens utveckling.
1859 utsågs han till ledamot i en kommission
för utarbetandet af en ny strafflag och blef
snart själen i detta arbete, hvars fullbordan han
dock ej upplefde. Död d. 6 Okt. 1861.
1863–68 utkommo hans Samlede skrifter (I.
"Foredrag over den almenne rets- og statsläre";
II. "Foreläsninger over den danske arveret";
III–IV. "Foreläsninger over den danske
criminalrets almenne og specielle del" och V.
"Blandede skrifter") och 1866 Foreläsninger over den
positive folkeret.
Borneo (af malajerna kallad
Pulo-Kalamantan), en af de s. ö. om Asiens fastland
liggande Stora Sunda-öarna, är, näst Nya
Holland och Grönland, jordens största ö, 1,246 kilom.
(170 mil) lång, 1,100 kilom. (150 mil) bred,
mellan 4° 15’ s. br. – 7° 4’ n. br. samt 125° 30’
-136° 52’ ö. lgd. Arealen 748,690 qv.-kilom.
(13,597 qv.-mil). Största längden är mellan
n. ö. och s. v. Omkr. 1,820,000 innev. B. har
formen af ett päron och delas af eqvatorn i
två nästan lika delar. Det omgifves i n. af
Kinesiska sjön och Mindorosjön, i ö. af
Sulusjön och Makassar-sundet, i s. af Sunda-sjön, i
v. af Biliton-sundet och Kinesiska sjön. Nästan
i midten af ön ligger ett högland, hvarifrån fem
särskilda bergsträckningar utstråla. Mellan dem
ligga vidsträckta lågland, dels urskog och dels
kärr. Ett bredt sumpland omgifver hela B., hvars
inre derför endast på floderna är tillgängligt. Den,
så vidt man vet, högste toppen, Kinibalu, nära
öns norre ände, är omkr. 3,560 m. (12,000 f.).
Floderna äro många och betydliga. De
förnämsta äro i n. v. Saravak, i v. Kapuas l.
Pontianak, i s. Barito l. Banjermassing. Klimatet är,
trots öns läge under eqvatorn, ej synnerligen
tryckande, men fuktigt. Regn faller nästan
dagligen, äfven under den torra årstiden.
Mineralier finnas i ymnighet: diamanter, guld, platina,
jern af yppersta slag, qvicksilfver, antimon och
stenkol (de bästa på Sunda-öarna).
Växtligheten är ytterst rik. Teak, jernek, taban- eller
guttapercha-trädet och ebenholts fylla skogarna.
Derjämte alstrar ön muskot, sago, kanel, citron,
betel, peppar, ingefära, ris, batater, bambu,
spanskt rör m. m. Af djur saknas elefanten,
lejonet, kungstigern, noshörningen. Hjortslägtet
har deremot flere arter, som äro egna för B.
Äfven tapiren är ett för ön egendomligt djur.
Orangutangen förekommer der i sin högsta
utbildning. Foglar och insekter finnas der i
stor mängd och hafva en rik färgprakt. Stora
sträckor af ön äro för européerna okända, och
landets ofantliga rikedomar äro ännu ytterst
litet använda. Utförseln består af diamanter,
guld, stenkol, spanskt rör. Nordöstligaste
hörnet tillhör sultanen öfver Sulu-öarna. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
