Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bostad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid, att husen hade en eller flere gårdar,
omkring hvilka boningsrummen lågo. Af
mindre hus ega vi modeller i de etruskiska
ark-kistorna.
Grekernas äldre boningshus ("det
homeriska") bestod af flere byggningar, som omslöto
en lång, af pelare omgifven gård. Denne var
genom ett på tvären gående stängsel delad i
två hälfter. Till venster, räknadt från
ingången, låg ett långt, smalt hus (gästbyggnaden).
Till höger på gårdens bakre del låg frustugan
(gynekonitis), som äfven innehöll sof- och
hvardagsrummen; till höger om ingången fans
skattkammaren, en kretsformig byggnad, och längst i
bakgrunden var mansbyggnaden (andronitis)
belägen. Vinkeln mellan detta och gästbyggnaden
upptogs af vapensalen. Längre fram i tiden
omgafs gården på tre sidor af kolonnhallar,
under det en öppen festsal (prostasis) intog den
fjerde. Under Greklands blomstringstid fick
boningshuset en helt annan indelning och blef
föremål för en konstnärlig dekorering.
Romarnas boningshus var i det väsentligaste
lika med det yngre grekiska och kan derför med
skäl beskrifvas under namn af det
grekisk-romerska. Detta bestod i regeln endast af
en bottenvåning. I städer, som voro omgifna
af ringmurar, var dock en öfre våning ingen
sällsynthet. I Rom lära till och med hafva
funnits niovåningshus. Åt gatan funnos endast
handelsbodar, och dessa stodo ej i något
samband med husets inre. Från ingångsporten kom
man genom en gång till vestibulum och från
detta till atrium, det grekisk-romerska husets
vigtigaste del. Atrium fick baktill en
utvidgning i två inåt öppna sidorum (alae, flyglar), i
hvilka förfädernas bilder (imagines) förvarades.
Bakom atrium låg tablinum, ett kontors- och
arbetsrum. Bredvid detta fans en sidogång, som
ledde till peristylium, en af kolonner omgifven
gård, kring hvilken mottagnings-, bonings- och
sof-rummen voro belägna. Dessa rum, som
fingo sitt ljus uppifrån eller från de store
salarna, voro ofta prydda med målningar,
konstnärligt utarbetade mosaiker, sällsynta
marmorarbeten, brunnar, bildstoder och statyetter.
Utåt företedde deremot boningshuset icke någon
arkitektonisk prakt; en sådan var förbehållen
templen och de öfriga offentliga byggnaderna.
De gamle nordmännens bostäder
utgjordes af flere trähus, hvilka tillsammans bildade
en gård. Bland dessa var hallen (skålen,
Fornn. skáli, stugan) det förnämsta. Denne
utgjordes af en aflång, fyrkantig byggnad, som
hade gaflarna i öster och vester och
hufvudingången på den ene (vanligen östre) gafveln. I
hallen fans intet innan tak; man kunde öfver
tvärbjelkarna se ända upp till ryggåsen. Golfvet
bestod af tillstampad jord. Midt på detsamma
fans en murad stenläggning, hvilken utgjorde
härden. Röken hade utgång genom en öppning
i taket (ljóri). Hallen fick om dagen sin
upplysning dels genom nämnda öppning, dels
genom gluggar på takets undre del. I hvar och
en af dessa gluggar fans inpassad en träram,
på hvilken var spänd en tunn hinna
(vanligen nyttjades kalfvars fosterhinnor). Längs
salens båda sidoväggar stodo bänkar, kallade
långbänkar. Midt på den norre bänken fans
husbondens högsäte (öndvegi, hásaeti),
framför hvilket de tvänne, under hedendomen
helige, högsätespelarna (öndvegissúlur) hade sin
plats. På den södre bänken fans ett annat
högsäte, afsedt för aktade och förnäma
gäster. Bänkarna voro belagda med kuddar, och
när man skulle äta, ställdes matborden framför
dem. Hallens innanväggar voro merendels
panelade samt försedda med utskärningar och
målningar. Det var äfven sed att hänga vapen
och rustningar på dem. Vid högtidliga
tillfällen kläddes de med tapeter, hvilka oftast
bestodo af hemmaväfdt, med brokiga figurer
invirkadt eller utsydt ylletyg. Stundom funnos i
hallen äfven sängar. Dessa tyckas i allmänhet
hafva haft sin plats längs väggarna, så att en
hvar hade sin säng bakom sitt säte. Men
redan tidigt kommo särskilda sofkammare i
bruk. Bland gårdens smärre byggnader må
nämnas: den s. k. dyngjan, der familjens
qvinnor vistades, när de sysselsatte sig med
handarbeten, eldhuset eller köksbyggnaden,
badstugan och trälhuset. På storhöfdingarnas
gårdar funnos dessutom en gästabudsskåle,
ett gästhus till härberge för resande och
dessutom målstuga eller samtalsrum. Bland
uthusen var buren främst i rang. Den var
gårdens förrådskammare, der man förvarade ej
allenast matvaror, utan äfven kläder och dyrbara
saker, som ej dagligen voro i bruk.
Under medeltiden voro husen i de
europeiske städerna vanligen af trä eller korsvirke
samt illa inredda, De vette oftast med gafveln
ut åt gatan, och våningarna sköto ut öfver
hvarandra. Verkstäderna och varulagren befunno
sig i den främre delen. På de
gammal-germanska feodala herresätena utgjorde hvarje rum,
som var afsedt för ett särskildt ändamål,
jämväl en sjelfständig byggnad. Salen, som låg i
midten, var större och prydligare än någon af
de öfriga byggnaderna. Dessa utgjordes af
qvinnornas bostad, köket, stallbyggnaden m. fl. I
en senare tid förenade man dessa många hus
till en enda byggnad, som efter hand fick flere
våningars höjd. Salen och det deröfver liggande
boningsrummet – vanligen upplåtet åt qvinnorna
– bildade sedan ett väldigt torn (donjon).
Genom den romanske byggnadsstilens utveckling
i 12:te årh. fick denna grundform, hvilken var
karakteristisk särskildt för de normandiske
baronernas borgar, en rikare utbildning. Första
våningen blef krigsfolkets bostad, och salen,
förut använd till detta ändamål, förlades till
andra våningen. Familjen fick sin bostad i tredje
och fjerde våningarna, som, i öfverensstämmelse
med de mera förfinade sederna, indelades i flere
rum. När sedermera den gotiske stilen kom
till användning, förlades krigsfolket till en
särskild byggnad, och tornet blef det egentliga
slottet. Båda dessa byggnader omslötos, jämte
stall och ladugårdar, af en med torn försedd
mur, och allt detta tillsammans utgjorde borgen.
I södra och mellersta Europa började under
renaissancen träbyggnaderna allmänt lemna
rum för tegelstenshus. Bostadens inredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
