Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Botanik - Botaniker, Botanikus (af Grek. botane, ört), växtkännare - Botanisera (af Grek. botane, ört), uppsamla och undersöka växter - Botaniska trädgårdar - Botanist (af Grek. botane, ört), en som uppsamlar och undersöker växter, växtkännare - Botanograf (af Grek. botane, ört, och graphein, skrifva), en som beskrifver växter. - Botanografi, växtbeskrifning - Botanolit (af Grek. botane, ört, och lithos, sten), förstenad ört, fossil planta - Botanolog (af Gr. botane, ört, och logos, lära), växtkännare. - Botanologi, växtkännedom - Botany bay, vik på Australiens östra kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppställde teorien om molekularstrukturen i
cellväggen och cellens öfrige organiserade delar,
om cellväggens tillväxt m. m. I hans fotspår
hafva trädt en mängd forskare, bland hvilka
W. Hofmeister och J. Hanstein äro de
förnämste. Den förre har gjort den Nägeliska
forskningsmetoden fruktbärande inom den
botaniska embryologien, den senare har fört
kännedomen om väfnadssystemens ursprung och
första utveckling ett godt stycke framåt.
Hvad man ända till midten af 17:de årh.
kände om lifsföreteelserna hos växterna var
icke mycket mer än det, som redan från den
menskliga kulturens äldsta tider blifvit utrönt
genom landtbruk, trädgårdskonst och andra
praktiska sysselsättningar med växterna. Först under
senare hälften af 17:de årh. erhöll
växtfysiologien en vetenskaplig behandling, och detta
genom de båda forskare, Malpighi och Grew,
hvilka förut blifvit nämnda såsom
växtanatomiens grundläggare. Malpighi var den förste,
som påvisade örtbladens betydelse som
näringsorgan, och Grew framhöll det vigtiga inflytande
ljuset utöfvar på frambringandet af växternas
färg. Äfven på befruktningsfysiologiens område
gjordes före slutet af 17:de årh. en mycket
vigtig upptäckt af tysken R. J. Camerarius,
som fastställde det faktum, att äfven hos
växterna könsskilnad finnes och att samverkan af de
båda sexuella organen är nödvändig för
frambringande af den nye individen. Ett stort steg
framåt gjorde växtfysiologien genom
engelsmannen S. Hales’ verk "Statical essays" (1727),
som på ett särdeles grundligt sätt behandlar
växtens näring och särskildt saftströmningen.
Under förra hälften af det 18:de årh. låg för
öfrigt det fysiologiska studiet nästan nere;
först efter 1760 vaknade det till nytt lif. 1779
utkom ett inom näringsfysiologien epokgörande
arbete, nämligen holländaren J. Ingen-Houss’
"Experiments upon vegetables" o. s. v., i hvilket
bl. a. bevisas, att växtens gröne delar under
ljusets inflytande upptaga kolsyra och afsöndra
syrgas samt att en andning, af alldeles samma
slag som djurens, försiggår hos växterna. Dessa
Ingen-Houss’ läror om de kemiska processerna
vid växtens näring fullständigades i hög grad
genom schweizaren Th. de Saussures
grundliga undersökningar, framlagda i "Recherches
chimiques sur la vegetation" (1804). På det
fysikaliska området gjordes vid ungefär samma
tid, 1806, af engelsmannen Th. A. Knight den
vigtiga upptäckten att ej allenast hufvudrotens
tillväxt nedåt, utan äfven stammens vertikala
tillväxt uppåt bestämmes af tyngdkraften. De
framsteg växtfysiologien gjorde under de
närmast följande årtiondena äro ej af samma
betydenhet; dock utfördes äfven då vigtiga
undersökningar, särskildt af R. H. J. Dutrochet
och A. P. De Candolle. Efter 1840 hafva
de växtfysiologiska studierna å nyo i hög grad
uppblomstrat. Särskildt inom
befruktningsfysiologien hafva ytterst vigtiga upptäckter blifvit
gjorda, och detta i främsta rummet genom de
såsom framstående morfologer nämnde
botanisterna W. Hofmeister, G. Thuret, N.
Pringsheim och A. De Bary. Äfven växtnäringens
kemi har blifvit flitigt och med framgång
bearbetad, bl. a. af Boussingault och J.
Liebig, och i nyaste tider har äfven den
fysikaliske delen af växtfysiologien erhållit flere
bearbetare, bl. a. J. Sachs och W. Pfeffer.
Växtgeografien fick sin grundläggning genom
Al. von Humboldt, som efter hemkomsten
från sina sydamerikanska resor utgaf ett arbete
i allmän växtgeografi (1804) och sedermera lät
detta efterföljas af flere i samma riktning. De,
som jämte honom mest främjat växtgeografiens
studium, äro svensken G. Wahlenberg,
dansken J. F. Schouw, schweizaren Alph. De
Candolle och tysken A. Grisebach. – Jfr
Geografi och Paleontologi. V. W.
Botaniker, Botanikus (af Grek. botane, ört),
växtkännare.
Botanisera (af Grek. botane, ört), uppsamla
och undersöka växter.
Botaniska trädgårdar kallas de trädgårdar,
som hafva till ändamål att gagna den botaniske
vetenskapen. Den nytta vetenskapen kan hemta
af dem är mångfaldig. I främsta rummet
drager växt-systematikern af dem en ovärderlig
fördel genom det tillfälle de lemna till
jämförande morfologiska undersökningar af
lefvande växter från skilda delar af jorden. Men
äfven för växtanatomen och vaxtfysiologen äro
de af största nytta: åt den förre lemna de
tillfälle till biologiska och utvecklingshistorien
vidkommande undersökningar, och för den
senare bereda de tillgång till ett rikligt, särskildt
vid komparativa studier oundgängligt,
undersökningsmaterial. En fordran på en botanisk
trädgård är, att växterna i densamma skola
vara, så vidt möjligt, ordnade efter ett
vetenskapligt system. Efter Linnés tid lades under
en lång följd af år hans artificiella (sexual-)
system oftast till grund för anordningen. Senare
hafva s. k. naturliga växtsystem blifvit
använda. – De förste botaniske trädgårdarna
anlades, för undervisningens behof, vid
universiteten. De äldste äro de italienske. Den, som,
finnes i Padua, anlades 1545, den i Pisa 1547
och den i Bologna 1567. Derefter följde Leiden
i Holland, 1577, samt Montpellier i Frankrike
och Heidelberg i Tyskland, båda 1593. Den
äldste svenske botaniske trädgården är den i
Upsala, som anlades 1657 af Olof Rudbeck
d. ä. Botaniske trädgården i Köpenhamn
anlades ett par årtionden tidigare. – Nutidens
störste och rikaste botaniske trädgård är den,
som finnes i Kew utanför London. Den är
nära 2,5 kilom. (1/4 mil) lång och innesluter 9
växthus, af hvilka de flesta äro af en betydlig,
storlek. Jfr Trädgård. V. W.
Botanist (af Grek. botane, ört), en som
uppsamlar och undersöker växter, växtkännare.
Botanograf (af Grek. botane, ört, och
graphein, skrifva), en som beskrifver växter. –
Botanografi, växtbeskrifning.
Botanolit (af Grek. botane, ört, och tithos,
sten), förstenad ört, fossil planta.
Botanolog (af Gr. <i>botane,</I> ört, och logos, lära),
växtkännare. – Botanologi, växtkännedom.
Botany bay [bå’tani bä], vik på Australiens
östra kust, i Nya Syd-Wales, under 34° s. br.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
