Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bougie, Fr., kirurg. - Bougre, Fr., gammalfransk benämning på bulgar; goss-skändare, nedrig menniska, skurk - Bouguer, Pierre - Bouguereau, Adolphe William - Bouilhet, Louis - Boullaud, Jean-Baptiste - Bouillé, François Claude Amour - Bouillet, Marie-Nicolas - Bouillier, Francisque - Bouillon, en skogig bergssträcka i Ardennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta under benämningen bougie alla slags sonder,
som införas i urinröret; men i Sverige, liksom
i de flesta andra land, benämnas de hårda
bougierna hällre katetrar eller rätt och slätt sonder,
ja äfven de mjukare, elastiska bougierna kallas,
om de äro ihåliga, katetrar. Numera begagnas
knappt andra bougier – i ordets inskränktare
bemärkelse – än de, som förfärdigats af vax-
eller kautschuktyg. Formen vexlar förnämligast
med afseende på volymen, krökningen och
spetsen. Volymen eller kalibern kan vara fin som
en gröfre tråd eller hafva 1 centim. (3,4 lin.)
diameter. Dessa instrument kunna vara alldeles
raka, hvilket vax-bougierna alltid äro, eller krökta
i större eller mindre båge eller mera tvärt.
Spetsen kan vara afrundad, konisk eller försedd med
en olivformad knapp. De mjuka bougierna äro
vid behandlingen af strikturer obetingadt att
föredraga framför de hårda, emedan deras införande
är mindre smärtsamt och man med dem
svårligen kan åstadkomma någon skada på rörets
väggar; men tillfällen gifvas, då de ej låta
införa sig, och man måste då taga sin tillflykt
till de hårda instrumenten. Rsr.
Bougre [bougör], Fr., gammalfransk benämning
på bulgar; goss-skändare, nedrig menniska, skurk.
Bouguer [-ge], Pierre, fransk matematiker
och fysiker, f. 1698, sändes 1735 jämte Godin,
Condamine och Jussieu till Peru för att
uppmäta en meridiangrad, under det samtidigt
Maupertuis, Clairaut, Camus och Lemonnier
begåfvo sig till Lappland i samma syfte. De
senare fullgjorde sin uppgift på 15 månader,
men B. och hans kamrater använde, under
stora mödor och faror, 7 år på sin. Död 1758.
Hans vigtigaste upptäckter och undersökningar
röra sig kring frågan om metallers utvidgning
och sammandragning genom värme och köld,
vidare kring lagarna för strålars brytning och
för luftens täthet vid olika höjdförhållanden. Af
hans skrifter förtjena nämnas: praktverket
Théorie de la figure de la terre (1749), Traité du
navire, de sa construction et de ses mouvements
(1746), Entretiens sur la cause de l’inclination
des orbites des planètes (1748), Nouveau traité
de navigation et de pilotage (1753, nya uppl.
1761 och 1792). Genom Essai optique sur la
gradation de la lumière (1729, utvidgad af
Lacaille 1760) grundlade han fotometrien,
hvilken Lambert 1760 införde i vetenskapen. B.
är äfven uppfinnare af heliometern (1748).
Bouguereau [-göra], Adolphe William,
fransk historiemålare, lärjunge af Picot, f. 1825
i La Rochelle, är en af nutidens mest berömde
målare i Paris. Bland hans verk må nämnas
Den hel. Cecilias bisättning i katakomberna
(1855; Luxembourg), Venus’ triumf (1856),
Madonnan med barnet och den helige Johannes
(1875) samt monumentala fresker i kyrkorna
S. Clotilde och S. Augustin i Paris.
Bouilhet [bouje], Louis, fransk skald af V.
Hugos skola, f. 1824, d. 1869 såsom
stadsbibliotekarie i sin födelsestad, Rouen. Bland hans
skrifter märkas Meloenis (1856), en sedemålning
från den romerska kejsaretiden, Les fossiles,
lyrisk dikt, samt dramerna Madame de
Montarcy (1856), Hélène Peyron (1858) och La
conjuration d’Amboise (1866). Hans
teaterstycken ega ett glänsande språk, men sakna
dramatiskt lif.
Bouillaud [boujå], Jean-Baptiste, fransk
läkare, f. 1796, blef 1831 professor i
medicinsk klinik i Paris. Han är en af Broussais’
ifrigaste anhängare. Såsom praktiserande läkare
intager han ett framstående rum, i synnerhet
genom sin noggranhet i diagnosen. Af hans
många skrifter – som framkallat en liflig kritik
på grund af den i dem utvecklade
åderlåtningsteorien (se Broussais) – böra framhållas:
Traité clinique et expérimental des fièvres dites
essentielles (1826), Traité clinique des maladies
du coeur (1835), Sur l’introduction de l’air
dans les veines (1838) och – hans förnämsta,
verk – Traité de nosographie médicale (1846).
Bouillé [bouje], François Claude Amour,
marquis de B., fransk general, f. 1739, blef 1768
befälhafvare öfver alla franska stridskrafter i
de vestindiska farvattnen och spelade såsom
sådan en stor rol i fransk-engelska kriget, under
hvilket han eröfrade åtskilliga öar från
engelsmännen. 1790 utnämndes han till högste
befälhafvare öfver Maas-, Saar- och Moselarmén och
gjorde dervid till sitt mål att arbeta på
förekommandet af inre oroligheter. Vid Ludvig
XVI:s försök att fly från Paris (1791) sökte
B. fördela trupperna så, att företaget skulle
lyckas. Efter konungens tillfångatagande måste
han fly till österrikiska Nederländerna,
hvarifrån han skref till nationalförsamlingen, att han
velat med våld bortföra konungen. Då han med
anledning af denna skrifvelse dömdes till döden,
ingick han i Gustaf III:s tjenst och slöt sig efter
dennes död till den kår, som stod under prinsen
af Condé. Sedermera begaf han sig till London,
der han dog 1800. Han utgaf Mémoires sur
la révolution française (1797; ny uppl. 1859).
Bouillet [bouje], Marie-Nicolas, fransk
lexikograf, f. 1798 i Paris, d. 1864 som
inspektor vid universitetet i Paris, har gjort sig
berömd för sina Dictionnaires universels
(populära encyklopedier), bland hvilka Dictionnaire
universel d’histoire et de géographie (1842, 20:de
uppl. 1864) och Dictionnaire universel des
science, des lettres et des arts (1854; 10:de uppl.
1872) äro de förnämsta.
Bouillier [bouje], Francisque, fransk
filosof, f. 1813 i Lyon, blef 1839 filosofie
professor i Lyon och 1856 president vid akademien
derstädes. Bland hans skrifter märkas Histoire
et critique du cartésianisme (1842) och Histoire
de la philosophie cartésienne (1854).
Bouillon [boujå’ng], en skogig bergssträcka i
Ardennerna, i belgiska prov. Luxemburg, med
ett ytinnehåll af 375 qv.-kilom. (6,7 qv.-mil)
och omkr. 22,000 innev. B. tillhörde
ursprungligen grefskapet Ardennes, men skildes derifrån
och gafs såsom hertigdöme i förläning åt
Gottfrid af Bouillon, hvilken 1095 förpantade
det till biskopen af Liége. 1672 eröfrades det
af Ludvig XIV, som förlänade det åt huset
Latour d’Auvergne, hvilket innehade det till 1793,
då hertigdömet indrogs till Frankrike. 1814
kom det som en del af Luxemburg under
Nederländerna, men skilde sig derifrån 1830 jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
