Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bouchardon, Jacques Philippe - Bouchardy, Joseph - Bouche - Boucher, François - Boucher, Alexandre Jean - Boucher de Crèvecoeur de Perthes, Jacques - Boucher-Desnoyers, fransk kopparstickare. Se Desnoyers - Bouchet, Frédéric Jules - Boudet, Jean - Boudet, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bära visserligen prägeln af barockens och
rococons manierism, men utmärka sig för lätthet
och behag, och B. är utan gensägelse den
förnämste af de månge konstnärer, hvilka under
1730- och 1740-talen kallades till Stockholm
för att förse slottsbyggnaden med plastisk
utsmyckning. I synnerhet lyckades han i den
allegoriska genren, och hans byster (t. ex. Karl
XII, modellerad 1747, gjuten af G. Meyer 1749,
före Molins staty den enda inom Sverige
utförda skulpturafbildning af hjeltekonungen) visa
kraft och allvar i uppfattningen. Deremot
misslyckades han i kyrklig skulptur (se t. ex.
predikstolen i slottskapellet, utförd i bly af Meyer).
Bland hans öfriga arbeten må nämnas de
bevingade figurerna öfver dörrarna i
slottsarkadernas fonder, genierna, som uppbära lyktorna
i slottstrapporna, och fyra kolossala
gipsgrupper, hvilka sedan omkr. 1818 förvarats på
Drottningholms slott. I Stockholms nationalmuseum
finnas åtskilliga skisser i vax af B.
Bouchardy [-sjardi], Joseph, fransk
teaterförfattare, f. i Paris 1810, d. 1870. Bland hans
många effektfulla, af boulevard-teatrarnas
publik högeligen omtyckta stycken märkas
Le sonneur de Saint-Paul (1838; "Ringaren i S:t Paul",
1846) och Lazare le pâtre (1840).
Bouche [bousch], Fr. (Lat. bucca), mun. –
Bouche close! Tyst! Håll munnen! – Bonne
bouche, läckerhet, kräslighet; angenäm
eftersmak.
Boucher [-sje], François, fransk målare och
kopparstickare, f. 1703 i Paris, började sina
studier hos Lemoine och begaf sig 1727 till
Rom, af hvilken resa han likväl icke skördade
stor vinst, enär han ej var i stånd att begripa
de store mästarna. 1734 blef han medlem af
akademien och 1765, efter Vanloos död,
hennes direktör samt konungens förste målare.
Hans utsvävande lefnadssätt förde honom i
grafven 1770. – B. har blifvit, öfver måttan,
ömsom prisad och tadlad (det senare i
synnerhet af Diderot). Också var han en
ovanlig företeelse. Lefvande under en tid, hvars
ideal var sinlig njutning, bildar han inom
konsten ett karakteristiskt motstycke till Crébillon
d. y. och Grécourt, i literaturen, samt till
Ludvig XV och Pompadour. Man kallade honom
"gracernas målare", men med bättre skäl skulle
han kunna kallas den raffinerade sinlighetens
målare. B. egde liflig fantasi och rik
uppfinningsförmåga; hans teckning är säker, men
maniererad; hans färg är klar, men hans öga
såg, utom ett sminkartadt rödt, vanligen endast
gråblå färgtoner; hans kompositioner äro
liffulla, men koketta och affekterade, såsom man
kan vänta af en bland rococons
hufvudrepresentanter. Han behandlade alla arter af måleri i
religiösa framställningar (hans madonnor och
qvinliga helgon äro emellertid ingenting annat
än nymfer och herdinnor), mytologiska stycken,
läckra herdescener, allegorier, porträtt
(Pompadour), genre (älskliga barngrupper), landskap,
djur, blommor, teaterdekorationer, fantasistycken
för utsmyckning af boningsrum, för toalett- och
lyxartiklar, såsom solfjädrar m. m. B:s
produktivitet var oerhörd: hans målningar,
teckningar, skisser och studier uppgå till ett antal
af mer än 10,000, hvarjämte han efterlemnade
182 raderingar. (Stockholms nationalmuseum
eger af konstnären sex målningar, af hvilka man
godt kan lära känna honom.) Någon egentlig
skola bildade han icke, fastän han hade många
lärjungar, bl. a. Fragonard. R-n.
Boucher [-sje], Alexandre Jean, fransk
violinvirtuos, f. 1770. Som gosse spelade han
på danslokaler för att vinna sitt uppehälle, var
derefter en tid anställd hos Karl IV af Spanien,
gjorde flere konstresor genom Europa och dog
i Paris 1861. Han var, trots sin verkligt stora
talang, en representant ej allenast af det
barocka virtuosväsendets charlataneri, utan ock af
det löjligaste puffsystem (så t. ex. gjorde han
sig till godo sin märkvärdiga likhet med
Napoleen I). A. L.
Boucher de Crèvecoeur de Perthes [bousje
dö krävkör dö pärt], Jacques, fransk lärd och
skriftställare, f. 1788, kom genom bemedling af
sin fader, den framstående botanikern Jules B.,
i Napoleon I:s närhet och användes af denne i
flere beskickningar: till Italien, Tyskland,
Österrike och Ungern. Efter restaurationen slog han
sig ned i Abbeville och lefde der för sina
studier. Död 1868 i Amiens. Sitt vetenskapliga
rykte förvärfvade B. genom sina mångåriga
forskningar rörande en primitiv mensklig
kultur i de tertiära och äldre qvartära
diluvial-lagren. De resultat, till hvilka han kom i
afseende på menniskoslägtets ålder, betviflades länge,
men hafva genom senaste tiders forskningar
blifvit till fullo bekräftade. Epokgörande var
hans fynd af en fossil menniskokäke i
stenbrotten vid Moulin Quignon (1863). Sina
arkeologiska undersökningar nedlade han i Antiquites
celtiques et antédiluviennes (1846–65) och De
l’homme antédiluvien et de ses oeuvres (2:dra
uppl. 1865). B. var äfven en produktiv
belletristisk författare.
Boucher-Desnoyers [-sjö dänåaje], fransk
kopparstickare. Se Desnoyers.
Bouchet [-sje], Frédéric Jules, fransk
arkitekt och aqvarellmålare, f. 1799, d. 1860, ledde
arbetena på det stora biblioteket i Paris och
uppförandet af Napoleon I:s grafmonument i
invalid-dômen. Hans aqvarellframställningar af
antika byggnader skattas högt.
Boudet [-de], Jean, grefve, fransk general,
f. 1769, ingick under första franska
revolutionen såsom löjtnant i nationalgardet och
skickades 1794 med en expedition till Vestindien,
der han vid återeröfringen af Guadeloupe (s. å.)
utvecklade så mycken tapperhet och skicklighet,
att direktorium (1796) utnämnde honom till
divisionsgeneral. Sedan stred han med
utmärkelse i Holland under Brune, i Italien under
Berthier och på San Domingo under Leclerc.
Han deltog i fälttåget mot Preussen 1806–07
och besatte 1807 Stralsund, som blifvit utrymdt
af svenskarna. Under kriget med Österrike 1809
utmärkte han sig i slaget vid Esslingen och
bidrog i väsentlig mån till fransmännens seger
vid Wagram. Död 1809.
Boudet [-de], Paul, fransk statsman, f. 1800,
advokat 1821, var 1834–48 deputerad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
