Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bothwell, James Hepburn, earl of - Bothvidi, Johannes - Bothvidus (Botvidus), Sunonis - Botilsäter - Botin, Anders af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af ett danskt krigsskepp. Han tillbragte
återstoden af sitt lif såsom fånge i Danmark, till
en början i Köpenhamn och Malmö, sedan på
Dragsholm, der han dog 1578, efter att, såsom
det berättats, hafva blifvit vansinnig. E. V. M.
Bothvidi, Johannes, biskop, f. 1575 i
Norrköping, företog 1603 en studieresa till
Tyskland och prestvigdes 1604. Försedd med ett
stipendium af Stockholms stad, gjorde han
derefter en ny utländsk resa, under hvilken
han (1616) blef hofpredikant hos Gustaf II
Adolf. 1617 promoverades han till teologie
doktor, och s. å. utnämndes han till
konsistorialråd samt biktfader och förste hofpredikant
hos konungen, hvilket senare hade till följd,
att han kom att vara denne följaktig under
hans många fälttåg. 1630 kallades han till
biskop i Linköping, men straxt efter sin vigning
(1631) måste han åtfölja Maria Eleonora till
Tyskland. 1632 fick han förordnande att i
Sachsen vidtaga anstalter till den evangeliska
religionens bästa samt att upprätta konsistorier
i Magdeburg och Minden. S. å. tillträdde han
sitt stift, "der han utmärkte sin styrelse genom
bemödandet att anskaffa skickliga och lärda
prestmän samt genom den omsorg han drog för
skolors och hospitals välstånd". Död 1635.
B. var en af sin tids utmärktaste predikanter.
Ett synnerligen stort uppseende väckte hans
om ingifvelse, kraft och "nit för en laglig
fri-het" vittnande Jubelpredikningar i Stockholms
slottskyrka 1621. Bland hans öfriga
predikningar må nämnas Likpredikan öfver konung
Gustaf Adolf (1634).
Bothvidus (Botvidus), Sunonis, biskop
(födelseår och födelseort okända), blef kanonikus
i Linköping och sattes 1536 af Gustaf I till biskop
öfver Strengnäs stift. Till en början stod han på
synnerligen god fot med konungen, som fann nöje
i hans muntra och qvicka infall; men ynnesten
förvandlades till onåd, när B., såsom medarbetare
i Olai Petri krönika, framställde några ogillande
anmärkningar om konungens styrelse. Då han
sedermera protesterade mot att Gustaf gifte sig
med sin aflidna gemåls systerdotter, Katarina
Stenbock, blef han insatt på Gripsholms slott
(1556). Visserligen frigafs han snart, efter att
hafva gjort afbön och betalt 500 mark silfver
i böter, men sitt ämbete återfick han ej förrän
1561. Död 1562.
Botilsäter, socken i Värmlands län, Näs härad.
Arealen 7,312 hekt. (14,811 tnld). 22 1/3 ofm.,
21 1/12 fm. mtl. 1,344 innev. (1876). Annex
till Millesvik, Karlstads stift, Nors kontrakt.
Botin, Anders af, häfdatecknare,
kameralist, föddes 1724 i Södra Möre härad af
Kalmar län. Hans fader, hvilken liksom farfadern
var kronofogde, hade tagit tillnamnet efter
gården Bottorp i Ljungby socken. 1744 började
B. sina studier vid Upsala högskola, der
Celsius lär hafva erbjudit honom docentur i
historia. Han lemnade dock Upsala och ingick
såsom auskultant i Svea hofrätt och såsom e. o.
kanslist i Riksarkivet, men fullföljde icke häller
den juridiska banan, utan egnade sig åt
historiska forskningar, hvilka sedan gjorde hans namn
frejdadt. Redan 1750 utgaf han, såsom början
till en svensk plutark, en lefvernesbeskrifning,
Om den kongl. prinsen Styrbjörn den starke,
hvilken 1754 följdes af ännu en, Om Birger
Jarl till Bjellbo. 1755 och 1756 utkommo
förste och andre delarna af hans namnkunniga
Beskrifning om svenska hemman och
jordagods, hvilken ännu anses för ett utmärkt
arbete i kameralvetenskapen. Förste delen
handlar om hemman i allmänhet, den andre om
kronogods. Tredje och fjerde delarna (om
frälse- och skattehemman) blefvo aldrig utgifna.
Till belöning för detta arbete blef författaren
på tillstyrkan af Riksens ständer, hvilka redan
vid 1738 års riksdag uttalat sin önskan att
erhålla ett dylikt, utnämnd till e. o. assessor i
Antiqvitets-arkivet. 1758 blef han befordrad
till ordinarie assessor derstädes och 1760
uppförd på förslag till rikshistoriografs-ämbetet,
men fick stå tillbaka för Magnus von Celse.
B:s andra hufvudarbete är Utkast till
svenska folkets historia, hvaraf sex "tidehvarf" (till
Gustaf Vasa) utgåfvos 1757–64. Historien
om tiden före 1250 utkom 1789–92, omarbetad
och utvidgad, under titeln Svenska folkets
historia. B. är en s. k. pragmatisk
historieskrifvare: han går tillbaka till händelsernas
grundläggning i menniskornas karakter och
handlingssätt samt uppvisar tilldragelsernas följder. Han
sönderdelar sitt ämne och skildrar i hvarje
tidehvarf särskildt konungarna, folket, styrelsen,
lagskipningen, näringarna, religionen,
vetenskaperna, tanke- och lefnadssättet och slutligen de
framstående personernas lefnad. I samverkan
mellan alla dessa faktorer söker han att finna
orsakerna till folkets skiftande öden och olika
tillstånd under de särskilda perioderna af dess
utveckling. B. anses för Sveriges vältaligaste
historieskrifvare före Geijer. Hans stil är
kortfattad och prydlig, underhållande och värdig.
1762 utnämndes B. – på Riksens ständers
"underdåniga föreskrift" – till kammarråd och
adlades 1767. Hans tredje hufvudarbete är
Svenska språket i tal och skrift (1777, ny uppl.
1792), länge ansedt för det grundligaste verket
öfver vårt modersmål. Deri förfäktade han, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med Ihre, följande
grundsatser angående rättstafningen: att ögat bör
se hvad örat hör; att likasom allmänt väl är
ytterste grundsatsen i politiken, så är allmänt bruk den
ytterste grundsatsen i skrifkonsten; att i tvistiga
fall råd må sökas af etymologien eller af
analogien med andra ord. – Bland B:s öfriga skrifter
må nämnas Tankar om yppighet och öfverflöd,
lämpade till närvarande tider (1765), i hvilken
han söker visa, att de enskildes sparsamhet i
alla möjliga hänseenden icke blifver en afgjord
vinst för det allmänna, "i ty att ett rikes
välmåga består i lif och rörelse". 1765 och 1766
utgaf han under olika titlar trenne märkliga
skrifter om rikets mynt- och penningväsende
samt dess förbättring, i hvilka han utvecklade
åsigter, som först under Gustaf III:s regering
blefvo till rikets gagn delvis tillämpade.
B:s presidiital i Vetenskapsakademien 1771
och 1781 (han blef ledamot 1770) handla om
mynts och varors värden i Sverige under
särskilda tidehvarf. Hans inträdestal i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
